Glad påsk – Hemma hos…mig! (Lördagstema)

Två rubriker i en, får det bli denna påsklördag som nu har hunnit bli påsksöndag och därmed påskdag. Pensionären på ön, Birgitta har myntat de båda lördagstemana, “hemma hos” och “Påsk”. “Påsk hemma hos mig” får därmed temat bli. Dagen startade som hos er andra med “sommartid”, vilket innebar att morgonen blev väldigt tidig eftersom kyrkokören skulle sjunga i Avesta kyrka. Den ambitiösa körledaren (läs undertecknad) hade kommenderat alla att vara där kvart över nio. För säkerhets skull slängde jag iväg ett gruppmess till alla. Kom ihåg sommartid! Alla var där i tid, inklusive körledaren. Men nog kändes det i hela kroppen att det var tidigt! Trots det levererade kören den ena pampiga sången efter den andra, med stor känsla och inlevelse. Är det påskdag så är det. Då ska man sjunga till livets ära. Vi gick trallande in till Husby Brudmarsch. Under tiden som vi sjöng kläddes altaret i vitt och med blommor och tända ljus, efter att ha stått avklätt och naket sedan skärtorsdagen. Stämningsfullt!  När jag kom hem hade värsta västanvinden varit på besök. Mitt fina påskris låg omkullvräkt och spred påskstämning på trappan efter bästa förmåga. I år får påskriset husera ute eftersom jag inte tycker att det får plats i vår lilla stuga. Först ställde jag det på köksbordet, men efter att vi fått en gren i ögat varje gång vi lutade oss över tallriken för att stoppa i oss ägg och sill så hamnade det på trappen. Och där gör det sig bra! De fina små äggen är hemmagjorda skapelser. Just det här fina tror jag Farmor Astrid har knåpat ihop på den tiden som hon fortfarande såg och kunde handarbeta.  Efter att ha rätat upp påskriset och lagt en sten i krukan kunde jag ju inte låta bli att vara ute en liten stund och gå ner till älvkanten. Isen har smält, men på vår sida som inte är södersida, brukar en kant av isen ligga kvar ganska länge. Det låter så otroligt fint när vattnet kluckar mot iskanten. Och så kom det här herrskapet och hälsade på (frun ville inte vara med på bild).  Det var lite mer linslus över Herr Knipa. Paret kommer varje år och bygger bo någonstans i närheten. Var, vill de inte berätta. Håll med om att Klara-Fina verkligen tagit sig sedan hon fotade korksvan i somras.  Jag fick riktig vårfeeling och släpade fram de gamla plank som jag sparat efter sommarens stora “projekt fiskegården” när vi röjde ren hela den nedre älvrimpan från gammal kompost och gamla virkeshögar. Vi har inte använt den nedre delen av gården särskilt mycket eftersom vi har varit rädda att barnen ska drunkna. Men nu, när de är 27, 25, 23 och 20, så känns det mycket lugnare. 

 Gissa om vi kommer att sitta här om vårkvällarna och ljuga ikapp, jag och gubben. Ha nu fina fortsatta påskdagar allesamman och här nedan har ni övriga som skriver om påsk om ni inte har fått nog av påsken redan! 

Anki
Helena
Karin
Klimakteriehäxan
Livsrummet
Musikanta
Olgakatt
Pensionären på ön
Pysseliten
Ulla-Minnatur
Wienerbrödslandet

27. mars 2016 av Anna
Kategorier: Allmänt, Kåserier | Taggar: , | 15 kommentarer

Kommentarer (15)

Lämna en kommentar

Obligatoriska fält är märkta med *


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.