Det tog många år innan jag kom att arbeta här hemma i min egna lilla stad. Närmare bestämt i byggnaden med torn långt där borta!
Under många år frilansade jag på heltid här på Noton Music (numera halvtid) och var till största delen stationerad tre mil bort. Lite senare fick jag arbete på kulturskola, sex mil bort. Mycket åka blev det. Sena kvällar och tidiga morgnar. Om än längs vackra vita vägar, där en och annan älg kunde ses idissla i skogsbrynet.
Det var njutbart och vilsamt på sitt sätt, diverse ljudböcker i örat blev det till och från jobbet. Men en dag ringde telefonen. Jag blev erbjuden arbete tio minuters promenad hemifrån. Arbetet innebar att sjunga tillsammans med människor i alla åldrar varenda vecka. Hurra!
Ja tack, sa jag! Det första jag gjorde var att köpa en röd cykel! Cykla till jobbet OCH leda körer! Att vara körledare är verkligen något som ger mig otroligt mycket glädje. Min yngsta sångare är 3 och den äldsta 90.
Så efter många års kuskande på vägar i grannkommunerna tar jag nu cykeln till jobbet och känner mig så glad för det! Cykelvägen går längs älven, så även om jag bytte bort Västmanlands skogar i vinterskrud är alternativet inte dumt. Dessutom är det nedförsbacke till jobbet HELA vägen! Det är glädjen med att kunna cykla till jobbet i kvadrat det!
Det finns mycket att glädjas åt. Så tänkte nog Gnuttan i Wienerbrödslandet när hon fick idén till denna veckas tema. Idag blir det en extra glad lördag när alla lördagsbloggare nedan utbrister i diverse glädjeyttringar! En glädje är det också att få skriva tema varje lördag. Fler som vill vara med och leka?
Karin
Olgakatt
Helena
Karin på Åland
Wienerbrödslandet
Livsrummet
Musikanta
Pysseliten
Tove
Ingrid
Anki
Spanaren
Pensionären på ön
Ulla-Minnatur
Trafiken där jag skulle vilja cykla är inte nådig så nyligen fick min gamla rostiga och ärvda cykel åka bil till återvinningen. Nu är det länge sedan men i min barndom cyklade jag överallt, likaså under de ca 13 år jag bodde i Lund. Bil skaffade vi inte förrän det var tvunget. Visst var det en glädje att kunna cykla till jobbet så länge det varade.
Cykel är ett av de absolut trevligaste fortskaffningsmedlen om man frågar mig! Och tänk vad man cyklade som barn! Långa sträckor! Man blev aldrig skjutsad på samma sätt som idag!
Vilken fin cykel!! Jag skulle faktiskt kunna cykla till jobbet med, om inte någon långfingrad sak hade stulit min fina cykel med kjolskydd, korg och bred sadel. Så nu måste jag investera i en ny, och det känns förskräckligt!
Men ååååh vad TRÅKIGT Lisa! Stulna cyklar är bara SÅ trist, tråkigt och …träligt!!! Och så onödigt sen… Det lät som om du också hade en fin cykel innan den långfingrade dök upp. Hoppas du hittar en ny fin cykel! Kram
Jo, jag har surfat runt lite och hittat ett objekt som nog kan bli min. 🙂
Tack för besöket på min blogg! 🙂
Jag har anmält till någon på listan att jag gärna vill hänga på lördagsbloggandet. Det känns som att det kan vara ett bra sätt att få igång lusten igen. 🙂
Kul med cykel och kul att du hänger på lördagstema 🙂 Välkommen!
Härligt att kunna cykla, önskar att jag hade den möjligheten. Ska alltid iväg på något efter jobbet men väskor och saker, så där spricker det. Men jag cyklar med lilla Leidy!
Kan tänka mig det, cykla med rekvisita kan nog ställa till med både det ena och andra 🙂 Har jag såna saker på gång gäller bilen även om det är nära!
Det måste verkligen vara en glädje att ha cykelavstånd till jobbet. Fem år jobbade jag i Klintehamn på ett sågverk och då fick jag en rosa fin tjejcykel i julklapp av Åke och med den cyklade jag till jobbet varje morgon, sen cyklade jag hem på lunchen och så tog jag bilen på eftermiddagen. 3,5 km hade jag till jobbet, så det var ingen större sträckan, men på det sättet delade vi bil. Åke fick ha den på förmiddagen och jag på eftermiddagen ifall jag ville åka och handla efter jobbet.
Kram, Ingrid
Vilken fin present Ingrid 🙂 Och bra uppdelning på bilen, jag brukar också cykla hem på lunchen och käka men vi har två bilar. Vi försökte klara oss med en bil länge, men det var svårt att få det att funka. På sikt kan det nog bli en bil återigen. Livet går i “cykler” kan man säga!
Ett härligt positivt inlägg… vilken lycka och glädje att ha ett drömjobb och att ha det på cykelavstånd 🙂
Har pendlat mellan tre och sju mil dagligen under i stort sett hela mitt yrkesliv och gillade de där ensamma stunderna i bilen, men det är förstås bättre för hälsan att kunna cykla.
Ha det gott!
Kram
Jag förstår precis vad du menar, man varvar ner och upp på väg till jobbet och tankarna kan komma och gå. Men det är härligt med cykelturen numera även om jag får ta bilen några vändor i veckan också, jag har ju kvar lite långväga uppdrag 🙂 Kram
Det måste vara underbart att kunna cykla till jobbet och få hålla på med musik hela dagarna. Grattis!
Hälsningar
Birgitta
Ja, enda nackdelen är att det blir mycket kvällar när det gäller körsång. På dagarna jobbar de flesta. Men då blir jag lite dagledig i stället 🙂
Jag har fixat min blogg så att Spanaren kan kommentera – tack för att du varit mellanhand och påtalat.
Cykeln använder jag inte längre – den blir antingen stulen, eller misshandlad, eller så blir man påkörd av en bil – om man inte dessförinnan kört omkull i all sin klumpighet. Åldern tar ut sin rätt.
Bortsett från det är cykeln ett underbart fortskaffningsmedel.
Tråkiga erfarenheter av cykling… Jag får sätta stödhjul på min när den dagen kommer! Vår granne, en bra bit över 80 år, brukade koppla hunden för cykeln och ge sig iväg. Fort som tusan gick det. Hjälm hade han, en som han aldrig spände fast, utan remmarna fladdrade och smällde kring varje öra. Alla vi grannar bad en stilla bön när han susade förbi med den glatt skällande hunden som drog för glatta livet. Nu lever inte hunden längre, men grannen lever, även om han inte längre ger sig ut på äventyr längs gatan.
Vad härligt att du nu kan cykla till jobbet, Anna! De där vintervägarna känner jag igen från den tiden jag körde till och från jobbet på dem, men det är länge sedan. Numera jobbar jag hemma i köket och före dess var det buss och tunnelbana. Gillar verkligen till prickiga sadel. Man blir glad bara av att se den.
Låter trevligt med jobb vid köksbordet Eva, trevligaste arbetsplatsen tycker jag nog själv 🙂 Och den prickiga sadeln är definitivt pricken över i !
Det börjar bli en vana detta. Jag skriver en kommentar och så försvinner jag ut i periferin och tar om det igen. 🙂
Jag cyklar lite runt innan jag kommer fram kanske man kan säga?
Jag tycker också mycket om att cykla men bor numera i samma hus som mitt jobb så det blir inte av på samma sätt som förr.
En lycka för dig att du har tio minutersväg till jobbet. Lagom väg att ta cykeln.
Det blev visst en ketchupeffekt det här med lite olika innehåll ;).
Alla kommentarer kommer fram hit i alla fall Karin 🙂 Vad är det som händer när du försvinner ut i periferin? Jag har också problem med vissa bloggar, markören brukar fastna gång på gång och då måste jag trycka på redigera och så kan det hålla på och hacka. Det är synd för det går inte så snabbt att kommentera tyvärr.
Också jag tycker om att cykla men nu blir det väldigt lite av den aktiviteten eftersom jag har jobbet i samma hus som jag bor. Kanske jag borde cykla några varv runt huset? Nå, skämt åsido så cyklade jag mycket innan jag flyttade hit och det var en stor glädje för kropp och själ.
Vilken lycka för dig att ha bara tio minuters väg till jobbet, precis lagom långt för att ta sig en nödvändig motionssväng till jobbet
Ja, då har ju du ännu närmre till jobbet än jag 🙂 Det har sin tjusning det med, att jobba hemma ! Cykla runt huset är kanske ingen dum idé. Grannarna skulle få nåt att prata om i alla fall och du få lite motion 🙂
Det är så skönt att cykla, även jag cyklade till jobbet utmed samma älv, men 15 mil uppströms, dårå. Förr i tiden hade jag en gräns på -20 grader, på senare år blev det -10. Nu veti17 om jag har lust att cykla när det är minusgrader. Åldern tar ut sin rätt.
Det var imponerande att höra, vintercykling! På vintern får röda cykeln gå i ide. Desto roligare när vägarna är bara igen. Det finns många här omkring som cyklar även på vintern, tycker det är hurtigt och friskt. Själv törs jag inte det plus att växlarna fryser, så jag tror den lilla röda är en sommarcykel.
Att cykla är verkligen glädje och frihet! Det måste vara något från barndomen som sitter i, den där lyckokänslan när man cyklar. Tänk vad man ökade sin aktionsradie med cykeln! Men kunde cykla till badstranden på nolltid (nåja, tjugo minuter, men att gå dit var ju inte aktuellt).
Nu har jag skaffat elcykel och det innebär att jag nästan aldrig använder bilen när jag är på landet. Man trampar ju en hel del på elcykeln också, så lite motion blir det, och det bästa av allt: man slipper förnedringsmomentet att gå av cykeln i de där branta backarna!
Du har så rätt att cykel=glädje. Cykel och körsång måste då blöi=dubbel glädje, allra minst!
Äsch, där snubblade jag på tangenterna. Tar om sista stycket:
Du har så rätt att cykel=glädje. Cykel och körsång måste då bli=dubbel glädje, allra minst!
Helt rätt Karin, det är frihet med cykeln. Det blev många turer till badstranden under barndomen. På den tiden blev man inte skjutsad och “medföljd”! Tänk jag har inte fattat att man trampar på elcyklar också! Men så har jag knappt sett nån heller! Det låter frestande. Å andra sidan har jag ju som sagt nedförsbacke till jobbet. Det märkliga är att det är nedförsbacke hem också, i alla fall upplever jag det så 🙂
Röd cykelglädje, prickig sits … pedal pedal! När jag ser vinterbilden så kommer jag i håg när jag bilpendlade också.
Hade också en röd cykel en gång,oprickig sits … den blev stulen … cykeln alltså
Kören ljuder 3-90
farten sjuder 3-90
tramp tramp
kamp kamp
Sången upp i tornet
Hahaha 🙂 Ännu en “musisk” kommentar som skulle kunna tonsättas! Tack Tove! Så sant med 3-90 i både körsjungandet och annan framfart vare sig det handlar om bil eller cykel!
Så härligt och positivt inlägg! Jag blir glad!
Visst är det härligt att ha nära till jobbet! Njut!
Ha en riktigt fin helg!
Tack Lena 🙂 Ja, jag uppskattar verkligen att ha nära till jobbet efter allt bilåkande. Men jag uppskattade resorna också, bra ljudböcker och följa naturen längs vägarna… Allt har sin tjusning!
Glädjande att få höra att du får både motion och närmare till ditt jobb. Dessutom att du får stortrivas på ditt jobb är ett stort plus 🙂 Du måste fot kyrkan ännu närmare så att vi får se den så också. Kan du göra mig en tjänst och be nya lördagstemavännen Ulla att läsa mitt dagens inlägg så hon ser det jag har lagt in i ett Ps till henne? Tack på förhand! Ha en bra dag/ kram
Ja, att trivas på jobbet är inte en självklarhet så jag känner ett visst mått av tacksamhet måste jag erkänna. Ska försöka fota kyrkan på närmare håll, den ligger inte på en slätt så där som många kyrkor gör utan mitt i smeten. Mitt uppdrag är utfört när det gäller hälsningen till Ulla 🙂 Hej och kram!
Tack vännen 🙂
/kram
Jag cyklade ibland till jobbet. En ynka mil men med uppförsbacke på uppförsbacke och med långa sträckor genom öppna landskap där man blev ordentligt urblåst. Man orkade knappt jobba dagen lång. Ännu svårare att ha krafter kvar att cykla hem. Och så ligga helt utmattad på soffan hela kvällen. Vältränad? Inte på en fläck…
Hahaha, men en mil är INTE “bara”, särskilt inte om det är uppförsbacke! Så det var väldigt bra gjort och att dessutom behöva jobba efter den prestationen! Nej, en kilometer till jobbet och nedförsbacke, då slipper man fundera på konditionen! Kram