Glas (lördagstema)

Rekreationsdygn i sommarhuset. Mina favoritglas på fot med vita mönster finns kvar hemma. Musikanta som är månadens temapåhittare har föreslagit att vi ska skriva om “glas” denna lördag. Här i sommarhuset finns bara några robusta plastglas som jag inte ens i min vildaste fantasi skulle kunna hitta på nåt att skriva om så jag tänkte nästan hoppa över veckans temaskrivande.   Men så kom jag på att i trapphuset finns några vackra glasflaskor som grannen ställt dit, så jag knäppte kort på dem innan jag gick ut på en lång höstpromenad. Och fråga mig inte hur det gick till, men plötsligt befann jag mig mitt i naturens egen glasutställning. Det ena konstverket efter det andra uppenbarade sig.  

Inte minst installationer av glasdroppar precis överallt. En del i skogen, andra nere vid hamnen, som den nedan:

“Rost, kätting och tårar” heter den. Och det fanns fler på samma tema; glas och rost, uppe i parken:  

 “Litet gångjärn kan fälla stor tår” 

 I parken fanns också denna märkliga spegel i glas som träden liksom dansade ut och in i…I vägkanten låg en frusen fjäril i frostat glas…  Säkert den vita fjärilen från i somras som råkat bli kvar, helt överrumplad av kylan.

Några konstverk fanns utplacerade i skogen som detta monster, avbildat i glas. Glasulven, hette den. 

 Det fanns också nypon doppade i glasmassa liksom andra bär, även de inkapslade i glas. 

 Jag hade kunnat gå hur länge som helst på utställningen om det inte visat sig att jag hade hål i skorna. Med förfrusna fötter i lungsura raggsockor haltade jag hem utan känsel i tårna och såg fram emot en latte framför kakelugnen. Där stod gubben på förstukvisten och undrade var jag hade varit. Kanske kaffet rentav var klart?  Men så var det inte alls, det var dags att plocka upp Zorba, vår lilla båt som vi har tuffat runt med hela sommaren. Dags för vintervila! Detta var den egentliga anledningen till varför vi alls åkte till sommarhuset. Inte alls för att ha det lugnt och skönt. Jag försökte med att det inte passade så bra eftersom jag var upptagen med en glasutställning och behövde värma fötterna.  

Gubben sa bara att det tvärtom passade utmärkt eftersom Zorba är en GLASfiberbåt. Det fanns inget diskussionsutrymme, det var bara att byta raggsockor och hoppa i torra gummistövlar. Och bara att köra bilen och kärran till båtupptagningsplatsen på andra sidan viken.Här är havsguden Poseidon i egen hög person som ser till att Zorba, glasfiberbåten, lyfts upp ur havet. (Jo, Poseidon har blå yllemössa då och då, det är inte många som känner till det.) Naturligtvis visade det sig vara hål i mina gummistövlar också, så än en gång blev tårna förfrusna och raggsockorna lungsura innan jag äntligen kunde slänga mig ner framför kakelugnen och värma mina vid det här laget GLASartade  tår.  OCH äntligen inmundiga den efterlängtade latten i ett stort GLAS bredvid mig. (Fast i ärlighetens namn intog jag den där latten i England. I verkligheten blev det vanligt bondkaffe i mugg. Tyckte bara att bilden passade perfekt in på temat!) 

Ha en fin lördag alla, säkerligen blir det blir en utställning utan like över allas inlägg på temat GLAS.

Anki
Helena
Ingrid
Karin
Karin på Åland
Klimakteriehäxan
Livsrummet
Liza
Marietts Foto
Musikanta
Olgakatt
Pensionären på ön
Pysseliten
Tove
Ulla-Minnatur
Wienerbrödslandet

13. november 2015 av Anna
Kategorier: Allmänt, Kåserier | Taggar: | 32 kommentarer

Kommentarer (32)

Lämna en kommentar

Obligatoriska fält är märkta med *


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.