Gud Jol – Varmluftspistol!

När juldagsmorgon glimmar… Denna juldagsmorgon glimmade inte bara den vita snön här hemma, utan även en gnista från varmluftspistolen. Första gången för denna vintersäsong! Och fler lär det bli. Jag ska strax förklara.

IMG_1485.JPG
I ett av våra röda små hus finns ett… jag kallar det “katastrofutrymme”. I familjemun kallas det för “garderoben”. Jag ska snarast återkomma till detta område i några inlägg, som en kontrast till alla myshörnor så här i juletid. Alltid blir någon tröstad. “Garderoben” hos oss är den del av hemmet som Gud glömde. Där fryser kallvattenröret så fort termometern passerat ett visst antal minusgrader och det handlar absolut inte om några extrema väderförhållanden. Det innebär i klartext att när man vrider på vattenkranen i köket för att fixa morgonkaffet, så kommer inte en droppe vatten. Såvida man inte först värmer upp röret med en varmluftspistol!

IMG_1488-0.JPG
Inget man slår klackarna i taket över när man först av alla har hasat ner i tofflorna för att slå eld i spisen och röja upp bland julklappspapper, tomma knäckformar, urdruckna glas och andra rätt så trevliga spår efter en helt vanlig julafton. Jag hade faktiskt sett fram emot att stoppa ner händerna i en varm diskho och meditativt skvalpa runt bland koppar o glas med vedspisen knastrande bakom mig. Kanske med nån fin liten julvisa i bakgrunden och några tända ljus.

IMG_1487.JPG

Julefriden utbyttes snabbt till frustration. Övervägde en halv sekund om jag skulle agera stark självständig kvinna och springa ut i kylan till Skrutthuset och hämta varmluftspistolen och åtgärda problemet på alldeles egen hand, eller sparka upp Gubben. Efter en inte alltför svår tvekan… sparkade jag upp Gubben. Gud Jol – Varmluftspistol, sa jag. Och tänk, han förstod precis. Och inom en kvart kunde jag inta mitt morgonkaffe och känna julfriden lägga sig igen.

IMG_1486-0.JPG
Inte bara julfriden la sig, även Gubben la sig igen 🙂

25. december 2014 av Anna
Kategorier: Alla våra röda hus, December 2014 | 8 kommentarer

Kommentarer (8)

  1. En värmer rören och en kokar kaffe. Som livet på en pinne!

  2. Ha ha, det var ett roligt inlägg! Och en snäll gubbe har du med!

    Kul att ljusen blev en uppskattad gåva!
    Kram

    • Tack Anna 🙂 Det bästa med dina ljus är att de inte är så “juliga” – de räcker hela långa mörka säsongen och får ett så otroligt vackert mönster när de har brunnit ett tag. Och nu ligger varmluftspistolen redo för fler kalla vintermorgnar 🙂

  3. En särdeles fiffig lösning ändå! Både med varmluftspistolen och med gubben, hihi!
    God fortsättning!

  4. Underbar historia! Vad vore livet utan skräpskrubbar egentligen? I Stora stugan kallas den platsen för sak-re-stian. Man kanske borde införskaffa en sådan där varmluftspistol, ja, för vem vet hur kalla den här vintern ska bli?

    • Men vilken superbra benämning; sak-re-stian! Säger ju allt egentligen :-)Jo det är väl så att alla har skräpskrubbar, det är väl inte det första man visar upp bara, hahaha 🙂

Lämna en kommentar

Obligatoriska fält är märkta med *