Ett tidigt barndomsminne är när jag åker skridskor på Mosjön i Malung där jag bodde på den tiden. Jag minns att vi såg sjögräs under isen!

Tyvärr ett bildbevis på att generna inte är mer utvecklade när det gäller skridskor än skidor. Jag använder ju utsidan på skridskon att åka på istället för meden! Det måste ha varit samma typ av vinter det året som i början av det här året. Sträng kyla före snöns ankomst. Det möjliggjorde en del händelser vid vatten som inte brukar bli av annars.

Längst nere på gården finns en häck som avgränsar tomten från älven. Utsidan är hopplös att hålla ordning på. Man måste vara akrobat för att klippa. Rebecca som annars bor i Leeds i England,var hemma på jullov, tog tillfället i akt och kapade ner hela bedrövelsen tillsammans med vännen John från England. Välgörande. Nu får den chans att börja om från början. Vem skulle inte behöva det då och då? Och häckklippet eldades upp omedelbums på isen.

Det blev även matlagning på isen denna dag. Rebecca berättade för John att vi nordbor lever så här om vintern, vikingaättlingar som vi är. Flår ett vildsvin om det har vägarna förbi och tillagar över öppen eld. Fast idag fick det bli korv. För enkelhetens skull.

En dag lånade hela skocken bil och drog iväg till Falun och sjön Runn. De fyllde nog två bilar föresten. John fick prova på långfärdsskridskor och de gav sig iväg på tur runt sjön. Inte det lättaste för en gentleman från Brittiska öarna men han ska ha klarat det riktigt bra.

Själva flydde vi gamlingar till huset i norr och havet en sväng, eftersom det var näst intill invasion av vuxna barn med vänner i pyttelilla stugan. Mycket trevligt, men åldern tar ut sin rätt. Där promenerade vi på samma vatten där vi så nyligen hade simmat! Mäktig känsla att gå på vatten och komma nära alla öar och klippor till fots!

Var det inte alldeles nyss vi satt på stenen och viftade med tårna? Inte klokt vilka växlingar mellan årstider vi har egentligen! Och nu dröjer det inte gott folk innan tårna får vifta i det fria igen! Februari är här!