“Kom, vi sticker ut på en huppegupptäcksfärd” trallade gubben häromdagen med bilnyckeln i högsta hugg. Robban Brobergs gamla slagdänga fick nytt liv eftersom vi var i lägenheten i sommarhuset. Lägenheten har vi bara haft i ett år och varje utflykt i omgivningen blir därför som en liten upptäcksfärd.
Nu var det dags att leta bär och svampställen i skogarna runt omkring. Jag knappade in på googlemap, en ort några mil bort och planen var att ta oss dit över skogen via småvägar. Ofta undrar jag hur googlemap är funtad. Ibland gör den riktigt märkliga vägval. Som denna eftermiddag.
Rakt in i urskogen ledde den oss. Ju mindre vägar desto bättre tycktes den vara inställd på. Klara-Fina, min lilla kompaktkamera, satt beredd i mitt knä OM vi skulle träffa på björn eller varg. Det gjorde vi inte, men en stor och vacker rovfågel satt på en stolpe och spanade. Innan jag ens hunnit greppa Klara Fina var rovfågeln långt borta. Så är det ofta med fåglar och kameror har jag lärt mig.
Men det fanns mindre flyktiga tillfällen. Kolla in bården på denna donnas kjol! Är den inte helt fantastisk?
Eller det här rutmönstret! Naturens egen designer hade flow helt klart, när detta plagg kom till.
Att det här är en liten orkidé förstår jag, men inte vilken. Fläckiga blad, men de fick Klara-Fina inte med på bild.
Och så lyxvaran man kan hitta i väggrenen under juli månad! Smultron, stora som små jordgubbar! Det var bara att ut och plocka det röda guldet. Vi fick ihop flera deciliter på en kort stund. Hjortronen som jag var på jakt efter lyste däremot med sin frånvaro. Och inte en gul kantarell så långt ögat nådde. Däremot lite blåbär innan regnet tog vid. Ja, sådär hade vi det på vår huppegupptäcksfärd när den plötsligt blev lite väl huppeguppig. Det är naturligt att bilen guppar rejält på den typen av vägar som googlemap förde oss in på, men skrapljudet…
Som den äkta gubbe gubben är, skickade han ut gumman i regnet för att kolla under bilen om vi fått någon pinne på släp. Som en dubbelvikt calzone låg jag i det strilande sommarregnet och glodde in under bilen. Nä, ingen pinne där inte. Vi fortsatte vår huppeguppiga färd några meter men huppeguppandet och skrapet tilltog. Likaså regnet! Hade jag tittat lite mer åt sidan där jag låg dubbelvikt hade jag sett vad som felades.
Punktering!!! Det var bara att tömma skuffen på innehåll under regntunga skyar och barnförbjudna haranger från gubben (såna som han är så bra på) och så fram med reservdäcket. Här hade huppegupptäcksfärden kunnat få ett lyckligt slut om den lilla verktygspåsen med hylsnyckel som skulle ligga i reservdäcket funnits på plats. Utan hylsnyckel – ingen nytta av reservdäcket! ( Nya haranger tog vid.) Hade det varit minsta möjligt hade jag kunnat få hänga ut genom fönstret på bilen i störtregnet och hålla det på plats med en pinne hela vägen hem – ibland får jag såna där märkliga uppdrag av gubben. Men inte ens det gick. Det var bara att huppeguppa hemåt med platt däck!
Väl hemma i sommarhuset hade grabben i grannlägenheten bredvid en hel väska med hylsnycklar (vad man nu ska med det till har jag alltid undrat. EN borde väl räcka? Men det var en jäkla tur att han hade hela den där väskan!) Här tog de könsstereotypa mönstrena vid. Trevligt nog måste jag säga.
Det passade mig utmärkt att gå in i värmen, byta till torra kläder, tända några ljus och hälla ut delar av dagens skörd i en ugnsfast form. Strössla smuldeg över hela härligheten och skjuts in i ugnen! Sen sitta i värmen och vakta den läckra bärpajen allt medan pojkarna lekte med hylsnycklar i ösregnet.
Denna dag blev i alla fall vad jag kallar en äkta huppegupptäcksfärd. Och jag är säker på att salig Broberg skulle hålla med mig! Kram på er alla i regnet!
Noton Music
Egenutgivning av körmusik, sånger och barnböcker.
Haha! T.o.m. jag som är teknisk idiot vet att man måste ha ett antal olika hylsnycklar eftersom det är olika stora skruvar och muttrar som man ska använda dem till.
Jättefina bilder du har tagit med din Klara-Fina.
Kram från Ingrid
Tack Ingrid, ja man lär så länge man lever. En väska med hylsnycklar kan vara ovärdelig. Penslar i olika storlekar och fason kan också vara ovärdeliga eller hur :- ) Kram
Härligt med utflykter längs okända vägar. Det är verkligen spännande att se vart små grusvägar leder. Tog en sådan tur för någon dag sedan och insåg att det var alldeles för länge sedan sist. En mår ju bra av att ge sig ut på äventyr. Mindre roligt dock med er bil, tur att det gick att lösa. Kramar Liza
Ja, det är jätteroligt med små vägar! Jag skulle vilja ha detaljerade kartor över områdena runt de platser jag är på mest, just för att kunna göra turer utan att åka vilse 🙂 Kul att du också gillar upptäcktsfärder på grus 🙂
Punkteringar är vidriga! Särskilt om man är helt ensam och ska lösa det hela. För några år sedan la dom om vägen upp till oss. Flera veckor fick man åka på typ en stenåker vilket resulterade i fem (5) punkteringar på en månad. Jag blev en hejare på att byta däck men det var absolut ingen rolig tid. Bara för att jag skrivit detta kommer jag förmodligen få punktering redan i morgon dag. Peppar, peppar…/Lilla gummann
Aj aj aj – hoppas inte! Låter som en bedrövlig månad! Men inget ont som inte för något gott med sig. Du kanske blev så skicklig på däckbyte att punkagudarna inte tycker det är nån sport att ge dig punka längre. Imponerad att du byter däck själv! Jag blir tyvärr ett våp när det kommer till den typen av kritiska lägen! Kram
Kram tillbaka till dig!
Ljusen är på väg, så roligt att du tycker om dem!
Ja, jag ser verkligen fram mot att få lite nya ljus, dessutom tycker jag om att ge bort dem i present 🙂
Undrar om inte de där programmerarna som gör apparna med kartor och gps lägger in lite fuffens och äventyr för att inte tröttna på jobbet. Själv hamnade vi på en ridväg häromdagen och den var så smal och så kurvig att vi efteråt inte fattar att vi litade mer på appen än på det vi såg framför oss. Vi slapp dock punktering. Och just den timmen vi surrade runt regnade det inte.
Pajen ser väldigt god ut – jag antar att den smakade himmelskt efter ert blöta äventyr.
Känner igen problematiken med GPS, vi hamnade i en kohage en annan gång men det är en annan historia 🙂 Pajen var suuupergod Eva. 🙂
Jag har haft problem att kommentera hos dig, med mobilen är det hopplöst.
Tänk att gubben alltid drar ut dig på dramatiska händelser, tur du inte har tummen mitt i handen, ha ha ha,,,,
Kramen ♥
Min tumme sitter nog lite mitt i handen dessvärre. Vet att fler har problem med kommenteringen och jag vet inte alls vad det beror på 🙁 Tack att du inte ger upp 🙂
Toppen med hjälp! Men sånagrejer har man väl i bilen… om man skulle få punka i skogen. Rallarros är min favorit, har även den vita.
Visste inte ens att det fanns vit rallarros Hannele! Jo, sånt ska man alltid ha med sig – nu måste vi fixa en sån däringa verktygspåse. Ska vi ut på såna här huppegupptäcksfärder gäller det att vara rustad till tänderna!
Punka är såååå trist. Ibland klarar jag att byta däck själv men ibland har dom skruvat åt muttrarna så man inte rår på dom. Tur att det finns karlar. Karlar är som köksmaskiner, bra att ha men inte nödvändiga!!! haha, nu blir jag kanske stämd om det är nån som inte har humor!
Hahaha 🙂 Den har jag inte hört förr. Jag tror inte du blir stämd Pia. Eller så blir vi stämda båda två eftersom jag skrattade! Punka är jättetrist. Och jag är SÅ himla armsvag så oftast behöver jag hjälp med saker där armstyrka krävs. Benen är starkare. Jag kan lyfta ett piano om det behövs och knuffa och skuffa men bara armstyrka…nepp.
ÅÅ så roligt läsa dig igen, det gick som en dans att få ihop text och sköna bilder … huppgupptäcksfärden förnjöjsam. Du har en sån träffsäker timing för vad som sker med humorsnitz!
Hylsnyckelkram 🙂
Tack för hylsnyckelkram Tove, en sån har jag aldrig fått förut 🙂 Jo, det kan bli äventyr av allt om man är på det humöret! Roligt att du kommer på “besök” igen, jag har också börjat titta in lite mer frekvent hos alla nu, särskilt som det regnar så in i bängen!!! Tyvärr ramlar dina kommentarer in i skräpposten så jag hittar dem först när jag går ända in i bloggkammarens innersta. Så dröjer det innan du ser dem på sidan beror det på detta otyg. Kram
Men OJ! Och vilken tur att ni inte blev hängande med bilen över mittfåran i vägen, som ju ofta kan bli rätt hög på sådana där skogsvägar.
Men man undrar ju över googlemap ibland. Mycket underliga vägar den tycker man ska ta – vilket känns lite trösterikt på sätt och vis: de har tydligen inte fullständig kontroll ändå!
Fina fjärilar och vilken fantastisk skörd!
Ja visst var det fina fjärilar, kameran gör att man “ser” saker omkring sig på ett nytt sätt. Roligt. Ja, bilen löpte verkligen risk att bli hängande över mittfåran eftersom det är en “låg” bil men turligt nog klarade vi oss på den punkten. Det fanns andra faror istället. Nån vass sak tydligen 🙁
Men nu har vi nya däck och kan åka ut på nya huppegupptäcksfärder 🙂
Men oj… i dubbel bemärkelse… till det vådliga utflyktsäventyret på huppeguppsfärd och att vi var så nära att springa på varandra! Fina bilder blev det i alla fall… ni verkar komma bra överens Klara-Fina och du 🙂
Önskar dig en trevlig helg!
Kram
Tack Anki, ja ibland strålar vägarna samman utan att man vet om det. Jag är väldigt nöjd med Klara-Fina. Hon är lätt att ha med sig så hon är med för det allra mesta 🙂
Vilken dramatik ni har på era utflykter. Först båtutflykten och nu punktering på bilen ;-D Visst är det roligt med upptäckarutflykter. Själv åker jag gärna på fotorundor för att hoppas på att se några vilda djur. Fin helg till dig Anna!
Ja, äventyren kom tätt på given. Jag tror vi får skylla på GPS som lurade ut oss på de där knaggliga vägarna! Men nu har vi nya fina däck fram på bilen så nu ska vi nog klara oss ett tag 🙂 Att åka ut en sväng bara för att fota låter härligt! Jag ska prova på det någon gång. Men ensam. Eller med fotokompis. För gubben blir så himla otålig när jag fotar på våra utflykter eftersom jag stannar hela tiden. Kram och ha en fin helg 🙂
Vilket drama!
Men härlig bilder.
Trevligt att bli påmind om Robban Broberg. Visste inte att han inte är med oss längre på jorden.
Idag skiner faktiskt solen över Wales!
Tack 🙂 Visst blir man glad när solen skiner, det har varit lite solsnålt både här och där i sommar. Desto gladare blir man när den håller sig framme en stund! Robban Broberg gick bort alldeles nyligen. Han var sjuk sista åren. Men han kommer att leva kvar länge genom alla sina sånger. Det är en tröst att tänka på när de försvinner, konstnärerna av olika sorter som “alltid funnits” och som plötsligt går ur tiden. Kram 🙂