Hösten handlar för min del om att dra igång diverse projekt och tuffa på i största allmänhet. Men hösten är ju också traditionellt sett tiden för att samla in, samla ihop och se över visthusbodarna inför vintern.
För min del har jag ett året-runt-växthus för idéer. Ett sorts ”skapar -växthus”. Växthuset på bilden är inte mitt, men mitt ”skapar-växthus” är inte helt olikt detta. Lite olika idéer i vänt på tillväxt, där vissa idéer tar sig, vissa kolavippar. Mitt idé-växthus behöver jag titta till emellanåt, så jag vet vad jag har på vänt. Hösten är den perfekta tiden för sådant.
En sådan ”idé på vänt” har länge varit att göra en dockfilm av Evert Taubes Brevet från Lillan. Jag har ett körarrangemang på sången som ska få ljuda i bakgrunden. Dessutom har jag en marionettdocka, perfekt i rollen som Lillan som skriver till sin pappa. Hon skulle få bada, plocka bär, börja i skolan, hitta en gran och titta på fågelungar tänkte jag mej. Allt som beskrivs i visan. Visst låter det roligt? Men allt gick i stöpet. Prokrastineringsfenomenet slog till. Fler än jag som är bekant med detta märkliga och irriterande fenomen?
I praktiken innebär det att när bärplockar-scenen skulle filmas så hade ju alla bär hunnit ramla av. Och bad-scenen var bara att glömma för isen hade börjat lägga sig. Fågelungarna hade blivit stora och flyttat söderut.
Dessutom hade marionettdockan vita kläder och jag upptäckte att det inte funkade så bra på film.
Så det blev kolavippen av den idén. Inte helt olikt mitt havererade miniväxthus ovan. Men jag bestämde mig snabbt att vända på steken och vara ute i väldigt god tid istället. Plan(t)era i tid och följa upp! Göra om göra rätt, helt enkelt. Jag lade upp en tidsplan på momangen så jag inte skulle missa bär och bad och allt annat. Så när vinbären var mogna ett år senare, dvs i somras, var kameran riggad och dockan ombytt och klar!
Och nu – i november månad – är filmen färdig! Lite småfix bara. Drottningen av Prokrastinerien har ett resultat, tro det eller ej!
Men resultatet får ni se först på Fars Dag, söndag 14 november. Då sjösätts filmen och ett skepp kommer lastat med Brevet från Lillan. En passande dag för ett brev till pappa. En hälsning till alla pappor och kanske mest till min egen pappa Sten-Bertil som gick ur tiden hösten 2017.