Vi tog en tur norröver ett par dagar för att höstvädra våra arma själar. Och vädra lite i Sommarhuset också. Några getingar gjorde oss sällskap, inte för jag vet nåt om getingar men nån sorts “sista minuten flygning” måste det här väl vara innan de kryper in för vintern. Titta noga, hur många “knappar”som helst på renfanan hyser en geting.
Sen kunde jag inte motstå en sista sittning på bryggan, den var alldeles blöt, trots strålande sol men jag slog mig ner i alla fall. Och där på andra sidan vattnet kan man skymta “Sommarhuset”.
Fick för mig att jag skulle plocka lite svamp, men så kom jag på att jag inte riktigt vet hur dom ser ut när dom växer i skogen!
Jag brukar få dom i en låda, levererade till dörren, av lillebror. Dessa små skrynkliga varelser? Giftigt eller ätbart?
Sen fick det vara slut på höstvädringen för den här gången! Det får vara måtta med allt. Adjö huset! Adjö havet!
Perfekt lästid!
Exakt Hannele, hösten är att “kura” och det gör man bäst med en bok:-)
Dina fina höstbilder, särskilt bryggan, väckte hos mig både livsglädje och vemod för att tiden går så fort.
Ja, jag tycker att hösten är en ständig påminnelse om att tiden går så himla fort, kanske för att vi har så kort sommar? Livsglädje och vemod. Håller med.
jag gillar hösten ♥
Den är fin Hannele, lite i mörkaste laget bara för min smak, från denna tid och till advent.