Ibland är det små, små saker som gör en glad. Som när en dörr kommer på rätt plats. Renskrapad från gammal färg. Många timmars jobb. Äntligen! Tur att jag har en god skäppa fantasi. Jag kan verkligen föreställa mig vad fint det blir lite längre fram!
Eller en intensivt lysande renfana vid vattenbrynet en tidig höstmorgon. Och tacksamheten över att den står där och lyser utan att jag behöver hjälpa den på traven. Skrapa fram färgen eller nåt. Sånt gör mig glad. Vilka små saker gör dig glad?
Skall du göra något mer med dörren? 🙂 Annars är den snygg så som den är nu 🙂
Den är nog tänkt att målas, men visst är den fin redan nu. Håller med. Beror lite på vad som händer runt omkring dörren 🙂
Jag blir glad över så mycket. Har man lagt ner möda på något. Sprungit långt, målat länge, skrivit några bra rader, tagit i när det varit motigt… Resultatet behöver inte vara bra, men känslan av att jag ansträngde mig gör mig glad.
Vad härligt Eva, och att slippa koppla det till resultat! Att bara ansträngningen kan var värt glädjen 🙂
Jag minns en vinter, vi slipade trappan fri från färg och lim, så vacker den blev. Vågar inte besöka “mitt” hus igen och kanske se trappan målad.
Vacker dörr och vacker renfana!
Hahaha, jag fattar precis vad du menar. Nä, bäst att låta bli. Och visst är dörren fin 🙂