I ett av våra röda hus ligger instrumentverkstan.
Dit forslas fioler, gitarrer och kontrabasar från när och fjärran. De har kanske åkt på en eller annan smäll, eller helt enkelt råkat i olycka.
En liten instrumentakut helt enkelt! Det är inte roligt att vara fiol och få en spricka, eller att vara cello och tappa ljudpinnen. Eller en spräckt gitarr, hur kul känner sig den?
Här i väntrummet snyftas det från violinsträngar och cellosarger och tröstas för all del. Det mesta går ju att åtgärda med list, lust och fingerfärdighet.
Mäster – dvs gubben – har jobbat många år, så det är en erfaren räv som undersöker trasigheterna och gör sitt bästa för att reparera skadorna snyggt, helst ska det knappt synas! Tappat ljudpinnen – någon???
Jag är djupt imponerad av alla som kan laga instrument. Min vän som har reparerat flygeln som jag köpt av honom är också en fena på andra stränginstrument. Det är intressant att se hur det går till när man är där och hälsar på. Härligt att ha en händig man och en som kan laga instrument när man själv är musiker!
Kram
Samma här Ingrid. Imponerad av alla hantverkare! Själv har jag tummen mitt i handen och får på sin höjd hjälpa till när det ska limmas, vid snabba moment. Då är det lite nervöst. Absolut praktiskt med en instrumentverkstad på hemmaplan, särskilt när alla i familjen spelar. 🙂
Vilket mysigt ställe!
Verkstäder är mysiga, full av kreativ röra!
Åh, vad det ser trivsamt ut! Det är säkert jobbigt, svårt och slitsamt många gånger, men vilket tacksamt jobb att få hjälpa olika instrument till ett bättre liv! Vilket påminner mig om att jag ska ta mig samman och lämna in fiolstråken – igen! – till fiolverkstaden i gränden här hos oss. Jag tror det är pälsänger som gillar taglet. Hur sjutton hindrar man dem från att kalasa?
Det är lite trivsamt rörigt i verkstan, det hör nästan till i en verkstad. Pälsängrar och tagel har jag inte hört talas om, ska fråga i verkstan. De kanske har några små fällor? Eller så har pälsängrarna egen orkester. Pälsängersymfonikerna!
Jisses vilket pilergöra. Inte många som klarar av et. Kommer att tänka på Wallander-filmen Cellisten!
Den måste jag se haha 🙂 Törs väl inte vara i verkstan sen!
Underbart hus och bilder och ett underbart inlägg!
Tack för att det finns sådana här eldsjälar som din man som vill repa och laga allt som låter. Ha en bra dag/ kram
I en slit o slängvärld är det bra med “lagare”, eller hur 🙂
Jaaaa 🙂
Glad Påsk/ kram
Perfekt! Jag skickar över min gamla blockflöjt från mitten av 60-talet. Den råkar ha en sådant pipigt, gällt och total falskt läte. Finns det hopp?
Finns det liv finns det hopp säjs det ju, kanske bättre att ta in hos pedagogen/undertecknad istället 🙂 Man kan i alla fall börja där innan vi går vidare, hahaha 🙂
Så skönt att instrumenten också har en doktor att vända sig till! Ett finsnickeri om något.
Imponerande
Ja, för många blir det lite panik när ett instrument går sönder… Själv har jag inget tålamod alls, skulle varken kunna vara instrumentdoktor eller vanlig doktor. Så jag tycker också det är lite imponerande 🙂
Det rymms mycket musik i den verkstaden, den före “olyckan och den efter”. Tiden där med list, lust och fingerfärdighet i den röda lilla stugan ….
Haha 🙂 Ja, det har du rätt i Tove. Här får ingenting dra sin sista suck, det kommer nya toner på andra sidan!