Jag tillhör dem som sjunger den gamla hederliga kökssoffans lov. Trots att den är tung, tar stor plats och är svår att dammsuga under! Få möbler har en så positiv klang på mig, som just kökssoffa. Kanske för att den “bjuder in” på något sätt?
Den rymmer många kring bordet men man kan också bädda i den, som när farmor kommer på besök. Den är också perfekt att “vila på maten”, vila mitt på dagen, vila mitt i händelsernas centrum.
Och perfekt för lek! Tar man av locket får man den perfekta britsen för kortväxta doktorer. Lutar man locket mot lådan har man genast en rolig rutchkana eller lagom stor backe där man på sin höjd får bula i pannan om man ramlar. Lagom lärorikt.
Barnen har sovit i den under perioder, trångbodda som vi har varit. Behöver man den inte som sovplats kan man förvara saker där. Barnens farmor förvarade presentpapper i rullar i sin kökssoffa. Hon tog tillvara allt presentpapper som inte blev förstört. Skulle man slå in ett paket var det bara att lyfta på locket till kökssoffan.
Vår kökssoffa köpte jag i tjugoårsåldern för nån hundring. Då var den gulmålad och klädd i brun skinnimitation. Den skrapades ren från färg och klädseln togs bort. Trärent skulle det vara på den tiden. Den blev dala blå med en blomdekoration så småningom. Sen dess har den följt oss i vått och torrt och snart stått i vartenda hörn av våra åtta röda hus.
Den kära gamla blåmålade kökssoffan! Idag står den i sommarhuset i väntan på nya övernattare och äventyr! Fler än jag funderar över kökssoffan denna lördag! Nämligen dessa bloggkamrater: Kika in hos dem!
Olgakatt
Helena
Karin på Åland
Wienerbrödslandet
Livsrummet
Musikanta
Pysseliten
Tove
Ingrid
Anki
Spanaren
En gammal hederlig kökssoffa är aldrig fel!
Nej, inte om man har plats för den. Det är där kruxet är för många. Den tar plats! Men är så himla trevlig som möbel betraktad.
Ja, rutschkanan hade jag ju glömt.
Härligt minne för farmor och ungar i sardinlådan, förlåt Kökssoffan menade jag ju.
Hahaha:-) Ja den är verkligen en sardinburk med små söta sardiner på bilden!
Åh, så mysigt… Vi har en kökssoffa, en fullstor. Som jag målade röd för ett gäng år sedan och den är så trivsam även om färgen är en aning avskavd. Mannen brukar hota med att slänga ut den när det ofta blir lite “slamsigt” på soffan. Mitt svar är konstant att då får han kasta ut mig också eftersom jag kommer att hänga fast vid den. Fina kort. Kram
Härligt att fler sjunger kökssoffans lov Jenny! Jag är jätteglad att vi behöll vår när vi hade lite för många soffor ett tag. Så klamra dig fast för allt i världen 🙂 Kram
Vilka härliga bilder! Den var ett fynd din kökssoffa… jättefin och tänk såå användbar!
Tack Anki, den är nog en av mina mest använda möbler 🙂
Vilka härliga bilder, Anna, både på kökssoffor och människor som ser ut att må så bra att man vill le.
Vår kökssoffa är samma som jag bodde i under några år när jag var liten. Numera är det vitfärgad och en tredjedel på längden är avhuggen – så att den får plats lite bättre. Ska man ligga i den får fötterna dingla utanför.
Det är problemet med kökssoffor många gånger, att få plats. Små korta kökssoffor är mer praktiska att hitta plats åt men ska man sova i den går det ju inte så bra 🙂 Många vuxna kräver mer av bäddkomfort idag än en kökssoffa – utom farmor då!
Ungefär så såg det ut här i morse ♥
P.S.
jag sparar också presentpapper 🙂
Det är faktiskt jättesmart och klimatvänligt!
Hahaha 🙂 Kan tänka mig det!
Hjärterum, stjärterum, farmorrum, del av lekrum förvaring, trångboddsrum i närhet!
Gott och varmt soffinlägg!
Att du köpte dig en köksoffa som skulle blir trären, du är som ett träd som spelar fiol tänker jag!
Tack!
kram
Jag tror du lyckades koka ihop hela inlägget i några få rader Tove 🙂 Hjärterum och stjärterum, så har det verkligen varit här hemma. Fiolen var faktiskt mitt första “riktiga” instrument… men sen bytte jag till tvärflöjt. Jag tyckte det var finare! Men flöjten var ju ursprungligen av trä den med från början!
Fljöjtens ton drillar trädet….
Åh, vilken underbar bild med farmor och alla barnen o kökssoffan! Vilken lycklig kökssoffa, som får vara med om så mycket. Precis så använde vi vår “urkökssoffa” också som barn. Åkte rutschkana, sov i den, använde locket som affärsdisk…
Vilket ovanligt inköp för en tjugoåring – en kökssoffa!
Vad roligt att du känner igen “funktionerna” i kökssoffan, denna älskade multimöbel! Fast det var lite “inne” med antikaffärer och gamla möbler på den tiden, åtminstone i den värld jag befann mig i. Början av åttiotalet måste det här har varit. Jag gick på musikhögskolan i Piteå.