Kökssoffa

Jag tillhör dem som sjunger den gamla hederliga kökssoffans lov. Trots att den är tung, tar stor plats och är svår att dammsuga under! Få möbler har en så positiv klang på mig, som just kökssoffa. Kanske för att den “bjuder in” på något sätt?

Den rymmer många kring bordet men man kan också bädda i den, som när farmor kommer på besök. Den är också perfekt att “vila på maten”, vila mitt på dagen, vila mitt i händelsernas centrum.

Och perfekt för lek! Tar man av locket får man den perfekta britsen för kortväxta doktorer. Lutar man locket mot lådan har man genast en rolig rutchkana eller lagom stor backe där man på sin höjd får bula i pannan om man ramlar. Lagom lärorikt.

Barnen har sovit i den under perioder, trångbodda som vi har varit. Behöver man den inte som sovplats kan man förvara saker där. Barnens farmor förvarade presentpapper i rullar i sin kökssoffa. Hon tog tillvara allt presentpapper som inte blev förstört. Skulle man slå in ett paket var det bara att lyfta på locket till kökssoffan.

Vår kökssoffa köpte jag i tjugoårsåldern för nån hundring. Då var den gulmålad och klädd i brun skinnimitation. Den skrapades ren från färg och klädseln togs bort. Trärent skulle det vara på den tiden. Den blev dala blå med en blomdekoration så småningom. Sen dess har den följt oss i vått och torrt och snart stått i vartenda hörn av våra åtta röda hus.

Den kära gamla blåmålade kökssoffan! Idag står den i sommarhuset i väntan på nya övernattare och äventyr! Fler än jag funderar över kökssoffan denna lördag! Nämligen dessa bloggkamrater: Kika in hos dem!