Nån som kommer ihåg begreppet köpe-bröd? Eller köpe-kläder? Begrepp från den tid när det vanligaste och vardagliga var hembakt och hemsytt. Idag är hembakt och hemsytt lyx. Men då var det där “köpe” lite exklusivt och extra.
Augusti månad är skördemånad. Tiden när vi ska älga runt över stock och sten och fylla korgar och hinkar med skogens läckerheter. Blåbär är mitt definitiva favoritbär. Blåbärssoppa. Mmmmm. Blåbärskräm. Mmmmmm. Blåbärspaj. Mmmm. Och så får man ju ett så oemotståndligt leende efteråt! Men sanningen är att jag köper mina blåbär sen några år tillbaka! (Borde jag skämmas?) Men jag har inte psyke för det där ihåliga ploppandet när de första blåbären trillar ner i tiolitershinken samtidigt som broms och mygg attackerar.
Och försöker jag försvara mig med viftande armar så glömmer jag alltid att jag har blåbär i näven, surt förvärvade, som yr omkring myggen som små blåbärsbomber. Sen får jag pillra upp bären ur mossan med stelfrusna fingrar. Nej tack. Jag köper mina blåbär och erkänner: Jag smiter från min medborgerliga rätt att ta vara på bären i skogen i allemansrättens heliga namn. Hellre en tur med båten även om jag ännu inte är vän med vågorna i havsviken.
Men den här köpe-bär-dagen var det så stilla att vår charmiga Zorba-båt nog tyckte det var småtrist när vi tuffade iväg. Knappt en krusning på vattenytan. Och solen sken! Vi styrde in till en liten ö. Finns det något ljuvligare än släta, solvarma stenar? 
Här fanns till och med en liten fåtölj att sitta i! Vad skulle IKEA månne ha kallat denna? Stolen Stene? Stolen Granit? Fler förslag? Så här glad blir man över att slippa plocka blåbär i alla fall! Det är värt att prova på! Och apropå prova-på… Ni glömmer väl inte tävlingen “gissa kompostfynden”? Ända till lördag kl 11.00 hinner ni fundera! Lycka till!
nej, du behöver inte skämmas… vi har egna amerikanska blåbär i trädgården 🙂
Det låter som något vi borde skaffa! Smakar de som “vanliga” blåbär?
Det är helt onödigt att ha dåligt samvete för att du köper blåbär.
SamVETE duger ju inte ens att äta, brukar vi skämta här på Åland om. Jag köper Kravs ekologiska blåbär och känner glädje för att någon annan får lön för mödan istället. Lite lat får man ju vara och så kan man ju prioritera.
En skön fortsättning på helgen önskas.
Kram
Karin på Pettas
Precis vad jag behövde höra Karin! Och det ska jag verkligen tänka på; att samVETE inte går att äta så det kan man lika gärna låta vara! Det var en ny men användbar infallsvinkel! Trevlig helg på dig 🙂 Kram
Såg du programmet Historieätarna? Där var det ett program om 50-talet (tror jag) där det blev så fint att äta köpessaker. Ju finare desto mer köpt. 🙂
För mig har det inte blivit någon bärplockning. Jo, lite till frukosten. Men inte något att koka sylt på så till vintern blir det nog köpes här… Fin kväll till dig Anna! /Kram
Historieätarna var jätteroligt att se, men jag tror att jag missade delen om 50 talet. Men begreppet känns roligt att minnas; “köpe-” 🙂 Underbart att man kan köpa färska bär hur som helst! Fin kväll till dig med Helena!
Det enda jag plockade i år var vilda smultron och svarta vinbär från min enda buske. Det blev ljuvlig Hiramsylt. jag är så nöjd. Och barn och barnbarn skickades ut i blåbärsskogen när de ville ha paj, bakar hellre än plockar.
Hiramsylt har jag inte hört talas om! Drunknar inte smultronsmaken i svarta vinbärssmaken? Det låter väldigt spännande! Annars samma här, hellre baka och sylta och safta än själva plocket. Nästa år ska jag skicka ut barnen. Har jag inte ens tänkt på. Och så locka med paj 🙂 Kram
Vilken underbar bild på dig och släta, solvarma stenar. Jag köper också mina blåbär. Och ligger i hängmattan och läser.
Det är så härligt att höra talas om alla andra som köper sig fria från blåbärsplocket. Känns bra att vara i gott sällskap 🙂 Stenen var verkligen helt underbar att sitta på. Dit åker vi säkert fler gånger! Kram
Visst minns jag “köpebröd, köpekläder i synnerhet för att få köpekläder och hänga med i det moderna livet var en lisa för en som gått i hemsydd – och jag minns med sting i hjärtat hur farmor som trollade fram en fin kjol av en liten tygbit kom på skam. I dag vet jag att det är tidens tand – förändringen alltså eftersom några generationer till har uppkommit så jag vill tro att farmor förstod – en får bevara genom att berätta om det som hänt under generationerna! Så gott det går. Och jag köper bär också – de ska tjäna de som plockar … bärplockning fanns det gott om barndomen så jag fuskar som sagt … Blott Zorbablått och blåbärsblått lyser över sköna stenen på ön! kram
Det var verkligen så Tove, det syddes av flinka fingrar och trollades fram det ena med det andra av tågresor och omtydda gamla kläder. Det måste ha känts bra att kunna ta tillvara utan större kostnader. Men åtminstone jag var inte särskilt tacksam. Det köpta hägrade. Idag har jag både söner och döttrar som syr så maskinerna går varma, men de köper OCKSÅ förstås. Och en hel del plocktimmar fick man ihop under barndomen beträffande blåbär, alla skulle hjälpas åt och det var ju riktigt. Men riktigt tråkigt. Så det känns bra med köpe-bär idag. Kram på dig!
Jag vet hur kämpigt det är i skogen med den envisa myggen. Ofta tar det emot att gå till skogen och plocka blåbär. Jag är uppväxt med hemmabröd och hemmakläder som det var på den tiden. Själv sydde jag en del när första barnet kom och jag sydde också en kavaj till barnens pappa. Den hade han bara en gång…???/Lilla gummann
Ja då är inte lönen mödan värd precis. Att sy tar tid! Min svärmor berättade att svärfar hade en parkas som han älskade men den slets ut med tiden. Då klippte hon sönder delarna som mönster och sydde en exakt likadan. Den hade han också EN gång! Men nu har jag tagit över den och använt den betydligt oftare. Den är hur fin som helst! Tack för förståelsen för blåbären föresten! 🙂 Kram
Köpebröd… Jag får lite dåligt samvete när jag drar mig till minnes hur vi som barn föredrog köpebullar framför mammas mycket godare hembakta. Konstigt! Men vi hann i alla fall bli vuxna nog att ändra oss och uppskatta hennes supergoda bullar efter förtjänst.
Och visst får man köpa blåbär! Till och med lingon, även om det tar lite bättre med en lingonplockare i storskogen än blåbärsplock för hand!
Ja du Karin jag kan känna detsamma, stackars mamma, där stod hon och gjorde sina storbak och fyllde frysen och man längtade bara efter den där degiga sötlimpan med brun mjuk kant. Men som sagt idag är hembakat lyx och den degiga sötlimpan får ligga kvar i butiken. Lingon med plockare fyller lite mer i hinken som du säger så lingon kanske jag faktiskt plockar. De sitter ju åtminstone i klasar! Kram på dig 🙂
Jag är så gammal så jag minns mycket väl “köpe-kläder” 🙂
Mina bär köper jag, svamp köper jag också men plockar den gärna om jag är i skogen.
Solig kram ♥
Ja, då är man nog “gammal” tydligen om man minns det begreppet 🙂 Idag finns väl knappt nåt annat än köpe-kläder! Jag sydde när barnen var små, mest för kul. Idag lönar det sig knappt att sy kläder, de som gör det gör det “för kul” tror jag! Kram
Ser underbart skönt ut. Jag har också fuskat, köpt kantareller…..
Det känns lite bra att fuska på ett sätt – lite “busigt” rentav 🙂
Tror att amerikanska tama stora blåbär vore nåt för dig! Plupp, plupp, plupp så är litermåttet fullt.
Ser verkligen gott ut där på klippan. Fåtöljen Klippan kanske…
Allt gott
Anette
Hej och välkommen hit 🙂 Du, det låter som en intressant variant!!!Men måste man åka till Amerika och plocka då :-/ Eller kanske man kan plantera hemma på gården rentav??? Klippan – klockren!
Fina bilder! Så klart ska namnet vara Anna-stenen 🙂 Jaså pågår det en tävling … då får jag titta in där och gissa. Ha det fina vännen/ kram
Inte helt dumt att få en fåtölj uppkallad efter sig 🙂 Kram
Visst var “köpe” lyx förr när allt tillverkades hemma. Vi hade ju alla typer av kött och korv och annat i frys och salttinor och att få äta falukorv och andra charkvaror var verkligen lyxigt. Min yngsta son ville alltid ha stuvade makaroner och köpköttbullar när han fick önska sig middagsmat. Vi som hade frysen full av jättegod köttfärs!
Så härligt med en båttur på stilla vatten!
Kram, Ingrid
Eller hur, tiderna förändras! Själv minns jag kyrklimpa som något väldigt lyxigt, det var typ Skogaholmslimpa med en kyrka avbildad på plastpåsen 🙂 Vad den egentligen hette har jag ingen aning om. Och självklart var den både godare och lyxigare än mammas hembakta! Ja, stilla vatten, det är min melodi det 🙂 Kram