Veckans rubrik ansvarar Matfreaket för. Jag gör som vanligt en habrovinkel, knyter ihop de två senaste veckorubrikerna och berättar från min horisont.
Mars månad är, som hos alla andra, redan halvvägs gången. Här flyger svanarna skränande över dalälven och småfåglarna väcker mig om morgnarna med sitt energiska kvitter. Gubben och jag gjorde en Sverigeresa genom landet förra helgen och kunde konstatera att mars månad i Dals Långed ser ut så här. 
Medans mars månad i Malmö ser ut så här! 
På en och samma helg! Själv hann jag inte ens med februari månad! Den bara försvann! Jag hade nämligen tänkt publicera körnot nummer två, steg-kanon i D-moll, i februari.
Det tar mer tid än vad man tror att göra trycksaker helt klara. Jag talar om det för mig själv varenda dag, men tänk jag lyssnar aldrig! Med den här sången var det dessutom så att när den var helt klar och färdig för tryck, korrekturläst och hela baletten, så hittade jag en inspelning, bara några veckor gammal, där jag hade gjort vissa förbättringar. Men det hade jag glömt bort! Det var bara att dra i nödbromsen, öppna notskrivningsprogrammet på datorn och föra in förbättringarna. 
Nästan som att vara tillbaka på ruta ett, eftersom allt behövde korrekturläsas igen!
Nåväl, vad är den här nya för sång nu då? Om en hundvalp kanske? Den förra handlade ju om en kattunge! Nej nu handlar det om livet! Om att lämna och gå vidare. Från början skrev jag den till en avgångsklass på Sjöviks Folkhögskola där jag jobbade. Sen kom jag på att den var väldigt användbar och att det var synd att den skulle ligga och damma i en låda. Och den är ju faktiskt ständigt aktuell i sitt innehåll. Uppbrott av olika slag tillhör livet.
- Lämna en plats för att gå till nåt annat –
Du som just tyckte att du hade landat!
Men varje steg är ett kliv till nåt nytt.
Därför, våga släpp taget när tiden har flytt.
Och så ser du faktiskt mycket längre
om du vågar flyga,
dina vingar bär dej på livets alla färder.
och om du skulle hisna när du kliver steget;
lyssna till ditt hjärta – livet är ditt eget.
Dessutom går det att sjunga den i kanon och så kan man under tiden som man sjunger “förflytta sig” i rummet på lite olika sätt. Så den är lite busig eftersom många körsångare helst vill sitta still och sjunga. “Ska jag rusa runt på kören skulle jag ha valt gymnastik” kanske någon fräser lite argsint. Men jag måste säga att jag har väldigt toleranta och öppensinnade sångare. De hänger med på det mesta!
Så NU är den äntligen klar, körnot nummer två. Känns bra mycket bättre att ha två notutgåvor på notavdelningen än en. Nu ska jag samla ihop min kvinnokraft och ta itu med den tredje så här i mitten av mars månad. Ha en trevlig helg alla läsare och en trevlig arbetsvecka därefter. Vad andra skriver om när det gäller kvinnokraft och mars hittar ni nedan!
Anki
Matfreaket
Karin
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Ulla-Minnatur
Tove
Ingrid Musikanta
Pettas Karin
Yvonne
Paula
Du är duktig på det här att slå ihop olika teman 🙂 Så fin och tänkvärd text.
Stor skillnad mellan Dalarna och Malmö – nog ser man att vi bor i ett avlångt land 🙂
Tack Anki, ja nog är landet avlångt. Minns en maj månad när jag åkte flyg från ett snöigt Norrbotten till vitsipporna i Stockholmstrakten.
Jag har kommit underfund med att du är en effektiv och tidsbesparande kvinnokraft-kvinna som slår två flugor i en smäll, ja om inte tre. Smart och går ju bra det med.
Den finstämda tänkvärda dikten var helt underbar!
Kram
Tack Yvonne ? Ja det har nästan blivit en (ful o)vana så här långt. Har svårt att hinna med för det mesta, men det är roligt att rubrik-skriva så jag vill inte hoppa av heller. Det få bli lite så här för mig och ibland är det ju en extra utmaning, att få till två rubriker ?
Kvinnokraft på många sätt kan du förmedla minsann.
Kvinnor kan och du kan skriva och göra musik. Är lite avundsjuk faktiskt men jag får ta tag i det nästa liv. Man kan ju inte hinna med allt man vill fastän man är kvinna 😉
Du fick ihop temarubrikerna bra. Jag har också märkt att det många gånger är så att man kan kombinera dem och få ihop ett riktigt bra pussel.
Ha en fin söndag Anna!
Ja det gäller att vara rationell. Själv tänker jag odla och be om gröna fingrar nästa liv. Vi skulle faktiskt kunna skifta! ? Kram
mysigt med vårens porlande!
Ja och det till ackompanjemang av fågelkvitter! ?
Hopslagningen med hjälp av habrovinkeln är också denna gång synnerligen lyckad!
Du fyller min bloggrunda med mycket gott;
Bland annat så ser jag en ST. Bernardshund i den första bilden och faktisk en skymt av Moder Jords sköte.
Till detta en körnot eller två
inget kan vara bättre än så
Ena tonen är Annaisk den andra får flyga fritt över alla hustaken
-har du sett maken
Tack och ha en fin söndag!
Kram
Tack för en helt underbar Toivistisk kommentar! Jag ser nu både ST Bernardshunden och moder jords sköte! Vilken blick du har! Men så är du “målare” också i både ord och bild ?Ha en fin söndag Tove!
Det är en fin och tänkvärd dikt!
Jag önskar dig en fin söndag!
Kram, Ingrid
Tack Ingrid, önskar dig en trevlig söndag tillbaka! Här är det strålande sol så det bådar gott ?
Jag känner mig stolt och glad över att du förvaltar arvet till andra människors hjälp och glädje! Duktiga Anna!
Vad roligt att höra, det är ett väldigt trevligt arv att förvalta måste jag säga ?Kram
Vilken fin text! Jag beundrar verkligen dem som kan få ihop versrader som inte känns stela och påklistrade. Den sången kommer att ljuda, förmodligen av kvinnokraft, kanske redan i mars?
Så du har besökt Dals-Långed, jag kan berätta att förutom mitt eget län Dalarna så är Dalsland en stor favorit, ett helt Sverige i miniatyr. Ha en fin fortsättning på denna marshelg när solen skiner och dagarna blir längre och skönare..
Tack Paula ? Ja Dalsland är fantastiskt vackert! Har aldrig varit där innan textildottern började på Stenebyskolan och det är SÅ fint när man åker runt i landskapet. Sverige i miniatyr är en väldigt bra beskrivning! Skogar, vatten, berg… Och nu får vi verkligen anledning att åka dit lite titt som tätt!