Här inne på notonbloggen har det ekat tomt i flera veckor! Det har haft sina randiga skäl och rutiga orsaker. Tre veckors rubriker har jag lyckats bomma i gruppen temabloggare där jag ingår! Ögon, Fiber och Sits. Som tur är har andra ansvarsfullt skrivit desto mer när undertecknad bangat ur. 

Något litet om “Ögon” skulle jag kunna klämma till med  eftersom jag ett längre tag befunnit mig i “ögon-som-tindrar-perioden” dvs själva ingången till jul och lucia. Som musikpedagog börjar nämligen  jul och Luciaperioden ett antal veckor före alla andra eftersom det är då själva planeringen görs. Vilka låtar ska sjungas i vilka grupper, därefter se till att alla grupper får de texter och noter som behövs. Vem/vilka ska spela/ackompanjera? Se till att dessa får noter (helst i god tid). Vilka tider ska det repas, behövs det skjutsar, ska det skrivas annonser, affischer, när ska det genrepas? Behövs det gradänger och hur placeras dessa lämpligast? Och vem bygger dessa? Och plockar bort? Behövs mikrofoner? Hur förklarar man huld och ljusklara fägring för treåringar? Listan kan göras längre än så.

Ögon-som-tindrar-perioden pågår i sisådär 6 veckor och är tämligen intensiv. Man befinner sig i ett inferno av papperslappar, sms, anslag, text och notpapper och viktiga kom-i-håg som INTE får bommas. När själva Lucia närmar sig är det därför rätt så lugnt. Vuxenkören ska medverka liksom ungdomskören vid Avesta Lucias kröning. Utöver detta ska barnkören på drygt tjugo barn medverka . Det kommer att bli SÅ stämningsfullt och SÅ sött när stjärngossar och småtärnor trippar in först av alla med batteriljus och guldstjärnor på blompinnar. Ett och annat glitter kommer att trilla ner på näsan och strejkande batteriljus kommer att blinka svagt och oroväckande. Det hör till. Tur att undertecknad är så involverad i det logistiska att det inte kommer att finnas minsta utrymme för nostalgi. Som ledare tvingas man snarare bli en smula kallhamrad, lite som en militär som pekar med hela handen i olika riktningar och spänner ögonen i folk. Och tur är väl det. Det vore ju katastrof med en körledare som snyftande bröt ihop av allt det stämningsfulla. För resultatet av de där ögon-som-tindrar-inferno-veckorna blir alltid ett fint och minnesvärt Luciatåg, fast man inte tror det, när det är som mest kaos i huvudet på en. Men nu närmast har vi första advent! Önskar er alla ett riktigt fint adventsfirande. Vill nämna det också att jag helt skamlöst har slängt upp både stjärnor och ljusstakar i fönstren utan att städa det minsta! Och det gick alldeles utmärkt!