Så klart det måste bli en uppföljare! Hur går det med lilla gäststugan? Sitter mössen på parkett och väntar på att få flytta in eller hänger de vuxna barnen på låset för att få komma hem och mysa i stugan?
Rebecca (äldsta dottern) och jag har ju spottat i nävarna för att ta itu med det minsta av våra åtta röda hus. Projektet faller definitivt in under lördagens rubrik “meningsfull sysselsättning” som Karin på Åland föreslagit som lördagstema. Nu är det ju inte bara att vissla och slabba på med färg om nån trodde det, (jag tex). Först skulle gubben lägga ut golvvärmen och det var inte så bara. Särskilt inte som den visade sig vara tjugo meter för lång och såna får man inte klippa av lite rationellt. Utan golv att stå på kan man inte måla. Så tillbaka med golvplanken temporärt.
Det kilsågade taket behövde slås ihop planka för planka eftersom det hade torkat isär. Och då måste även taklisterna ner. Den som har skruvat ut skruvar vet att rätt som det är träffar man på en “skruvjävel”. Det är en sån som är helt nersliten i spåren som inte går att skruva ur. Och för en glad amatör kan det ta åtskilliga timmar och upplevelsen faller inte under rubriken meningsfull sysselsättning kan jag intyga. Vi turades om. En höll i stegen och den andra tryckte skruvdragaren mot skruven i brädan med all kraft. Maskinen snodde runt så järnfilsspånen regnade över rummet men skruven satt där den satt. Till slut var vi beredda på att bryta och bända bort brädhelvetet (ursäkta men man blir väldigt desperat och ful i munnen i såna här situationer) eftersom allt hänger på denna lilla sista …skruvjävel. Gubben kom med experttips. Borra bort hela skruvhuvudet med en borr och lyft bort plankan! Hokus pokus bara!
Så här ser den ut efteråt. Skruvjäveln. Sen tar man bara en plattång, böjer till den och vrider bort den. Som en elak fästing.
Vi har rätat ut vackra gamla klippspikar och spikat i tak och väggar. Meningsfullt i högsta grad. Handsmidda spikar som någon gjort för mer än hundra år sen. Nu används de igen, år 2015.
Så här förnöjsam känner man sig när hela stugan är kvistlackad, grundad och spacklad. Sen började vi närma oss det roliga, blanda linoljefärg i olika kulörer.
Bara för att upptäcka att den egenblandade kulören i burken inte för fem öre motsvarade resultatet på väggen!!! Suck!!! Bara att blanda ny färg! Några dagar försvinner fort i såna här sammanhang. Särskilt som det ingår diverse “torktider” innan man kan gå på nästa lager. Som tur är finns andra spännande projekt att hugga tag i under tiden. Om vi är klara? Hehehe… Inte på långt när. Så fortsättning följer i ett annat inlägg. Nu börjar en ny månad och därmed en räcka nya lördagsteman som Ingrid – Musikanta ska klura ut. Och nedan har ni listan på alla andra lördagsbloggare som filosoferar över “meningsfull sysselsättning”. Ha nu en riktigt fin allhelgonahelg!
Anki
Helena
Ingrid
Karin
Karin på Åland
Klimakteriehäxan
Livsrummet
Liza
Marietts Foto
Musikanta
Olgakatt
Pensionären på ön
Pysseliten
Tove
Ulla-Minnatur
Wienerbrödslandet
Att renovera tar alltid längre tid än man tror, det är därför jag lejer bort det. Visst kostar det men jag ägnar mig åt det jag kan istället. Det ser ut att bli riktigt fint när det blir färdigt!
Usch ja, särskilt som färgen tar slut och det måste beställas från den lokala färghandlaren :-/
Så fin stugan blir. Och spikarna – handsmidda och fina. Blev alldeles lycklig när jag såg dem. Återbruk! 🙂
Återbruk i hög grad. Spikarna har tagits tillvara när vi rivit gammal panel. Sen knackar vi ut dem och PANG PANG – i med dem på nytt! Man kan inte låta bli att fundera över vem som smidde dem en gång i tiden…
Kul att se hur det går med den lilla röda stugan. Så stolt den måste känna sig nu när ni jobbar med den.
Puh säger jag om renovering. Ett hästjobb. Ganska likt ett romanbygge 🙂
Slitet påminner om romanbygge, men det är mer handfast att renovera. Man slipper tänka; ska jag sandpappra åt vänster eller höger, ska jag börja uppifrån och ner eller blir det bättre om jag gör på nåt annat sätt… Just nu är det VÄlDIGT skönt med det handfasta renoverandet:-) Andra tider kommer väl vad det lider 🙂
Absolut en meningsfull sysselsättning! Tycker ni är såå duktiga och nu väntar jag med spänning på fortsättningen 🙂
Tack Anki och fortsättning följer som sagt 🙂
Nu fick jag klart för mig att röda stugor, med riktiga grejer från golv till tak er fan ta mg meningsfull sysselsättning!.
Heja er! Visslar glatt!
Kram
Jajamän Tove, kunde inte sagt det bättre själv! 🙂
tålamod… bra att ha hjälp.
Ja, alltid roligare att hjälpas åt Hannele 🙂
Så duktiga ni är! Det blir nog fint så småningom. Trevlig helg.
Hälsningar
Birgitta
Tack Birgitta, det blir spännande att se resultatet. Trevlig helg du med 🙂
Oj så mycket meningsfull sysselsättning – får man hoppas i alla fall. Bra tips för den elaka skruven. (Du har väl hört hur man skiljer på substantiv, verb och adjektiv?) Substantiv sätter man – “jävel” efter, verb sätter man “utå helvete” efter och adjektiv sätter man “skit” före. Kom att tänka på det :-).
Kram från Ingrid
Hahaha 🙂 Nej den ramsan hade jag inte hört men tror att jag genast kan placera in dem med hjälp av detta! Jag förstår fullt att den ramsan dök upp i detta svordomstäta inlägg, jag som aldrig svär annars, utom vid dylika tillfällen. Då osar det desto värre!
Det där kommer att bli hur fint som helst när ni är färdiga!
Mitt inlägg från igår skulle nästan kunna platsa till lördagstemat. Det kändes i alla fall väldigt meningsfullt för mig.
Trevlig helg!
Kram, Ingrid
Hoppas det Ingrid! Är du inte med och “temar” på lördagar längre? Jag tittar in och läser vad du har haft för dig!
Åh vad det blir fint! Och jag är otroligt imponerad av er grundlighet. Räta klippspik… kudos! Och egenblandad linolja, ja det är lurigt som sjutton. Är det elvispen som får göra tjänst som färgblandare?!
Här kanske du kan hitta en trösterik skildring om hur det kan bli fel innan det blir rätt: http://www.karinenglund.com/artiklar-och-annat/sidenmatt-glansande/
Hahaha Karin! Vad underbart att läsa. Kunde verkligen någon ha klantat sig mer? Du borde ha fått första pris om det nu är något att eftertrakta i ett fall som detta! Och pappan i sin himmel… Hade han kunnat gå igen hade han nog ryckt ut och stängt bastudörren när du eldade. Jag är otroligt imponerad över att du orkade slipa om golvet FYRA gånger. Jag hade nog kört med stänkmålning – mera blod, som alternativ! Beträffande det egna projektet har vi som sagt inte sett slutresultatet ännu men jag återkommer eventuellt med fler klantigheter 🙂
Jo, det fanns de som klantade sig ännu mer! De som vann första pris var några glada gossar som samlat ihop till en ny garagedörr åt en kompis som skulle gifta sig. Före svensexan monterade de i största hemlighet upp garagedörren för att Tadaaa! överraska honom som inledning på svensexan. “Öööh… ” sa den blivande brudgummen “alltså, det där är inte mitt garage.”
Hahahaha!!! 🙂 Sant?!? Ok då… Det är trots allt ganska trösterikt när det känns som om man har tummen mitt i handen. Det är inte farligt att klanta sig lite emellanåt…
Sannerligen meningsfullt att renovera även om det kommer en och annan skruvjävel i möte 🙂
Det ska bli intressant att se slutresultatet
Ha en fin helg Anna!
Helt sant och visst Karin! Ja, slutresultatet ska bli spännande och NÄR framförallt hehehe 🙂