Tänk att midsommarhelgen redan är passerad, jag tycker aldrig att jag riktigt hinner med den, kanske för att jag är så dålig på att “fira” den. Bästa midsommaren, om man frågar mig, är att bara få ta det lugnt hemma, plocka lite sommarblommor och sätta i en glasburk, öppna ett par sillburkar, koka färskpotatis med dill och så hälla upp en liten nubbe. Sen är jag rätt så nöjd med firandet. 
Gubben är lika dan. Lika barn leka bäst. Sen jobbade jag ju, jag hade fullt upp med min nya roll som musikkompetent konfirmandledare! Men själva midsommarafton var jag faktiskt ledig! Hur var det att vara konfirmandledare på Sicilien då? I det senaste inlägget hade jag ju sån resfeber att jag till och med strök juldukar!
Det blev en mycket innehållsrik vecka, intensiv så det förslog. Det första vi fick göra, jag och ungdomsprästen, var att bege oss till Vittoria för att införskaffa en gitarr! Ingen av oss kunde tyska eller italienska och de som hjälpte oss kunde inte engelska. Nu var ju inte gitarren beroende av det som tur var, så det gick ju att prova sig fram. Och medelhavet levererade förstås, det är helt otroligt vad mäktigt havet är, det bredde ut sig precis nedanför gården i Scoglitti där vi bodde. 
Här under taket hade vi våra arbetspass och tillbringade den allra mesta tiden. Många samtal utspelades om livet och döden, relationer och kärlek och vad dop, uppståndelse och korsfästelse kan betyda för nutidsmänniskan. 
Ibland blev det en tur in till byn för att konfirmanderna skulle få inhandla nödvändigheter som salta chips och läsk. Längre utflykter vävdes samman med lektionspassen. 
Som en tur till Etna…Här blev det högläsning av skapelseberättelsen och evolutionsteorin. Nu höll vi nästan på att blåsa bort så det kanske inte blev riktigt som vi hade tänkt oss. “Vaaaaa?” “Vaaaarde ljuuuuuus!!!” “Vi hööör inte!!!” Det var nästan så illa. Kepsar och papperslappar virvlade bort över Etnas toppar!
En annan tur gick till templen i Agrigento. I hur hög grad dessa historiska vingslag engagerade tonåringarna är svårt att säga. Bad och lek hägrade förstås allra mest och de flesta dagar blev det tid för minst ett sådant pass. Annars hade det varit grymt! 
Och varje kväll log solen sitt allra varmaste rödaste leende och sa Gonatt, vi ses i morgon. 
Sen rullade den ner som ett rött litet klot bakom havshorisonten klockan 21 sisådär. Konfirmanderna rullade inte till kojs förrän bra många timmar senare!
Efter den här innehållsrika veckan fortsatte konfirmandarbetet på hemmaplan och söndagen efter midsommar var det dags för nära och kära att sluta upp i den idylliska Grytnäs Kyrka där jag själv konfirmerades som ung. Och vi framförde sånger som vi övat in till tonerna från den i Vittoria inköpta gitarren (som dock lämnades kvar på gården inför kommande konfirmandgrupper).
Men nu är alltså konfirmanderna ordentligt konfirmerade enligt konstens alla regler och vi som ledde det hela kan pusta ut (liksom konfirmanderna själva). Och nu står en efterlängtad semester och bankar på dörren.
Fast det förstås, för den musikkompetenta konfirmandledaren väntar ett tiotal spelningar med Bas Fiol och Flöjt! Så det är bara att putsa upp silverflöjten och börja öva!
Så som du vill jag ha midsommaren också! Skön bild på dig och gubben din! Silldofte, dillen,färskpotatis och nubben hela härligheten när den är som bäst!
Dina upplevelser med ungdomarna fastnar jag lite i, tänka sig säger jag högt till mig själv, skapelsen, livet och döden på detta sätt.
Som alltid skrivet med ett roligt och öppet sinne så det blir minsann ett fint minne.:-)
Kram
Tack Tove, här kommer ett uppitok för sent svar på din gulliga kommentar. Det var väldigt roligt att få jobba med ungdomar en hel vecka och sjunga och leka och samtala om liv och död. Och midsommarsillen är nu utbytt mot surströmmingsburken, den är inte dum den heller! Kram på dig och ursäkta det sena svaret!
… och alla dessa instrument som borde bli övade på, fiolen flöjten, spilåpiporna…
Ackja.
Och så kommer jag ihåg när jag skulle köpa spiralfjädrar i Prag. Man kommer långt med kroppsspråk.
Så sant Kicki! De flesta (inklusive en själv) drivs ju av en välvilja att förstå, trots språkförbistringar. Beträffande övning har du rätt där med, övning är A och O och oftast rätt trist eftersom man behöver öva särskilt på det man INTE kan! ?
Oj, vilket konfirmandläger!
Från min egen konfa-period i Horndal minns jag bara en enda liten utflykt: vi gick upp på det närbelägna berget Klinten, grack lite Pommac och åt en bulle och så gick vi ner igen!
Fin midsommarbild!
Och så har ni glatt lokalbefolkningen i trakterna kring Hörkens kyrka , vilket jag fick veta genom en kommentar till mitt senaste blogginlägg!
…drack…
…så klart ?
Ja, det är lite skillnad på konfirmationsutbud nu och då – det kan man lugnt säga! Pommac och bulle räckte långt på den tiden 🙂 Hörken ja! Mycket trevlig spelning! Jag ska genast kika in hos dig!
Vilken härlig resa det ser ut att ha varit, bra uppladdning inför semestern. Vi har premiär på fredag, sen lugnar det ner sig!
Ja, det var faktiskt en perfekt uppladdning inför semestern! ?Lycka till med premiären Pia! Vi har också premiär samma tid fast i Göteborg! Årets miniturné med Bas Fiol & Flöjt!
Det ser fantastiskt ut och jag är säker på att konfirmanderna fått ett minne för livet. Det fick jag också när det begav sig, kanske var det 1968 eller 69 i Finland. Jag åkte på konfirmationsläger som så många andra, men inte utomlands, nej ut på landet mitt i spenaten. Både killar och tjejer men vi fick bo i olika hus förstås, men som äkta finnar badade vi gemensam bastu…
Jag blev kär i en trumpetist, vi gick kluriga tipspromenader med frågor u r bibeln, o när lägret var slut hade jag blivit vigd första gången i mitt liv…på skoj förstås…
Flåt men jag blev så nostalgisk när jag läste här. Önskar dig en fortsatt fin sommar, hoppas vi umgås till hösten med nya friska teman
Hahaha vad roligt Paula! Fina och härliga minnen! Jo det är nog så att romantiken spirar på dessa konfirmationsläger, nu som då! Men läger utrikes var mindre vanligt då tror jag, mer vanligt med läger i “spenaten”. Det var lite mer “gröna-vågen” på den tiden!
sill och potäter kommer man långt med ❤️
Det gör man faktiskt. Med dessa attiraljer i kylen överlever man många vedermödor! ?
Vilken upplevelse det måste varit för konfirmanderna att få vara en vecka på Sicilien. Enda utflykten jag fick under min konfirmandläsning var en dagsutflykt till Lilla Karlsö, men olika falla ödets lotter.
Kram, Ingrid
Ja, jag tror verkligen att de får ett jättefint minne av veckan på Sicilien! Beträffande min konfirmation har jag samma erfarenhet av pytte-utflykt som du ?men kul hade vi som tur var! Vi hade kanske inte så stora anspråk på den tiden vad som var “kul”..