Ode till den vita snön

Vad gör väl det om himlen är grå och solen fortsätter att lysa med sin frånvaro när en rad lediga dagar plötsligt anhopade sig! Egentligen borde jag inte uppskatta ledighet som jobbar med något jag tycker är så jätteroligt, men kanske att det inte finns någon motsättning. Det måste nog finnas ett tydligt AV och PÅ i allt egentligen, tror jag. Eller?
ljuskrona
Hur som helst; det blev tillfälle för utflykt till sommarhuset. Många tända ljus blev det! Och som grädde på moset kom ett lager pudersnö och lyste upp världen. Att snön är vit måste vara en gudagåva till oss som bor i den mörka norden. Tänk om snön var orange eller smaragdgrön eller varför inte turkos? Och skapade ett praktfullt tivoli när den kom.
snöväg
Men jag skulle inte vilja byta ut en enda sån här kvist till något med färg. Det är så underbart vilsamt med det vita. Och hur flingorna lyckas landa och ligga kvar på den allra smalaste kvist så vartenda svart naket träd plötsligt lyser vitt!
snökvist
Inte konstigt att snön brukar benämnas som en “skrud” för träden ser faktiskt ut att vara klädda i vitt! Åh, nu längtar jag verkligen efter snö!

02. december 2014 av Anna
Kategorier: Alla våra röda hus, December 2014 | 6 kommentarer

Kommentarer (6)

  1. Åh, så ljust och vackert med lite snö. Önskar mej en vit jul i år…

  2. Vilka stämningsfulla bilder, Anna. Naturen är storslagen alla dagar bara man tar sig tid. Det du skriver om ett tydligt AV och PÅ i allt är nog nyckeln till att vi ska kunna uppleva undren omkring oss.

  3. Vilken stämningsfull bild överst.

    • Ja, det var lite magiskt när snön kom och lyste upp utanför fönstret och ljuskronan lyste upp inne och ledigheten fanns på plats. Stämningsfullt var ordet, sa Bull 🙂

Lämna en kommentar

Obligatoriska fält är märkta med *