Så klart hade jag julen i åtanke när jag myntade detta tema för lördagen. På julen ska det vara som det alltid har varit. För så klart hajar vi till om tomten kommer i grön luva. Eller om man singlar ut hämtpizzor till alla på den ärvda julduken istället för det sedvanliga julbordet.
I gårdagens tidning var det ett helt uppslag om alternativa sätt att fira jul, underförstått tycks det finnas ETT någorlunda riktigt sätt att fira jul och firar man inte på rätta sättet så kan man fira alternativt. Man kan förstås undra om nån vet vad som är det där alldeles exakta rätta och alldeles riktiga sättet att fira jul på. Men en gran antar jag hör till det rätta sättet att fira jul. Jag antar att de flesta också har en särskild PLATS för granen. Men nu ska ni få höra. Så har det ALDRIG varit hos oss! Trångboddheten här hemma har alltid fört med sig en stor och livlig diskussion under första halvan av december. Nämligen: VAR SKA GRANEN STÅ?!?
Det borde vara utom all rimlighet att släpa in ett stort träd i huset när fyra barn och två vuxna trängs på 50 kvm men konstigt nog har aldrig alternativet “strunt i granen” dykt upp. Jo näst intill, när gubben ett år föreslog att den skulle kunna stå ute på verandan. Det finns ett fönster ut till verandan så han menade att man ser ju granen inifrån. Och den lyser ju! Men han blev massivt nedröstad av alla inom loppet av två sekunder. Är du inte klok! Underförstått; det är väl helt självklart att vi ska släpa in ett stort yvigt träd i lilla stugan! Och dessutom hänga en massa saker i det som rasar i golvet varje gång man tränger sig förbi det! Verandan! Så sanslöst kallt och rationellt resonerat! Så klart har det stora trädet har släpats in vartenda år och ibland fått trängas med slagbordet som måste fällas ut för att alla ska rymmas att äta. Nittioåriga farmor (som behöver sitta på kortändan vid julbordet för att rullstolen ska få plats) har fått sitta halvvägs inne i granen under julmiddagen. Att ett och annat julpynt har fastnat i den silvervita julpermanenten och fått följa med hem till serviceboendet på kvällen får väl bara räknas som lite bonus på julfirande i hennes ålder.
Vissa år är det istället julens TV program som fått betraktats genom grenverket, man får flytta runt lite julgransprydnader så de största julkulorna inte skymmer textremsan. Och förstås letat ut kommunens glesaste gran!
Ett annat år fick granen stå i barnens rum. På den tiden hade de varsin “hörna” att förfoga över i detta husets enda rum (förutom det allmänna vardagsrummet). Någon av dem offrade sitt “hörn” under julsäsongen för att granen skulle få plats. Eftersom fyra barn och alla deras leksaker gör att man inte kan beträda golvet utan att riskera att lego eller andra smärtsamma material trycks upp i hålfoten, kom det sig att ingen vattnade granen det året. Däremot hade vi julgransplundring eftersom barnen inspirerades till detta av att ha granen i sitt rum. Vi tände en massa tomtebloss i granen för att göra det riktigt festligt. Jodå. Granen började brinna, den var torr som fnöske och vi fick gör en riktigt tjurrusning med den brinnande granen ut på gården. Festligt värre.
Jag vet inte hur normalt boende människor gör, har de en reserverad plats under hela året där granen får flytta in när det är dags? Det måste ju vara höjden av lyx att ha ett ledigt hörn i huset som bara är granens! För även om nu alla barnen har flyttat hemifrån så finns fortfarande inga tomma hörn här hemma och ingen plats reserverad för granen. Dessutom är barnen dubbelt så stora och ibland dubbelt så många. Men självklart ska vi släpa in ett träd även detta år. Och belamra det med små saker som rasar i golvet varenda gång nån tränger sig förbi. FÖR SÅ HAR DET JU ALLTID VARIT! 🙂
Nu vill jag önska er alla en riktigt God Jul för inom loppet av en vecka är det faktiskt jul! Och glöm för all del inte att vattna granen, var ni än har ställt den! Nedan kan ni titta in hos andra som denna lördag skriver över temat “så har det alltid varit”.
Anki
Helena
Karin
Karin på Åland
Klimakteriehäxan
Livsrummet
Musikanta
Olgakatt
Pensionären på ön
Pysseliten
Tove
Ulla-Minnatur
Wienerbrödslandet
God Jul och gott nytt år, Anna.
God jul och Gott Nytt År Eva 🙂
Fin bordsduk! Vår lilla rosa gran står på ett litet bord.
Visst är den vacker! Rosa gran låter också vackert 🙂
Haha… tack för berättelsen om julgranen!
Vi rationaliserade bort granen när vi flyttade hit… finns det inte plats, så finns det inte. Numer har jag lite grankvistar i en urna… räcker gott och väl. Inte mycket julpynt… julklappar bara till barnbarnen… och inte så mycket julmat heller 🙂
Önskar dig en riktigt God Jul!
Kram
Låter som en högst fridfull jul Anki, vi är nog på väg litegrann åt det hållet, senaste åren har jag rationaliserat bort julstädning till förmån för friden. Men granen kommer nog att bli kvar ett bra tag till, även om kvistar i en urna låter mer hanterligt 🙂
Det var roligt att läsa om dina granbekymmer – med humor kommer man långt.
Ja, tänk att en gran kan orsaka så mycket bekymmer 🙂
Finns det hjärterum, så finns det stjärterum även för en gran som strör prydnader runt omkring sig. Härligt inlägg, som har fått mina mungipor i rätt riktning nu på måndag morgon.
Också här handlar det om att skogsvård liksom hos Livsrummet. Det ena märkliga julträdet efter det andra har passerat revy till mångas förnöjelse. Den mest bisarra gran kan bli precis hur spännande som helst med lite kläder på. Hur otroligt det än låter så lever vi på liten yta vi också i det stora, stora huset.
Privatboendets julträd blir ofta en stor aloe som står i kruka. Troligen blir det så i år också och jul blir det alla år och om går den också.
Nu önskar jag dig i min tur en riktigt God Jul! Vi skriver tema innan nyår igen så jag tar den hälsningen då!
Jag måste ju säga att juleträdet blir ju lite mer spännande om man gör som ni, tar något lämpligt och strör ut julprydnader 🙂 Då ser den ju lite olika ut för varje år! En gran är ju inte särskilt överraskande. Inte under julen i alla fall. Möjligen när den börjar brinna! Ha en riktigt fin jul du med Karin så önskar vi varandra ett nytt År i nästa inlägg 🙂
Ojoj så många roliga skratt man fick sig här!
Väldigt roligt 🙂 jag kom att tänka på hur det va hemma när man va liten, vi hade granen framför balkongdörren o det va näst intill omöjligt att komma ut på balkongen under några veckor. men någon annanstans fanns det inte plats för. DET är skillnad där jag bor nu, där finns hörn som är som gjort för granen!
GOD JUL till Er ALLA!
Vilken lyx Kicki! En plats som är granens och ingen annans! Tiderna kan förändras tydligen! Vi har ju ett till hus som ska bli klart, jag måste nog börja planera in ett granhörn någonstans! God jul på dig!
Ackja, julgranar är historiealstrande. Våra julgranar brukar betraktas som skogsvårdande insats och anses som sevärdheter. För året blev det en björktopp som jag formklippte lite och kamouflerade med glitter och ljus.
Nämen björktopp!?! Jisses! Det är ju som tomte med grön luva!!! Men det blev jul i alla fall menar du? 🙂
I år står granen i vardagsrummet för första gången, vi har alltid haft den i matrummet tidigare. Men annars är allting som det brukar. Möjligtvis några färre tomtar framme…
Fler granar som promenerar med andra ord 🙂 Skönt att höra!
Granens plats, undrar du… Jag är nog fel person att svara på det, eftersom en av mina favoritsysselsättningar är att flytta. Så det har blivit nya platser för granen rätt ofta. Improvisationer, malplacerade granar som välter när man går förbi, hörngranar som funkar bra om man köper de misslyckade exemplaren med grenar bara åt ett håll. Bästa granplaceringstipset kräver lampkrok eller trätak. Man hänger upp granen i taket, helt enkelt. Och är man lite lat kan man ju sitta runt granen och snurra på den, i stället för att själv dansa runt. Så hade vi det på sjuttiotalet och det funkade fint.
Hahaha 🙂 Just den varianten – snurrande granen – har vi INTE testat. Problemet blir att få gubben att sätta en krok till granen i det vackra limfärgsbestrukna trätaket! Men en utmaning är det helt klart! Tack för tips!
Den julduken är fin! Kan inte låta bli att le när du berättar om farmor “i granen” och vad hon får i håret med sig hem .. och allt som ramlar ner. Nu stämmer ju så har det alltid varit vad detta anbelangar 🙂 Julgran har jag inte haft på många år och saknar den inte alls. Med lika stor glädje som jag pyntar i det lilla så plockar jag undan och det är raskt gjort.
Härligt skriv du bjuder på!
Tänker på dig som har så fullt upp med att ge andra glädje med dina körer! Heder åt dig!
Kram o god jul i röd stuga!
Visst är julduken fin Tove! Och nu för tiden är farmor så gammal att hon inte längre är “flyttbar”. Vi åker hem till henne en stund istället 🙂 Nu är det ledigt från körerna men jag saknar dem faktiskt redan, så den där glädjen är väldigt ömsesidig! Kram och God jul du med Tove!
Om vi ska gäster under julen kanske vi tar fram den redan urgamla plastgranen. Gran med vattningsbehov är nämligen förbjuden sedan parketten blev förstörd när en katt behagade vika upp julgransmattan i den vattenfyllda foten…..
Men oftast är vi granlösa och praktiskt taget pyntlösa så när som på ett gäng vadmalstomtar. De kommer NÄSTAN alltid fram.
Det har sina baksidor med “levande” granar tydligen Olgakatt! Och visst är det så att mycket av pyntet och “det runt i kring” görs i samband med att gäster och “hemvändare” dyker upp…
hihi, man ska nog inte vara helt logisk eller praktisk under julen ♥ 🙂
Håller med dig Hannele, det måste finnas plats för lite inspiration under julen 🙂
När barnen blivit stora och flyttat hemifrån och jag firar jul hos dem, fortsätter jag ändå med julpynt. Enda förändringen är att jag bytt till plastgran. Det blir naturligtvis inte lika mycket matlagning.
God Jul och Gott Nytt År!
Hälsningar
Birgitta
Vi har också bekanta som bytt till plastgran och på jobbet står den (plastgranen) klädd och färdig i en garderob hela året. Praktiskt. Men jag vill att granen ska lukta så jag får köra med träd så länge det funkar 🙂
Nu har jag bara en lite bordsgran, men förut möblerade jag om lite för att få en plats till julgranen, som alltid varit en “riktig” gran. Plast har aldrig varit på tanken ens. Det har alltid varit viktigt för barnen att allting var sig likt från år till år. Nåde mig om jag hittade på att flytta på någon pingla eller julduk. De skulle vara där de alltid varit.
Ha en skön helg!
Kram, Ingrid
Hahaha Ingrid det där känner jag igen 🙂 En liten bordsgran har också varit på tapeten men än så länge ståtar trädet här hemma. Kram
PS jag letade i mig själv för att illustrera dagens tema …
Det brukar bli bäst då 🙂
Din julduk på översta bilden påminner starkt om den min mamma sydde och som vi alltid hade på bordet på julafton! Den finns kvar, som tur är.
Denna har svärmor sytt 🙂 Eller möjligen hennes mamma faktiskt… Svärmor är född-22 och hennes mamma nån gång på sista decenniet 1800… Lite fläckar har det blivit men hellre det än att den ligger oanvänd!
Ingen gran, inget julbord, inga julklappar – så har det alltid varit hemma hos oss. Åtminstone sen Mirren flyttade hemifrån 1995. I år inga tomtar eller juldukar framme heller. Men tre adventsstjärnor av olika modell och en adventsljusstake lyser upp tillvaron. Men det kunde jag ju inte skriva om i min blogg…
Kram från Ingrid
Jag skulle tycka att det var helt underbart att ha det så när allting ska bort igen, för då ångrar jag verkligen alla små julpryttlar jag inte kunnat låta bli att ställa fram. Jag är svag för julpynt. Men det kanske försvinner i och med att barnen börjar fira jul hemma hos sig själva tänker jag? Jag kommer nog som du Ingrid att minska betydligt på pyntet när den dagen kommer 🙂