Så har det alltid varit – lördagstema

Så klart hade jag julen i åtanke när jag myntade detta tema för lördagen. På julen ska det vara som det alltid har varit. För så klart hajar vi till om tomten kommer i grön luva. Eller om man singlar ut hämtpizzor till alla på den ärvda julduken  istället för det sedvanliga julbordet. 

I gårdagens tidning var det ett helt uppslag om alternativa sätt att fira jul, underförstått tycks det finnas ETT någorlunda riktigt sätt att fira jul och firar man inte på rätta sättet så kan man fira alternativt. Man kan förstås undra om nån vet vad som är det där alldeles exakta rätta och alldeles riktiga sättet att fira jul på. Men en gran antar jag hör till det rätta sättet att fira jul. Jag antar att de flesta också har en särskild PLATS för granen. Men nu ska ni få höra. Så har det ALDRIG varit hos oss! Trångboddheten här hemma har alltid fört med sig en stor och livlig diskussion under första halvan av december. Nämligen: VAR SKA GRANEN STÅ?!?  

Det borde vara utom all rimlighet att släpa in ett stort träd i huset när fyra barn och två vuxna trängs på 50 kvm men konstigt nog har aldrig alternativet “strunt i granen” dykt upp. Jo näst intill, när gubben ett år föreslog att den skulle kunna stå ute på verandan. Det finns ett fönster ut till verandan så han menade att man ser ju granen inifrån. Och den lyser ju! Men han blev massivt nedröstad av alla inom loppet av två sekunder. Är du inte klok! Underförstått; det är väl helt självklart att vi ska släpa in ett stort yvigt träd i lilla stugan! Och dessutom hänga en massa saker i det som rasar i golvet varje gång man tränger sig förbi det! Verandan! Så sanslöst kallt och rationellt resonerat! Så klart har det stora trädet har släpats in vartenda år och ibland fått trängas med slagbordet som måste fällas ut för att alla ska rymmas att äta. Nittioåriga farmor (som behöver sitta på kortändan vid julbordet för att rullstolen ska få plats) har fått sitta halvvägs inne i granen under julmiddagen. Att ett och annat julpynt har fastnat i den silvervita julpermanenten och fått följa med hem till serviceboendet på kvällen får väl bara räknas som lite bonus på julfirande i hennes ålder. 

Vissa år är det istället julens TV program som fått betraktats genom grenverket, man får flytta runt lite julgransprydnader så de största julkulorna inte skymmer textremsan. Och förstås letat ut kommunens glesaste gran!

 Ett annat år fick granen stå i barnens rum. På den tiden hade de varsin “hörna” att förfoga över i detta husets enda rum (förutom det allmänna vardagsrummet). Någon av dem offrade sitt “hörn” under julsäsongen för att granen skulle få plats. Eftersom fyra barn och alla deras leksaker gör att man inte kan beträda golvet utan att riskera att lego eller andra smärtsamma material trycks upp i hålfoten, kom det sig att ingen vattnade granen det året. Däremot hade vi julgransplundring eftersom barnen inspirerades till detta av att ha granen i sitt rum. Vi tände en massa tomtebloss i granen för att göra det riktigt festligt. Jodå. Granen började brinna, den var torr som fnöske och vi fick gör en riktigt tjurrusning med den brinnande granen ut på gården. Festligt värre.

Jag vet inte hur normalt boende människor gör, har de en reserverad plats under hela året där granen får flytta in när det är dags? Det måste ju vara höjden av lyx att ha ett ledigt hörn i huset som bara är granens! För även om nu alla barnen har flyttat hemifrån så finns fortfarande inga tomma hörn här hemma och ingen plats reserverad för granen. Dessutom är barnen dubbelt så stora och ibland dubbelt så många. Men självklart ska vi släpa in ett träd även detta år. Och belamra det med små saker som rasar i golvet varenda gång nån tränger sig förbi. FÖR SÅ HAR DET JU ALLTID VARIT! 🙂  

 Nu vill jag önska er alla en riktigt God Jul för inom loppet av en vecka är det faktiskt jul! Och glöm för all del inte att vattna granen, var ni än har ställt den! Nedan kan ni titta in hos andra som denna lördag skriver över temat “så har det alltid varit”.
Anki
Helena
Karin
Karin på Åland
Klimakteriehäxan
Livsrummet
Musikanta
Olgakatt
Pensionären på ön
Pysseliten
Tove
Ulla-Minnatur
Wienerbrödslandet

18. december 2015 av Anna
Kategorier: Allmänt, Kåserier | Taggar: | 34 kommentarer

Kommentarer (34)

Lämna en kommentar

Obligatoriska fält är märkta med *


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.