Lördagens tema handlar om säsong. Olgakatt är den som står för rubriksättningen. Säsong betyder tid att så efter latinets satio. Nu är det hög tid att sätta ner lökar i jorden för den som vill ha påskliljor och narcisser till våren! Bara så ni vet! Tid att så!
Det finns en lärorik lunk i naturen. Mellan sådd och skörd har nämligen allt en vila. Ibland känns det som om vi människor håller på med sådd och sådd och sådd hela tiden, året runt. Och skörd. Sådd och skörd, sådd och skörd. En sorts tröttsam och osund utarmning av den egna myllan. Så kan du inte ha det, sa jag till mig själv. Lär av naturen! Ta lite semester! Sagt och gjort…
Med lite ansträngning skrapade jag ihop fem dagars ledighet för att åka till dottern i England. Återhämtning är dagens, alltså inte alls långsökta, vinkling på temat. Nu har ju jag min “Filifjonka-gen” som gärna förutser katastrofer. Så vi får se hur mycket återhämtning det blir. Den började göra sig påmind redan på flyget där jag satt vid fönstret och såg hur flygplansvingen började “slå” oroväckande. Jag insåg med panik att den när som helst skulle kunna brytas av!
Som tur var hade flygvärdinnan precis visat oss som satt vid nödutgångarna hur vi skulle agera i en nödsituation för att öppna dem och jag började genast planera en eventuell åtgärd. Kanske var det snart dags att resa mig och med myndig stämma utropa att ingen skulle gripas av panik men att flygplansvingen var på väg att gå av. Och att alla kunde vara lugna eftersom jag kunde öppna nödutgången! Nu lugnade vingen ner sig som tur var och jag med den, så det blev ingen nödsituation och jag landade lyckligt i Manchester enligt planerna.
På kvällen gick vi ut och åt och fick en taxichaufför som körde som en biltjuv! Han girade tvärt i en vänstersväng som skulle ha fått Masarna på hemmaplan (speedwayklubb) att blekna av avund och herregud…! Sen höll sig karln kvar på fel sida av vägen! Som tur var hann mötande bilar reagera på galningens tilltag och gira över på motsatt sida. 
Jag upplevde fem intensiva och långa sekunder av katastrofläge innan jag insåg att det var vänstertrafik och tackade gudarna att jag inte öppnat munnen för att tillrättavisa chauffören. Jag har långt mellan tanke och handling och med en filifjonka-gen i sin genuppsättning, är den egenheten en oerhörd tillgång.
Ja, det där välbehövliga återhämtandet har väl gått “sisådär” som ni hör. Men ikväll (läs fredag) blir det showtime med dottern och övriga i danskollektivet Gracefool collective. 
Jag och Maria, mamma till den andra svenskan i gruppen, (Sofia i hatten), ska baka lite pajer och fixa lite småplock till minglet här hemma efteråt. Nu är jag bara orolig för att gasen ska läcka när vi bakar paj, för gas är jag inte van att hantera. Hör ni talas om nån explosion i Leeds på nyheterna, så kan jag vara inblandad. Och så hoppas jag att det inte ska dyka upp några presumtiva terrorister till kvällens föreställning, som jag får lov att visa på dörren. Ni hör ju själva vad ansträngande det är med återhämtning när man bär på Filifjonka-genen. Det blir lugna gatan för mig att åka hem och ägna mig åt att så och skörda igen 🙂
Vill ni läsa om vad andra skriver om säsong har ni deras alster nedan.
Anki
Helena
Ingrid
Karin
Karin på Åland
Klimakteriehäxan
Livsrummet
Liza
Marietts Foto
Musikanta
Olgakatt
Pensionären på ön
Pysseliten
Tove
Ulla-Minnatur
Wienerbrödslandet
Lökar, det är ju för roligt att gräva ner och sse vad det blir till våren och förvånas över var man grävt ner saker :-).
Och träda, klart att vi sår och skördar och sår och skördar… Behöver vintervila ibland förstås :-).
Och ler igenkännande åt London och vänstertrafiken, körde där för många år sedan och det var oroväckande, framförallt eftersom han som hade kartan och körde före körde på gult hela tiden, jag var livrädd men vågade inte tappa bort honom så jag körde efter…
Hoppas det blev bra även om filifjonkagenen kanske spolierat lite av vilan, bra uttryck, det knycker jag ;-). Kram
Hahaha 🙂 Jag kan riktigt se det framför mig, hur du kör mot rött i ren panik över att inte tappa bort bilen före! Vad modigt Jenny att du vågade köra i vänstertrafik!!! Kram
Det var längesen jag var i London nu men kommer fortfarande ihåg paniken i början när bilarna kom farande på fel sida. Jag förstår att du har fullt upp men det blir nog en fin återhämtning eftersom du inte har tid att tänka på alla måsten som finns hemma. Roligt att träffa sin dotter är det ju alltid också.
Kram från Ingrid
Precis huvudet på spiken Ingrid! Och förstås jätteroligt att få träffa Rebecca 🙂 Kram
Mycket igenkännig här, som så ofta! Även jag har varit på väg att kasta mig fram och korrigera körriktningen i länder med vänstertrafik. (Men vad håller han PÅ med – bäst jag ingriper och korrigerar så att vi hamnar på rätt sida av vägen!) Filifjonka-gener kombineras bäst med en fördröjningsgen, ja.
Filifjonka-genen är mer spridd än jag trodde Karin! Känns bra att vara i gott sällskap 🙂 Kram
Jag vill helst inte veta vad som händer på utsidan av planet medan jag flyger, he he….
Kvällskram ♥
Inte jag heller, ska boka en annan plats på hemvägen! 🙂
Jag satt just och längtade till England. Såg ett teveprogram om svenska kyrkan i London med många stadsvyer och jag överfölls av en längtan till det brittiska. Så det var kul att jag fick följa med dig på en resa till Leeds, huva det där med vänstertrafik, särskilt i rondeller, är inte lätt! Men du verkar ha det bra mellan katastroferna ändå. Vi får ta vara på dem 🙂
Jag har det väldigt bra mellan katastroflägena Eva 🙂 Kram
dotter i England, så kul!
Väldigt praktiskt och roligt Hannele, skulle aldrig bli av att se mig om i världen annars 🙂
Vänstertrafik kan nog skrämma livet ur vem som helst! Ha en bra vistelse!!
Precis Pia! Man får blunda där man sitter helt enkelt!
Jodå, det är inte klokt hur mycket katastrofer man kan konstruera. Undrar om det har någon funktion det där beteendet eller om det bara dränerar en på kraft.
Det har säkerligen en funktion Kicki, vem vet, en dag när vingen går av kanske vi uträttar stordåd 🙂 Kram
Det där med flyget känner jag igen. Dessutom: låser alltid alla dörrar minst två gånger och känner dessutom efter så de är låsta. Dags för terapeuten?
Det är nog ingen fara, det tycks som om Filifjonka-genen är tämligen vanlig 🙂 Kram
Filifjonkagenen i mig känner igen sig! 🙂
Dock har jag aldrig sett flygplansvingar fladdra…men kanske de gör det när de ska till England? Dit har jag ju aldrig varit.
En annorlunda och rolig vinkling på temat säsong. Tack för det Anna!
ps. tar du hand om decembermånads rubriker?
Vi har ett glapp i julsäsongens månad
Hahaha 🙂 Jag tror att det är Filifjonka-genen som får vingen att börja gunga oroväckande. Jag ska inte sitta så jag se vingen helt enkelt! Absolut tar jag decembermånad! Det är ju musikbranschens högsäsong! Kram
Lärorik lunk i naturen – ! Just så!
Läser med leende och skrattar till för jag är med på resan … verkligen härligt att du fått göra den Anna, om än strapatsrik!
En Filifjonkagen – har nog det jag med, katastrofberedskap ständigt 🙂
Träffsäker ton och sting i säsongens vinkel!
kram o trevlig helg!
Känns bra att vara i gott sällskap med fler filifjonkor, Tove 🙂 Finns säkert nån biologisk förklaring till den genen! Kram