Semesteraktiviteter

Ligga och såsa och dåsa i hängmattan med en trave böcker och kaffetermos, till fågelkvitter och ljudet från grannens gräsklippare.  Ingen dum sysselsättning på semestern! Precis som en semester ska vara!

 Men så kom en liten regnskur och då tog jag en sväng upp på vinden för att leta efter videon. Jag ställde undan den någonstans i julas när kören skulle komma hem till oss på lite glögg. Att få in fyrtio pers på lika många kvadratmeter krävde sin planering. En korist per kvadratmeter närmare bestämt. Så vi ställde undan TV och video och fick en lång rad med sittplatser istället. Och den korist som hade kortast ben fick klämma ner sig i barnfåtöljen. Det blev helt perfekt!

 Men sen den dagen är videon försvunnen! Jag är säker på att jag ställde den på vinden. Men hur jag än har tittat så finns den inte där! I ett hem med lagom många saker där varje sak har sin plats tappar man inte bort en video. Och OM man gör man det, så går man bara runt lite i sitt välstädade hem och då ser man den genast.

Hahaha så tokigt, skrattar man och lyfter kanske upp den från golvet i sin IKEA garderob där man hade ställt den. Man ser den klart och tydligt, för där hänger bara några skjortor, lite glest och färgsorterat. Men nu bor inte jag i något välstädat hem. Jag bor i ett hem med alldeles för många saker och som är näst intill befriat på ordning och reda. Vår garderob kräver dessutom spännband för att hålla dörrarna stängda. Spännbandet Stadig från IKEA. Men nu när det mulnade på bestämde jag mig för att här skulle letas, en gång för alla.   

In i bråten bara med huvudet före! Japp, det stämmer, detta lilla fönster är dörren in till vinden. Nån annan ingång finns inte, så dykning med huvudet före är inte bara ett bra sätt, utan enda sättet! Och utan att jag begrep hur det gick till så befann jag mig plötsligt mitt i Värsta Stora Vindsröjningen. Fast besluten att fixa en IKEA vind så man hittar sin lilla videoapparat när man har tappat bort den, fylldes sopsäck efter sopsäck, dammsugaren gick varm liksom hela jag där jag gjorde saltomortaler fram och tillbaka genom det lilla vindsfönsteret. Helt otroligt vad man drar på sig! I en familj där alla är kreativa och skapande och dessutom bär på en “hamster-gen”, blir en mysig gammal vind ett vildvuxet inferno på bara några år!

Fulaste fyndet: Trodde först det var en råtta!  Kolla råttpälsen under lockarna. Dessutom började plötsligt svansen att sno som en propeller när jag drog i det lilla kopplet! Fruktansvärt! Batteridriven Barbiehund. Riktigt ful och grotesk leksak! Mest nostalgiska fyndet: Fyra hemsydda små dockor, en till varje barn, som barnens mormor Kickan sytt. Små, välpussade och lortiga dök de upp ur en låda. Vad de små varelserna varit med om uppe på vinden de senaste åren törs jag inte tänka på. Barnens morotspurékladdiga munnar som pussat på dockorna under åren måste ju ha lämnat sina spår och vindsmössen måste ha kännt doften på kilometers avstånd.

Jag googlar febrilt på “tvätt av walldorfdockor”… Bingo! De kan tvättas! I MASKIN till och med! MEN HELST INTE NÄR BARNEN SER PÅ, står det. Bäst att skynda sig innan den yngste kommer hem från sin musikkurs.

Och videon då, hör jag hur ni ropar…  Jag hittade den! Jag hade lagt den ordentligt i en låda. Men hur i hela friden ska man fatta att det ligger en video i en kartong för pedalbord? Inte ens jag som hade lagt dit den!

Men tack vare mitt tilltag att placera videon i en kartong för pedalbord kan jag nu visa upp en både diskret och avskalad IKEA vind! Fler som hamnat i röjartagen på semestern?

28. juni 2016 av Anna
Kategorier: Allmänt, Kåserier | 18 kommentarer

Kommentarer (18)

Lämna en kommentar

Obligatoriska fält är märkta med *


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.