Vi befinner oss mitt i smällkalla vintern. Ingen tvekan om det. Och HeLena föreslår att vi skriver om SNÖ i lördagstema. Bra förslag! Är man bara rätt klädd är vintern underbar. I alla fall om man frågar mig. Gubben känner likadant.
Så vi bestämde oss hastigt och lustigt för en tur till sommarhuset. Det är förvisso ett sommarhus, men vi hade som Sickan i Jönssonligan “en plan” som såg ut som följande. In i stugan, slå på elvärmen, göra ett par försktiga brasor i spisarna, sätta värmefläkten på full effekt och sedan ta en långtur på isen med skidor. Därefter skulle vi, på grund av kylan ute, tycka att det var underbart varmt inne, även om termometern bara sprungit upp till försiktiga tolv, tretton grader. Detta var planen. Eftersom jag jobbade till sena kvällen före avfärd, föll det på gubbens lott att packa bilen med ved, skidor, vattendunk, (endat sommarvatten i sommarhuset) grillkorv och lite andra läckerheter som skulle inmundigas vartefter. Tidigt nästa morgon trasslade vi in oss i bilen i tjocka vinterställ, sömndruckna med varsin kaffemugg i handen (eftersom termosen var spårlöst försvunnen). Biltermometern visade hiskeliga tjugoen minusgrader! Var det här verkligen en bra idé? För är det vinter så är det. Och ett sommarhus är ju faktiskt ett sommarhus. Men väl framme vid sommarhuset var temperaturen betydligt humanare, fjorton minus. Dessutom sken solen från en klarblå himmel. Gubben rusade genast in till sina älsklingar; spisarna. Han är en fena att trixa och lirka med dem så de kommer igång lite lagom. Han fick hållas i det utkylda sommarköket medans jag tog tag i nya snöskoveln för att skotta en gång upp till dass, vem vet om man inte kunde få lite solbränna på köpet? 
Och nog fick jag färg i ansiktet allt. Redan efter några meter ångrade jag djupt mitt tilltag. Skoveln blev allt bredare och tyngre för varje meter. En lång gång ska skottas med något lätt och smalt, typ en rejälare stekspade skulle jag kunna tänka mig, eller rätt och slätt trampas upp med storstövlar. Jag hade nära på hjärtstillestånd efter avklarat lopp. En tupplur i stugvärmen hade varit det optimala, men eftersom det var den vi skulle invänta var det bara att spänna på sig skidorna och bege sig ut på det tillfrusna havet, allt enligt planen. 
Men det blev SÅ underbart. Isen såg nästan ut som som en skimrande blå öken och visade spår i snön från både räv, sork och hare. Några örnar syntes som små svarta tecken på den klarblå himlen och efter några kilometer uppenbarade sig denna märkliga vy. Det såg ut som kratrar i ett månlandskap, eller fluffiga jättemaränger på fat.
Tanken på den efterlängtade stugvärmen gjorde att vi säkerligen var ute i två timmar. Allt för att få komma till ett uppvärmt kök och slurpa i sig en värmande potatissoppa som jag lovat att sno ihop. Två timmar är alldeles lagom för en värmefläkt att skapa lite effekt. Men det är också alldeles lagom att trilla tillbaka på ruta ett om värmefläkten har slagit av! Köket var utkylt. En huvudsäkring hade gått!
Med klumpigt stelfrusna fingrar lyckades gubben efter ett par försök byta ut rätta säkringen. Sen var det bara att försöka tina efter efter bästa förmåga. Den ena klamrade sig fast vid vedspisen, den andra vid värmefläkten. Och när jag hade tinat så pass att jag trodde mig om att kunna hantera en potatisskalare, plockade jag fram ingridienser till potatissoppan. En värmande soppa skulle faktiskt påskynda upptiningen. Purjolök, grädde, riven ost, buljong…allt utom själva potatisen, för den hittade jag inte. “Var är potatisen?” “Potatis”, sa gubben och tittade upp med frost i skägget. “Är det potatis i potatissoppa?” Nu hörde jag hur han försökte spela dum, (för så dum är han inte, han försökte bara få nån sorts betänketid.) ” Jamen, du tyckte ju att vi skulle äta sill och potatis i morgon” replikerade jag blixtsnabbt “och du vet väl att det är POTATIS till sill och potatis?” Tyst i två sekunder innan svarsrepliken kom: “Jamen DU kunde väl ha tagit potatis lika väl?” Men hur skulle jag kunna veta att just POTATIS låg på min lott när du hade packat ALLT annat!?! “Jamen om nu jag tog ALLT annat, så kunde ju du ha tagit NÅGOT åtminstone!”
Ja, alla fattar så här långt att det inte blev nån potatissoppa. Inte sill och potatis heller, dessutom var stämningen i sommarhuset inte på topp. En smula frostig som allt annat. Vi fick snylta på den planerade söndagsmiddagen istället. Gubbens färdiggjorda crepes, bara att slänga in i ugnen. Och på det viset kunde vi öppna ugnsluckan efter avslutad gratinering och ta vara på eftervärmen. Så ingenting ont som inte för något gott med sig! Plan B, behövdes inte sättas i verket, att våldgästa syrran några mil bort. Idag är det varmt och skönt i sommarhuset. Det knastrar från vedspis och kakelugn. Ute faller snön och ser till att vi har ordentligt med diskvatten. Gubben och jag har rökt fredspipa dvs tagit bilen till affären och köpt potatis. Allt är med andra ord precis som det ska. 
Och om nu nån undrar varför kvinnor har så stora handväskor så kan det bero på att det måste rymmas en påse potatis där! Ha en riktigt fortsatt fin vinterhelg! Fler som skriver om snö denna lördag hittar ni nedan!
Anki
Helena
Ingrid
Karin
Karin på Åland
Klimakteriehäxan
Livsrummet
Musikanta
Olgakatt
Pensionären på ön
Pysseliten
Tove
Ulla-Minnatur
Wienerbrödslandet
jag har också varit i snölandskap 🙂
Det är speciellt med snö… Det bildar verkligen “landskap”…
Hej Anna! Tack för kommentar på senaste temat … men var har du tagit vägen? Saknar dina inlägg!
Kram
Tack Anki! Jag är snart på banan igen 🙂 Kram
Vilken trevlig läsning Anna och väldigt fina snöbilder. Jag gillar inte vintern något vidare, men när den är så där vacker kan jag bara inte motstå den. Det är bara det att här på Gotland har vi inte så många sådana dagar.
Vilken tur att allt ordnade sig till slut och att ni fick hem potatis.
Ha det så gott!
Kram, Ingrid
Tack Ingrid, vad roligt. Nej jag kan tänka mig att det inte är många riktiga vinterdagar, å andra sidan har ni väl desto underbarare somrar:-) Och det ordnade sig med potatisen till slut! Kram
Ha Ha, underbart Anna med potatis och snö… men som vanligt så löste sig allt och det är missarna som gör att det blir en god historia :-). Kram
Ja det har du ju rätt i Jenny! Om allt blev som man tänkte sig bidde det inga berättelser, så är det nog 🙂
Underbara vinterbilder för mej som inte sett mycket av snö. TAck! Kul historia också!
Tack Lena, snön var verkligen efterlängtad när den äntligen kom!
Tänk att vi aldrig lär oss att det inte blir som vi tänkt… Men potatis i handväskan är ju bara lite av allt annat som ryms däri:D
Tack för ett skojigt inlägg! Och härliga bilder!
Det blir trots allt lättare med åren att förstå att det oftast i te blir som man tänkt
Hanneles löksoppa: http://hannelesparadis.blogspot.se/2008/10/hanneles-lksoppa.html
Anna; jag har ett inlägg om att jag avslutar mitt i gruppen, kanske har du läst det. Jag har gjort ett tillägg att ni får skriva mina tema om ingen annan vill lägga nya.
Åh vad tråkigt Tove, tur att du fortsätter att skriva i alla fall så det går att hälsa på dig ändå! Jag tar bort dig från listan! Kram
Nu var jag för snabb igen… vill bara tillägga att bilderna är fantastiska!
Kram
Tack 🙂
Vilken härlig berättelse om en vintrig helg i sommarhuset… så det kan bli 🙂
Det kan man lugnt säga Anki ; så det blev. Sällan som man tänker sig! 🙂
Vilken fin utsikt vid skidturen! Det är alltid kallt men mysigt när man kommer till stugan. Att elda och bära ved har i alla fall en viss charm och man kan ju alltid grilla korv i spisen!
Det blev en och annan korv Pia 🙂 Helst skulle man ju ha grillat ute, men det får bli en annan gång. Inomhus i kakelugnen är helt ok!
Vilket värmande och underhållande inlägg om snö och kyla på sitt bästa och “sämsta”. Ni har en bundsförvant i gilla snö i mig!
Jag bör köpa en större handväska förstår jag – och skaffa en man 🙂
Ha det gott Anna!
Det värsta med stora handväskor Tove är just att de kan rymma ett kilo potatis! lycka till med jakt på man och större handväska 🙂 Kram
Kul läsning, hinnar jag nog i alla fall skriva!
Oj oj oj, man ska ju inte skratta när det krånglar så här! Det här blev ju rena kedjebrevet! Men jag tackar för varenda liten kommentar Karina, det är tanken som räknas och på slutet gick det ju riktigt bra! Det är roligt med minnesvärda episoder, och skriver man ner dem kanske man lättare minns dem 🙂
Det krånglar för mig med, nu fick du heta Karina!
Utgånget dokument säger datorn när jag försöker skildra liknande episoder ur mitt liv
r
Man måste vara snabb hä
nämen
Vilka strapatser! Men det blev ett roligt och omväxlande inlägg av dessa i alla fall. Tur att ni hade varma kläder på er och med er. Och att din man är av den händiga sorten.
Helt underbar marängbild!
Kram från Ingrid
Det krånglar i kommentarsfältet, min svarskommentar har ramlat bort Ingrid. Så här kommer en ny! Helt rätt att det var tur att vi var klädda som vi var. Och att jag hade gubben med mig, jag hade nog inte vågat trixa ute i stora skåpet med huvudsäkringarna. Vanlig säkring har jag bytt några, men nu vet jag var de sitter om det skulle hända igen 🙂 Och jag får väl öva upp min förmåga att få igång spisarna. Det ryker in när jag försöker. De gillar inte mig!
Det var en fin liten berättelse. Som värmde!
Hälsningar
Birgitta
Tack Birgitta, det var en snäll kommentar, såna kan också värma! 🙂
Skotta snö är ingen favoritsysselsättning här heller. Men jag har en svägerska som gärna skottar. Svågern är nog glad att hon gör det men klagar att hon håller på för länge för att hon dessutom vill att det ska bli snyggt!
Jag hade också en bekant som “snyggskottade”… Ingen idé att erbjuda hjälp där inte! Snön skulle liksom “vikas” upp längs kanterna och ligga som en vit och kullrig sträng längs gången!
P.S.
Löksoppa är också smaskens! 🙂
Jag hade ju kunnat gjort det förstås…har inget riktigt bra recept bara…
Marit Paulsen har bra recept på lök…
Tack Hannele! Jag ska verkligen testa…
skotta blötsnö har jag gjort så det räcker den här veckan… (eftersom maken inte hemma). säkring bytte vi också. Maken kom på att värmen blir överhettad och stänger av sig, så vi satte på blås på max… nu puttrar värmen så snällt så 🙂
Ja, det gäller att hitta vad som felas Hannele, här puttrar det också på snällt nu 🙂