Snö 

Vi befinner oss mitt i smällkalla vintern. Ingen tvekan om det. Och HeLena föreslår att vi skriver om SNÖ i lördagstema. Bra förslag! Är man bara rätt klädd är vintern underbar. I alla fall om man frågar mig. Gubben känner likadant.

Så vi bestämde oss hastigt och lustigt för en tur till sommarhuset. Det är förvisso ett sommarhus, men vi hade som Sickan i Jönssonligan “en plan” som såg ut som följande. In i stugan, slå på elvärmen, göra ett par försktiga brasor i spisarna, sätta värmefläkten på full effekt och sedan ta en långtur på isen med skidor. Därefter skulle vi, på grund av kylan ute, tycka att det var underbart varmt inne, även om termometern bara sprungit upp till försiktiga tolv, tretton grader. Detta var planen. Eftersom jag jobbade till sena kvällen före avfärd, föll det på gubbens lott att packa bilen med ved, skidor, vattendunk, (endat sommarvatten i sommarhuset) grillkorv och lite andra läckerheter som skulle inmundigas vartefter. Tidigt nästa morgon trasslade vi in oss i bilen i tjocka vinterställ, sömndruckna med varsin kaffemugg i handen (eftersom termosen var spårlöst försvunnen). Biltermometern visade hiskeliga tjugoen minusgrader! Var det här verkligen en bra idé? För är det vinter så är det. Och ett sommarhus är ju faktiskt ett sommarhus. Men väl framme vid sommarhuset var temperaturen betydligt humanare, fjorton minus. Dessutom sken solen från en klarblå himmel. Gubben rusade genast in till sina älsklingar; spisarna. Han är en fena att trixa och lirka med dem så de kommer igång lite lagom. Han fick hållas i det utkylda sommarköket medans jag tog tag i nya snöskoveln för att skotta en gång upp till dass, vem vet om man inte kunde få lite solbränna på köpet?  Och nog fick jag färg i ansiktet allt. Redan efter några meter ångrade jag djupt mitt tilltag. Skoveln blev allt  bredare och tyngre för varje meter. En lång gång ska skottas med något lätt och smalt, typ en rejälare stekspade skulle jag kunna tänka mig, eller rätt och slätt trampas upp med storstövlar. Jag hade nära på hjärtstillestånd efter avklarat lopp. En tupplur i stugvärmen hade varit det optimala, men eftersom det var den vi skulle invänta var det bara att spänna på sig skidorna och bege sig ut på det tillfrusna havet, allt enligt planen.   Men det blev SÅ underbart. Isen såg nästan ut som som en skimrande blå öken och visade spår i snön från både räv, sork och hare. Några örnar syntes som små svarta tecken på den klarblå himlen och efter några kilometer uppenbarade sig denna märkliga vy. Det såg ut som kratrar i ett månlandskap, eller fluffiga jättemaränger på fat.

Tanken på den efterlängtade stugvärmen gjorde att vi säkerligen var ute i två timmar. Allt för att få komma till ett uppvärmt kök och slurpa i sig en värmande potatissoppa som jag lovat att sno ihop. Två timmar är alldeles lagom för en värmefläkt att skapa lite effekt. Men det är också alldeles lagom att trilla tillbaka på ruta ett om värmefläkten har slagit av! Köket var utkylt. En huvudsäkring hade gått!

Med klumpigt stelfrusna fingrar lyckades gubben efter ett par försök byta ut rätta säkringen. Sen var det bara att försöka tina efter efter bästa förmåga. Den ena klamrade sig fast vid vedspisen, den andra vid värmefläkten. Och när jag hade tinat så pass att jag trodde mig om att kunna hantera en potatisskalare, plockade jag fram ingridienser till potatissoppan. En värmande soppa skulle faktiskt påskynda upptiningen. Purjolök, grädde, riven ost, buljong…allt utom själva potatisen, för den hittade jag inte. “Var är potatisen?” “Potatis”, sa gubben och tittade upp med frost i skägget. “Är det potatis i potatissoppa?” Nu hörde jag hur han försökte spela dum, (för så dum är han inte, han försökte bara få nån sorts betänketid.) ” Jamen, du tyckte ju att vi skulle äta sill och potatis i morgon” replikerade jag blixtsnabbt “och du vet väl att det är POTATIS till sill och potatis?” Tyst i två sekunder innan svarsrepliken kom: “Jamen DU kunde väl ha tagit potatis lika väl?” Men hur skulle jag kunna veta att just POTATIS låg på min lott när du hade packat ALLT annat!?! “Jamen om nu jag tog ALLT annat, så kunde ju du ha tagit NÅGOT åtminstone!”

Ja, alla fattar så här långt att det inte blev nån potatissoppa. Inte sill och potatis heller, dessutom var stämningen i sommarhuset inte på topp. En smula frostig som allt annat. Vi fick snylta på den planerade söndagsmiddagen istället. Gubbens färdiggjorda crepes, bara att slänga in i ugnen. Och på det viset kunde vi öppna ugnsluckan efter avslutad gratinering och ta vara på eftervärmen. Så ingenting ont som inte för något gott med sig! Plan B, behövdes inte sättas i verket, att våldgästa syrran några mil bort. Idag är det varmt och skönt i sommarhuset. Det knastrar från vedspis och kakelugn. Ute faller snön och ser till att vi har ordentligt med diskvatten.  Gubben och jag har rökt fredspipa dvs tagit bilen till affären och köpt potatis. Allt är med andra ord precis som det ska. 

Och om nu nån undrar varför kvinnor har så stora handväskor så kan det bero på att det måste rymmas en påse potatis där! Ha en riktigt fortsatt fin vinterhelg! Fler som skriver om snö denna lördag hittar ni nedan!

Anki
Helena
Ingrid
Karin
Karin på Åland
Klimakteriehäxan
Livsrummet
Musikanta
Olgakatt
Pensionären på ön
Pysseliten
Tove
Ulla-Minnatur
Wienerbrödslandet

23. januari 2016 av Anna
Kategorier: Allmänt, Kåserier | Taggar: | 42 kommentarer

Kommentarer (42)

Lämna en kommentar

Obligatoriska fält är märkta med *


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.