Jag bodde i Norrbotten under fem år. Där åkte alla spark. Utanför Konsum kunde det stå femton på rad. Det är inte så ofta det är sparkföre här hemma men nu är det faktiskt det. Finns inget härligare att ta sig fram på än spark eller att få skjuts på spark! Cykeln får stå där den står. Översnöad. Nu är det spark som gäller!
Häromdagen åkte den fram, första vintern på flera år! Gissa om det går undan! Lite farligt är det. Minsta gruskorn som gömmer sig under snön kan orsaka tvärstopp så man åker som en lurvig kanonkula (fårskinnspälsen) över “styret”.
Bara benämningen på färdmedlet är helt underbart. Manualen ligger ju så att säga inbäddat i namnet. Spark. Måste vara en norrbottning som gett namn åt sparken! Inget onödigt tillägg eller pladder. Utan bara; Jo. Spark.
En gång i tiden bodde jag i sparkland, på ett berg, och det var helt ljuvligt att åka nerför. Inte lika kul på hemvägen.
Hahaha, jag fattar! Jag har också en sån där trög backe…åt ena hållet!
Spark! Det var för många decennier sedan… såna där filtstövlar har jag också haft.
Står säkert mängder av sparkar i uthus och bodar! Filtstövlar är varmaste skorna…fast inte om det töar:-/
Det var så länge sen jag åkte spark. Det är ofta sandat och då funkar det inte. Jag får väl leta upp ett par småvägar helt enkelt.
Helt rätt Pia, sandade vägar och spark – ingen bra kombo!
Åh, vad härligt med sparkturer!
Gissa om jag blev snopen när jag var hemma i Horndal förra veckan och pulsade till baksidan av boden för att hämta sparken. Det var perfekt sparkföre och att ta sparken när man ska till affären är ju både trevligt och praktiskt. Men där fanns ingen spark! Den har fått fötter!! Nu diskuterar vi i familjen vad som är värst, att sno en spark eller en cykel. Jag hoppas förstås att den kommer tillbaka. Att någon var i akut behov av spark och sedan lämnar tillbaka den.
Men att behöva låsa sparken… nej det vägrar jag nog.
Hur kan man stjäla en spark! Håller med fullständigt! Själv parkerar jag lite diskret bakom butiken gör att inte locka eventuella impulsåkare!
Håller med dig Anna, jag har flera stycken i olika storlekar, PLUS en sparklåda, som mina barn fick åka i, inbäddad i fårfäll o åkpåse. Och på den tiden satt den äldsta uppepå den medan den lilla åkte i. Tänk där när det tog “stutt” ungen uppepå riskerade då åka som en projektil, o inte sjutton hade man någon hjälm på huvudet ,på den samme heller….
Men de har klarat sig 🙂
Till min stora glädje såg jag en pappa med barn i sparklåda i förra veckan, när jag va ute och skottade, det är inte så ofta, men man blir lite lätt nostalgisk och glad i hjärtat av bara åsynen 🙂
Sparka på !
Åh, sparklåda! Ännu mer sällsynt än själva sparken! Får vi fler såna här vintrar kanske både spark och sparklåda blir vanligare! Och dom där tvärnitarna… inte roliga men lite risker får man ta för nöjet att susa fram i allt det vita!