– “Ååååh! Tack!!! Vad fiiint! Men… vad är det för nåt?”
Nej, det där sista kan man ju inte säga, eller hur? Karlsson, Benny och jag sitter på kontoret och plockar upp presenter vi fått av barn. Vi har en särskild hylla på kontoret för sådant, en sån som idrottare har för pokaler. Vi granskar ett par platta rundlar i trä, den ena rosa, den andra i guld. Kanske musikinstrument, slå ihop dem så det klapprar, föreslog jag. Karlsson tror att rundlarna skulle kunna fungera som en typ av lastpall att spänna fast ovanpå skölden när de ska frakta böcker. “Nej, för bövelen, det är ju underlägg för glas”, sa Benny och fick genast anledning att hälla upp ett glas öl åt sig. Men det här då…? Ett tårtpapper med fastklistrade bitar av muddväv och snäckor. “Tumvärmare”, sa Benny efter att ha svept sin öl och visade hur jag kunde sticka in tummarna och värma mej. Inte så dumt faktiskt i denna kalla maj månad när man bara väntar på att värmen ska slå till. Så är det fler som behöver värma sina tummar har jag en jättesöt “tumvärmare” att låna ut! För den som inte föredrar ett glas öl vill säga…