Ljuvliga älvpromenaden bör väl ändå invigas så fort marken börjar bli skapligt bar! Tänkte jag som så, snörde på mig “springskorna”, satte nosen i vädret och gav mig iväg denna tidig morgon. Fåglarna kvittrade, solen flödade trots den tidig timman och det var vår i luften.
Då tornade ett jättelikt snöberg upp i min väg. Tvärs över stigen!
Förvirrat såg jag mig omkring. Hade jag gått vilse? Inte fanns väl något berg här??? Det här var ju rena skämtet? Drömde jag? Hallucinerade? Var det inte vår? Hur som helst låg där ett stort snöberg i min framfart.
Jag får väl klättra över, tänkte jag. Jag hade ju bestämt mig för att älvpromenaden skulle invigas denna morgon. Sagt och gjort. Några stora kliv och jag var uppe på toppen.
Men snöberget bredde ut sig åtskilliga hundra meter. Det låg och pyste som ett vilsegånget fjäll i marssolen. Men nu hade jag bestämt mig. Jag skulle gå älvpromenaden om jag så skulle skotta mig fram med bara nävarna.
Så i en halvtimme pulsade jag, klättrade, hoppade och skuttade som en envis stenget trots läskiga snömonster, eller möjligen en isbjörn, som försökte hindra min väg.
Men så klart var det ingen dröm och ingen hallucination. Bara kommunen som fraktat iväg all överbliven snö och tippat den längs den här delen av älvpromenaden!
Ha en fin vårdagjämning alla! Nu går vi mot ljuset även om ett och annat snömonster tydligen fortfarande kan dyka upp!
