Upptäcktsfärder kan ske även på hemmaplan fast man har bott där hundra år. Och bor man i Avesta måste man gå på Avesta Art. Så är det ju bara. Särskilt om man är kulturmänscha, annars får man skämmas. Vad är nu Avesta Art kanske någon undrar lite stillsamt? Avesta Art är den gamla järnbrukshyttan i Avesta (lånad bild/nätet) som för tjugo år sedan gjordes om till en mötesplats för ny konst. Men också en sorts mötesplats mellan gammal och ny tid. Den gamla byggnaden med sin dåvarande funktion möter konst som uttrycker det som sker i nutid. Jag släpade med mig en god vän, Evelina, på ett par timmars upptäcksfärd tre våningar runt i den gamla hyttan.Längst nere i källaren står i år “Monkey Boy” och tittar på ett stort svartvitt fotografi från den “gamla hyttan” av gamla tiders arbetare, uppställda i trappen upp till järnbrukshyttan. Det framkallar verkligen ett “möte mellan nutid och dåtid!Lovisa Ringborg som har skapat Monkey Boy var en spännande bekantskap. Det fanns även fotokonst av henne och jag gillade verkligen hennes bilder. Det finns mycket fint för den som vill gå på upptäcksfärd på hennes hemsida.Evelina var inte sen att skapa en ytterligare installation “lajv” om än högst tillfällig. För sen måste vi ju rusa vidare. Det fanns SÅ mycket att titta på.På samma våningsplan fanns en stor orgel som lyste som en lampa långt borta i lokalen. (Lånat bilden från hemsidan) En ljuskägla skapade en väg av ljus fram till den och när man klev ut på den belysta vägen satte den igång att låta!!! Det var nämligen en “interaktiv orgel”.Och den interaktiva orgeln blev självklart en lång stunds lekfull eldorado för två musikanter.(Klicka här för ett filmklipp för den nyfikne)

Avesta Art visar varje sommar upp nya installationer men också såna som har fått flytta in permanent i den gamla hyttan. Som Kjell Engmans glaskonst. Jag gillar de olika glas-skulpturerna som var och en bär en annan figur inom sig.Kanske vi alla har ett ansikte utåt men också en hemlig figur inuti som vi kanske visar mindre sällan. Eller är figuren inuti drömmen om den vi ville vara? Tolkningen äger vi själva, det är det som är så roligt med konsten.

Och så samma Kjell Engmans “vita frun”som aldrig upphör att fängsla mig. Hon lyser upp några sekunder för att sedan glida undan i mörkret igen. Sen dyker hon plötsligt upp i ett annat hörn. Vem är hon – vita frun? Och vad vill hon? Tolkningen äger betraktaren förstås!
Och vad sägs om den här blå klänningen med tillhörande hatt… Nästan så jag önskar att jag kunde bli vita frun för en natt, bara för att få svida om till detta ljuvliga plagg i glas! Det här var som ni förstår bara ett axplock ur Avesta Arts utbud och vår upptäcksfärd i den gamla hyttan. Och har ni inte varit där och har möjlighet – gör ett besök!