Noton Music

Egenutgivning av körmusik, sånger och barnböcker.

Och kanske är det höst min vän …

Publicerat 2 september, 2017 av Anna

En fin visa av Lars Forsell har texten; “Och kanske är det natt min vän, ja kanske är det natt… Men det betyder att min vän, det snart är morgon om igen…” I mitt huvud har jag senaste dagarna gjort om texten utan att tänka på det och sjungit höst istället för natt. Och sommar, istället för morgon. (Ursäkta Lars) Kanske för att det är SÅ tydligt att hösten verkligen är här efter en för min del lång och innehållsrik sommar. Jag har farit hit och dit och inte varit särskilt mycket ledig. Arbetat på Sicilien med konfirmander en vecka i juni och en i augusti med en veckas tillhörande konfirmationsarbete vid varje hemkomst. Inspirerande och lärorikt.Och där emellan en veckas turné med Bas, Fiol & Flöjt där vi bodde på vandrarhem i Stenungsund med spelningar på Tjörn och Orust. Och fortsatt spelande därefter i hemtrakterna. Och så helt nyligen fyra dagar på Gotland med kollegorna på Gotlands kyrkvecka. Bra föreläsningar, god mat, promenader längs havet och en och annan shoppingrunda hann vi också med! Sen blev det förstås rena ketchupeffekten vid hemkomsten, för då drog allt igång på en och samma gång. Körer med små och körer med stora, möten, förnyade kontrakt, röja bland pärmar och spännande höstprojekt som hänger på låset. Därtill sucka över alla sommarprojekt som inte alls hanns med! I år heller. Ska jag vara helt ärlig är det nästan lite skönt att det är höst. Att få komma tillbaka till lite rutiner. Lite ordning och reda. Jag behöver inte fundera över vad det är för dag. Jag vet precis när det är måndag, tisdag eller fredag. Underbart!Sommaren är ansträngande. Det syns ju här! Vad som helst kan hända när som helst. Ingenting är som vanligt. Allt är ovanligt dag ut och dag in och ingen känsla för var i veckan man befinner sig. Det kan lika gärna vara fredag som tisdag. Usch! Nej tacka,vet jag hösten! Ordning och reda. Vart äpple på sin gren. Och Lars Forsells visa där jag bytt ut ordet morgon mot sommar, hotar ju med att det snart är morgon/sommar igen! Men än så länge är den på betryggande avstånd! Efter denna hoppingivande insikt vill jag å det varmaste önska er alla en fin start på hösten!

Midsommarrapport!

Publicerat 26 juni, 2017 av Anna

Tänk att midsommarhelgen redan är passerad, jag tycker aldrig att jag riktigt hinner med den, kanske för att jag är så dålig på att “fira” den. Bästa midsommaren, om man frågar mig, är att bara få ta det lugnt hemma, plocka lite sommarblommor och sätta i en glasburk, öppna ett par sillburkar, koka färskpotatis med dill och så hälla upp en liten nubbe. Sen är jag rätt så nöjd med firandet. Gubben är lika dan. Lika barn leka bäst. Sen jobbade jag ju, jag hade fullt upp med min nya roll som musikkompetent konfirmandledare! Men själva midsommarafton var jag faktiskt ledig! Hur var det att vara konfirmandledare på Sicilien då? I det senaste inlägget hade jag ju sån resfeber att jag till och med strök juldukar! Det blev en mycket innehållsrik vecka, intensiv så det förslog. Det första vi fick göra, jag och ungdomsprästen, var att bege oss till Vittoria för att införskaffa en gitarr! Ingen av oss kunde tyska eller italienska och de som hjälpte oss kunde inte engelska. Nu var ju inte gitarren beroende av det som tur var, så det gick ju att prova sig fram. Och medelhavet levererade förstås, det är helt otroligt vad mäktigt havet är, det bredde ut sig precis nedanför gården i Scoglitti där vi bodde. Här under taket hade vi våra arbetspass och tillbringade den allra mesta tiden. Många samtal utspelades om livet och döden, relationer och kärlek och vad dop, uppståndelse och korsfästelse kan betyda för nutidsmänniskan. Ibland blev det en tur in till byn för att konfirmanderna skulle få inhandla nödvändigheter som salta chips och läsk. Längre utflykter vävdes samman med lektionspassen. Som en tur till Etna…Här blev det högläsning av skapelseberättelsen och evolutionsteorin. Nu höll vi nästan på att blåsa bort så det kanske inte blev riktigt som vi hade tänkt oss. “Vaaaaa?” “Vaaaarde ljuuuuuus!!!” “Vi hööör inte!!!” Det var nästan så illa. Kepsar och papperslappar virvlade bort över Etnas toppar!

En annan tur gick till templen i Agrigento. I hur hög grad dessa historiska vingslag engagerade tonåringarna är svårt att säga. Bad och lek hägrade förstås allra mest och de flesta dagar blev det tid för minst ett sådant pass. Annars hade det varit grymt! Och varje kväll log solen sitt allra varmaste rödaste leende och sa Gonatt, vi ses i morgon. Sen rullade den ner som ett rött litet klot bakom havshorisonten klockan 21 sisådär. Konfirmanderna rullade inte till kojs förrän bra många timmar senare!

Efter den här innehållsrika veckan fortsatte konfirmandarbetet på hemmaplan och söndagen efter midsommar var det dags för nära och kära att sluta upp i den idylliska Grytnäs Kyrka där jag själv konfirmerades som ung. Och vi framförde sånger som vi övat in till tonerna från den i Vittoria inköpta gitarren (som dock lämnades kvar på gården inför kommande konfirmandgrupper).Men nu är alltså konfirmanderna ordentligt konfirmerade enligt konstens alla regler och vi som ledde det hela kan pusta ut (liksom konfirmanderna själva). Och nu står en efterlängtad semester och bankar på dörren.

Fast det förstås, för den musikkompetenta konfirmandledaren väntar ett tiotal spelningar med Bas Fiol och Flöjt! Så det är bara att putsa upp silverflöjten och börja öva!

Semesteraktiviteter 2

Publicerat 1 augusti, 2016 av Anna

Usch vad snål jag är på inlägg denna sommar. Har notonmusic verkligen ingenting att berätta så här mitt i högsommartid? Sist kunde jag ju berätta om hur det var att ha semester i alla fall. Eller rättare sagt hur man städar vinden. Sen dess har jag intensivjobbat ett par veckor med Bas Fiol & Flöjt och FAKTISKT gjort en del blogginlägg, men på Bas Fiol & Flöjts hemsida. Så jag kanske kan få tillgodoräkna mig dessa? Den som vill kan ju göra en digital road-trip och läsa om hur vi hade det i Malung, Skogs-Tibble, Sunne, Norrköping ,Grythyttan, Bålsta och Sala. Lill-Elvis bandet har också gjort lite utryckningar, senast igår på femtisexans café här i Krylbo. Ett supertrevligt, femtiotalsinspirerat café där Elvis förstås är ett givet inslag men också annat tidstypiskt. Under tre timmar serverades räkmackor och Elvislåtar i en salig blandning. Trevligt så det förslog.

Kolla in den ständigt fikande damen i ett av café 56ans hörn. Den som byter tåg i Krylbo, eller hoppar av här av annan anledning, kan gärna kika in till Bosse och den fikande damen på en kopp kaffe. De huserar nämligen mitt i det gamla fina stationshuset. Annars rullar sommaren på, har sin gilla gång liksom. Ännu en semesterperiod har tagit vid och jag snubblar över sysslor som detta utan att riktigt ha förstått hur det gick till. Precis som med vinden i förra inlägget. Rishögen ovan är bara bråkdelen av en rishög som jag i omgångar har kört till tippen. Det hela började med att jag helt oskyldigt passerade en sån här.

Lite spontant knipsade jag av en sju, åtta grenar på ett ställe där det fanns väldigt mycket grenar, eftersom jag ändå inte hade något särskilt för mig. Kom att tänka på att den elektriska häcksaxen skulle vara kul att testa och innan jag visste ordet av var häcksaxen en elektrisk machete och jag högg mig fram i Amazonas djungel! Ofta är det just så där det går till när jag ostrukturerade människa får något nyttigt gjort!

Som gjort för att leka Amazonas, eller hur? Nån mer som har semester och vill vara med? Bara att komma hit med det ni har i macheteväg i så fall! Eller har ni egna lekplatser hemma på gården kanske?

Återblick – lördagstema

Publicerat 26 december, 2015 av Anna

Så här inför nyår får temat bli “återblick” även om många kanske väljer att se framåt och gräva djupt i förhoppningarnas mylla för att vaska fram rejäla nyårslöften.

Mer rörelse och mindre intag av livets goda brukar vara lämpligt efter dagar av fet mat och godsaker. Själv hoppar jag över det här med nyårslöfte. Jag gör istället en återblick till en särskild augustidag när yngste sonen ringde mig där jag satt i bilen och frågade om modern kunde tänka sig att vara med i TV. Det skulle göras ett program på temat “Vi som diggar Elvis” och Lill-Elvis skulle vara ett litet inslag. TV-teamet tänkte sig en intervju hemma hos Lill-Elvis.

Hemma hos Lill-Elvis! Men herregud! Det är ju HÄR. Hemma hos oss! SVT hem till vårt ostädade och fullständigt katastrofala ruckel! Då har vi ju tv-teamet “Rent hus” inbokade inom loppet av en vecka. För att inte tala om “Arga snickaren”! Jag höll på att styra rätt ner i diket. Jag ville INTE vara med i TV. Men till min stora och innerligt djupa glädje kom jag ihåg att trio Bas Fiol och Flöjt (där jag är flöjten) hade en bröllopsspelning i Ulriksdal just den dagen. På riktigt alltså. “Nejmen vad tråkigt, vilken ooootur”, sa jag med äkthet i rösten, “men ring och kolla med pappa”. Det blev lite tyst i luren. Det är intressant det här med barnen, hemma hos oss är det väldigt tydligt i vilka frågor man vänder sig till modern och vad man vänder sig till fadern om. Och sonen visste naturligtvis att fadern skulle känna sig lika bekväm med ett TV-team som en mask på krok ungefär. Men så klart att de var välkomna. “Essveté”.

Även om jag skulle vara borta den dagen, så jisses vad jag for omkring veckan före och spejade på allt pinsamt som en närgången kamera skulle kunna tänkas zooma in. Att renovera klart tills på lördag när man inte hunnit klart på tjugofem år var ju inte att tänka på. Men vem vill att svenska folket ska se rakt in i ens skafferi bland silverfiskar och andra småkryp eftersom dörrarna ramlat bort tex?

Nej, det fick bli en panikartad uppfräschning och placera övrigt inom ramen för “chabby chic” helt enkelt. Det blev en märklig dag på alla sätt och vis. Nästan som om mitt panikartade beteende hade lyckats nedkalla katastrofkrafter över dagen. När TV-teamet körde in på gården och såg den vidsträckta Dalälven nedanför våra små ruckel, fick de en sån där “vision”, ungefär som “honom ska vi ha” i tjuren Ferdinand, fast det var Dalälven de fått syn på. Visionen var att de skulle zooma in hela härligheten ovanifrån, Lill-Elvis nere vid vattnet (vid den fallfärdiga bryggan) via en DRÖNARE, en liten filmkamera med vingar! Drönaren ringdes in omedelbums och snart surrade en monsterhumla omkring här hemma på gården bland kamerafolk och alldeles äkta nyfikna småhumlor.

Samtidigt pågick ett spännande scenario i Ulriksdals slottskyrka, där jag befann mig. Den lilla slottskyrkan var fylld av festklädda bröllopsgäster. Vi hade precis spelat Gotländsk brudmarsch till vilken brudparet vandrade in och prästen öppnade munnen för att påbörja bröllopsakten när brandlarmet gick. Prästen fortsatte gapa fast nu mer i förvåningens tecken. Ingen visste varför larmet gick men alla vet att när larmet går så sker det som måste ske, nämligen att brandkåren rycker ut, det spelar ingen roll om det brinner eller inte, eller om man är mitt i ett bröllop.

Ut ur kyrkan med brudparet bara, ut med präst, ensemble och alla gäster för att invänta brandkåren.

Parallellt med detta surrade monsterhumlan ystert omkring på hemmaplan, som en kalv på grönbete, högt över Dalälven. Lite väl ystert kanske. Och lite väl högt. För rätt som det var störtade den rakt in i en av de stora träden på andra sidan älven. Hur det än lirkades och trixades med styrspakarna från torra land satt monsterhumlan där den satt och det var bara att ringa – just det – brandkåren!

Här ser ni dem skymta som ett rött band bakom träden. Det fanns nämligen inte en möjlighet för dem att ta sig fram med bilar och stegar till trädet med monsterhumlan.

En arborist, “professionell trädklättrare” fick ringas in från Västerås. Ser ni det där rödaktiga som skulle kunna uppfattas som en liten domherre i trädet… Det är alltså en äkta arborist, från Västerås. Monsterhumlan kunde nu lyckosamt lyftas ner och i Ulriksdal kunde brudparet lyckosamt bli vigda eftersom det inte brann någonstans.

Bas, Fiol och Flöjt fortsatte spela på båten som förde brudpar och gäster till festplatsen. Sen skulle vi få åka båt tillbaka till Ulriksdal. Men tjohej att vi fick! Det är mycket som ska klaffa till ett bröllop och här hade en liten länk brustit. Båten skulle nämligen vidare! Inte tillbaka till Ulriksdal där vi hade bilen parkerad.

Vi dumpades på en kajplats mitt i Stockholm i våra långklänningar, med fiollåda, flöjtetui och kontrabas! Kapten var dock en hygglig prick som via telefonen fixade fram en taxi som skulle rymma tre lagom tjocka tanter med miniorkester. Denna dagen – ett liv, som den gode Melker på Saltkråkan sa. Här får dekalen på taxibilens bakruta, den vi färdades tillbaka till Ulriksdal med, sammanfatta dagen: Och den som vill ha en fortsättning på det här inlägget ska titta på TV nyårsafton kl 21.00. Då kommer programmet “Vi som gillar Elvis” att visas. Och ser ni då en flygvy över Dalälven där Lill-Elvis zoomas in, kan det ju vara kul att veta att drönaren strax innan har orsakat både brandkårsutryckning och arborist från Västerås! Passar också på att tillönska alla Ett Gott Nytt År med denna lilla “återblick” från en augustidag 2015.

Här nedan finns fler skribenter som gör återblickar denna lördag.

Anki
Helena
Karin
Karin på Åland
Klimakteriehäxan
Livsrummet
Musikanta
Olgakatt
Pensionären på ön
Pysseliten
Tove
Ulla-Minnatur
Wienerbrödslandet

Momo, grabbar och prästdöttrar…

Publicerat 8 juli, 2015 av Anna

Det fullständigt haglar av kulturevenemang om sommaren. Och är man inblandad i egna kulturevenemang hinner man inte gå på allt man vill, så är det bara. De sista tre dagarna har jag varit på tre evenemang. Mer eller mindre inblandad. Först ut var Musikalen Momo och Kampen om tiden.
Föreställningen var resultatet av tre veckors sommarkollo för barn mellan 11 och 14 år. Dotter Fredrika höll i kollot tillsammans med en kompis och dotter Rebecca spelade i orkestern tillsammans med brorsorna Ola och Pär. Gubben och jag var också inblandade. Vi bidrog med ett antal låtar eftersom manuset saknade musik och vi hade låtar i våra skåp och lådor som gick att använda. Teamwork!Fantastiskt vad barn kan åstadkomma bara det finns forum. Femton barn som gjorde det SÅ himla bra! Dottern skriver mer om kollot på sin blogg Fredrikapavinden.Dagen därpå åkte Fredrika och jag till Katrineholm. Bloggvännen Pia hade regisserat en föreställning som jag hade prickat in i almanackan; Grabbarna i 57’an på Djulö friluftsteater. Förutom att föreställningen var klart underhållande och väldigt väl framförd (Bra jobbat Pia!) så var det en fröjd bara att sitta och se fälten som sträckte sig vida bakom kulisserna.En helt fantastisk eftermiddag. I föreställningen medverkade dessutom en fd teaterkurskamrat till Fredrika. Melinda. Här syns det hur förvecklingarna börjar ta sig, precis så där som det ska i äkta folklustspel.Backstage i pausen. Fredrika till vänster, Melinda i mitten och Pia till höger. Tänk vad bloggandet medför! Och jätteroligt att träffas In Real Life förstås 🙂

Mera kultur dag 3 när syrran Karin med Fejjalåten dök upp i stan för att ge kvällskonsert i Avesta Församlingspark; “En prästdotters bekännelser”. Så heter hennes skiva. Prästdöttrar är vi båda och några av visorna speglar glimtar från barndomens miljöer i kyrkan på landet där vi växte upp. Nu blev det som synes inomhus eftersom regnet hade öst ner hela dagen. Men vad gör väl det när musiken flödar och släkten är på plats för att puscha syrran/svägerska/moster. Länk till hennes hemsida för den nyfikna. Gå gärna in och lyssna! Jag vet att jag är partisk men jag tänker säja det i alla fall att hon är så himla bra min lillasyster! Kanske beror det på att hon har en väldigt trevlig storasyster?

Kulturrapporten är över för denna gång. I kväll, onsdag, drar jag iväg med Bas Fiol & Flöjt till Jugansbo utanför Sala för att framföra ett äkta melodikryss LIVE! Det ni! “Intåg i Sommarhagen”. Det blir musik, frågor, kaffe, prisutdelning och så lite allsång förstås! Är det sommar så är det!

Ansikte

Publicerat 7 mars, 2015 av Anna

En bild säger mer än tusen ord – är dagens underrubrik eftersom jag knappt hinner skriva! Jag är bortrest på trevligheter! Och på lördag väntar en spelning på hemmaplan; “Bara ögonblick” – en kyrkokonsert till förmån för Alzheimerfonden i By kyrka kl 18.00. Dagen därpå ytterligare en spelning med Trio Bas Fiol & Flöjt i Avesta kyrka kl 11.00. Så det blir inte mycket skrivtid utan passar på att visa min vän Lena Isakssons keramikskulpturer i stället. De är dessutom det första som dyker upp i mitt huvud när jag tänker på “ansikte”.

Den här heter “tvärstopp”

Denna heter “islossning”

Och den här heter “flödande!

Jag har alltid varit fascinerad av skulpturer och tycker om dessa ansikten för att de uttrycker så mycket. Vad de uttrycker får var och en fritt känna in förstås. Det är ju det som är så härligt med konst!

Rubriken “ansikte” är vi flera som har denna lördag! Samma rubrik men oftast helt olika tolkningar! Kreativt och kul! Kika in hos dem också 🙂 Trevlig fortsatt helg alla!

Karin
Olgakatt
Helena
Karin på Åland
Wienerbrödslandet
Livsrummet
Musikanta
Pysseliten
Tove
Ingrid
Anki
Spanaren

Applåder och presenter på jobbet!

Publicerat 24 februari, 2015 av Anna

Det är mycket man kan ha mikrofonstativ till om nån skulle ha ett till övers i en garderob! Bas Fiol & Flöjt var i varje fall inte sena att nyttja dem som kapphängare när vi intog Bålsta Kyrkcentrum för att ge konsert 🙂 Den nyfikne kan läsa mer om kvällen i Bålsta på Bas Fiol & Flöjts hemsida! Vi landade hemma strax efter tio på måndagkvällen. Trötta men glada och nöjda. Det borde kanske vara lite mer applåder och presenter på jobbet?

Vatten, snö och is

Publicerat 23 februari, 2015 av Anna

Härlig syn som mötte mig i morse. Ett isblock i lilla Dalälven som kom seglandes nånstans i från. Kanske från Antarktis. Vem vet? Mer troligt från Dala Husby, men ändå.

Själv seglar jag också iväg. Inte till Antarktis även om det skulle vara passande. Bas Fiol & Flöjt (där jag är flöjten) spelar sin vattenkonsert i Bålsta kyrkcentrum kl 19.00. Inte så att vi skvätter vatten eller så på konsertbesökarna som nån happening utan all musik härrör till vatten i olika former. Så Antarktis vore ju inte helt fel.

Har precis kollat att konsertkläderna är rena! Olika vattenblå nyanser på schalarna mot vita klänningar, vitt som snö och is. Här slänger vi inte på oss nåt i tanklös ytlighet utan här tänks det! Från Bach till Bäck heter programmet. Även här har det tänkts! Bach betyder Bäck på tyska och finns representerad men också kompositören Sven-Erik Bäck. Från Bach till Bäck alltså. Däremellan blir det musik från serien Skärgårdsdoktorn, Brusa Högre lilla å och en hel del annat. Det är mycket “tänk” bakom en konsert 🙂

Framför allt måste det övas. Benny i bakgrunden hjälper mig och ger lite anvisningar!

Program ska skrivas och tryckas och vikas. Här ligger de i vindsfönstret och väntar på “vikning”. Nej, nu har jag inte tid att sitta här och knacka inlägg! Dags att hoppa upp på isflaket och tuffa iväg för att hämta upp Basen och Fiolen! Ha en fin måndag alla!

En gång blott om året så…

Publicerat 15 december, 2014 av Anna

… Åker folkdräkten på! Så här när vi passerat tredje advent och lucia kan jag ju passa på att visa upp min vackra folkdräkt innan den förpassas till garderobens innersta skrymslen igen. I kyrkan där jag arbetar, bär den som vill folkdräkt första advent. Kyrkokören kan välja att bära körkåpa eller folkdräkt denna söndag. En fin och trevlig tradition tycker jag.

Jag plockar fram den ut garderoben kvällen före och ber en stilla bön att skjortan ska vara struken. (Annars hänger jag tillbaka den eftersom jag inte hinner stryka skjortor den här tiden på året.) Min kommer från Härjedalen. Jag fick den i 20 årsåldern och den är en gemensam produkt av min mor och farmor som har vävt, sytt och broderat. Farmor Alva hade också härjedalsdräkt.

I tjugoårsåldern var jag måttligt imponerad av plagget. Idag är jag väldigt glad att ha den. Jag förstår vilket arbete det ligger bakom, det finns något fint i att olika delar av landet har olika dräkter, lite som dialekter. Mina systrar har andra dräkter, en har Malungsdräkt, en Österåker och mamma har Vingåker vilket också min mormor hade.

I mitt barndomshem fanns den här fina brödburken. Det är folkdansare i dräkter runt hela burken. Jag minns hur jag snurrade på den och försökte välja de jag tyckte var finast. Nu har jag hittat en precis likadan på loppis som står i sommarhuset.

Idag är jag som sagt jätteglad över min härjedalsdräkt. Och den kan faktiskt åka fram även på midsommar eller nationaldagen. Om Trio Bas Fiol & Flöjt ska spela, skickar vi följande sms till varandra: “Ska vi vara dräktiga eller ej? ” Oftast beslutar vi oss för att vara dräktiga.

Bortskämd frilansare

Publicerat 12 november, 2014 av Anna

Inte alla gånger man får en blomma när man går hem från jobbet! Eller blir bjuden på brakmiddag! Som frilansande musiker får man ofta en blomma efter avslutat arbete! Trots att man tar betalt! Bortskämt värre! Och som grädde på moset blev vi denna kväll bjudna på middag, eftersom kören där vi spelade fyllde 60 år!

Så där satt vi och smörjde kråset, Trio Bas, Fiol & Flöjt och sa lystet mellan tuggorna att vi kanske skulle inrikta oss på jubileums-spelningar hädanefter?

På grund av allt det goda tog det några extra timmar innan vi var hemma igen, så när jag plockade upp den vackra rosen ur flöjtväskan, fanns bara skaftet kvar! Själva blomman var borta. Straffet för att vi mumsat hela kvällen! Det hade hunnit bli natt, så jag kunde inte ge mig ut på jakt efter den heller. Nästa morgon hittade jag den ute på grusgången! I full blom! En ros utan skaft är fortfarande en ros! Eller hur?

Och jag brukar alltid ge rosor som jag får, en sista stund på detta vis, knipsar av dem och lägger dem i en skål med vatten. Då kan de pryda bordet flera dagar till 🙂 Tips!