En luciahälsning från oss alla till er alla! Benny och en vän till honom, överraskade oss med ett luciatåg på morgonkvisten! SÅ fint de sjöng! Lyssna själva! Ett litet smakprov från deras Luciatablå: 
Luciasång
Idag, lördag 13 december, kommer jag att vara ute med min ungdomskör och lussa på serviceboenden och för gamla större delen av dagen. Känns väldigt fint att få göra det. Ha en riktigt fin Luciadag alla!
Så var vi på andra sidan midsommar – Pojkarna på kontoret (Karlsson & Benny, våra trogna vattensköldpaddor anställda på kontoret sedan länge) är tillbaka efter en tids semester. Härligt att de är tillbaka. Vad sägs om den här fina kransen som de fixade till under midsommarafton. Nu ska den lysa så fint på kontoret under sommaren och hela hösten tills det blir dags att byta ut smörblommorna mot enris. Men det ska vi inte tänka på nu. För NU är det sommar och Karlsson har tagit sitt årliga premiärdopp i älven! Glad sommar alla!
– “Ååååh! Tack!!! Vad fiiint! Men… vad är det för nåt?”
Nej, det där sista kan man ju inte säga, eller hur? Karlsson, Benny och jag sitter på kontoret och plockar upp presenter vi fått av barn. Vi har en särskild hylla på kontoret för sådant, en sån som idrottare har för pokaler. Vi granskar ett par platta rundlar i trä, den ena rosa, den andra i guld. Kanske musikinstrument, slå ihop dem så det klapprar, föreslog jag. Karlsson tror att rundlarna skulle kunna fungera som en typ av lastpall att spänna fast ovanpå skölden när de ska frakta böcker. “Nej, för bövelen, det är ju underlägg för glas”, sa Benny och fick genast anledning att hälla upp ett glas öl åt sig. Men det här då…? Ett tårtpapper med fastklistrade bitar av muddväv och snäckor. “Tumvärmare”, sa Benny efter att ha svept sin öl och visade hur jag kunde sticka in tummarna och värma mej. Inte så dumt faktiskt i denna kalla maj månad när man bara väntar på att värmen ska slå till. Så är det fler som behöver värma sina tummar har jag en jättesöt “tumvärmare” att låna ut! För den som inte föredrar ett glas öl vill säga…
Karlsson och Benny sjunger vårsånger för full hals i backen utanför kontoret. De övar inför valborgsmässoafton. Jag frågade lite försiktigt om de tänkte följa med mej och Feelingkörerna och sjunga vid brasan. Ett tjugotal sångare från Feelingkörerna sjunger nämligen vid Åsgarn utanför Fors 19.30 och i Olshyttan utanför Hedemora 21.00. Men så var det inte, både Karlsson och Benny hade egna planer. Studentmössorna har plockats fram ur gömmorna. Det är nån återförening, Sköldberga Nation tror jag det hette, ett helt gäng sköldpaddor med studentmössor ska träffas och sjunga in våren. Det blir säkert jättetrevligt. Så de kommer tyvärr inte, varken för att sjunga eller lyssna! Men skulle det vara nån som inte har något annat för sig är man förstås varmt välkommen att sjunga in våren tillsammans med Feelingkörerna på någon av dessa brasor! 
En riktigt trevlig Valborg önskar vi alla!
Lyssna på Karlsson och Benny när de sjunger vårsånger…
Karlsson, Benny, jag och Björn tog varsin kratta häromdagen för att räfsa undan lite gamla löv utanför kontoret. Men innan det var klart började det snöa. Benny undrade om han skulle ta fram snöskoveln och skotta fram löven istället. Nej, vi gav upp. Drog oss inomhus till kakelugn och kaffepanna istället. Trevligare och definitivt varmare. Vårbruket får vänta. Vi får ägna oss åt annat.
Karlsson kläckte en idé om att göra sommarföljetong av Familjen Is i kris? Små korta lyssnaravsnitt om istapparna i Gamla Stan. Vinterberättelser mitt i sommaren, muttrade Benny och tyckte det var det dummaste han hört på länge. Men Karlsson kallar sin idé “En svalkande följetong mitt i högsommar värmen”. Ja, varför inte? Om vårbruket fortsätter att vänta på sig kanske vi kryper in i studion och läser in avsnitt istället för att räfsa gamla löv. Hmmm… i så fall är nog risken stor att inga löv blir räfsade alls denna vår…
Flås, flås, flås …viken urusel kondis efter influensan! Jag skyller på den i alla fall. Benny och jag gav oss iväg längs älvpromenaden idag medan solen var framme. Benny på sin nyinköpta segway, (en sån där som Fredde åker på i teveserien Solsidan). Så för honom gick det bra. När vi gått halva rundan stod ett par kvinnor vid foten av en av de värsta älvbranterna och tittade spänt upp mot toppen. Kunde det vara ett djur eller nåt? En björn kanske? Men så hörde jag ett barnrop uppifrån toppen: “Jippiii! Nu är jag uppe!!! ” Det var ett barn som hade fått tillåtelse att klättra upp för hela branten och damerna viftade glatt upp mot toppen.
När försvinner det där, impulsen att rusa upp för branter? Själv känner jag inte minsta impuls. Jag är glad om jag lyckas flåsa runt älvpromenaden utan sträckningar i benen eller ännu värre, att hjärtat stannar. Men barn kan ju vara väldigt roliga. Jag har varit ute på en massa förskolor i vår, via ett projekt som heter “skapande skola”. Sist berättade jag att jag älskade att klättra i träd när jag var liten. Och jag frågade dem; varför tror ni att stora slutar klättra? Alla var rörande överens om att om jag skulle klättra nu så skulle trädet braka eftersom jag var så tjock. Ett barn sa lite diplomatiskt att det var grenarna som var för smala för mej.
Så det är nog bra
att jag lufsar runt älvpromenaden lite då och då i vår… Här ser ni branten och Benny på sin segway. Lockar branten?
Äntligen på benen efter en lååång vecka med en elak och otäck influensa som tvingat mig att ställa in alla körer, all undervisning och alla extra uppdrag under en hel vecka. Tur att Karlsson och Benny funnits vid min sida. Benny har faktiskt en sjukvårdarutbildning i botten, det kan man inte tro men här är han i sin gamla mundering som åkte fram när jag stupade i hög feber. Karlsson är också lite konvalescent efter sin armskada. Nu hoppas vi att livet så sakteliga ska åtgå till normala gängor!
Sportlovet har börjat med sol och några minusgrader, perfekt väder att vintersporta i anser pojkarna på kontoret. Så Karlsson och Benny har bjudit över en gammal barndomskompis, Torsten. Han har flyttat hit och bor numera på samma gata som kontoret. Det är superfint skidföre i backen här utanför idag. Karlsson, Benny och Torsten har trätt plastpåsar på klorna och rutschar upp och ner under glada tillrop. De inmundigar äggtoddy mellan varven, äggtoddy som är spetsad med både det ena och det andra verkar det som på rövarhistorierna de drar för varann. Själv håller jag mig inomhus och har laddat upp med biblioteksböcker, kaffetermos och yllefilt framför kakelugnen.
Ja, ja… jag vet att jag inte kommer att hinna läsa ut alla, även om vissa går under beteckningen “slukarböcker”. Några av berättelserna är nämligen tjocka som forna tiders telefonkataloger och det är mycket som ska göras på kontoret fastän det är sportlov. Men det är väl en SPORT så god som nån annan att försöka få lite tid över för läsning. Tids nog hinner vi med att göra det vi ska på kontoret! Ha nu en riktigt härlig vintervecka alla!
Att kliva upp i ottan den 22 februari är en tradition vi har sen flera år tillbaka. Hela personalstyrkan samlas, med Karlsson och Benny i spetsen. Även extrapersonal blir inbjudna till morgonevenemanget. Vi beger oss in till stadens bokhandel för att rekognosera bland titlarna i årets bokrea. Det är en speciell känsla att vara där innan resten av staden vaknat, lyfta på böcker, klämma och bläddra försiktigt och välja mellan olika titlar tills man har en spännande trave i famnen.
Två trevliga sångböcker hamnade i min hög. Äntligen en notutgåva på Cotton Field i en av böckerna som överensstämmer med den version man vanligtvis hör. Jippiiiie! Benny la beslag på “101 historiska myter”, övertygad som han är att vi lever i ett bluffsamhälle, (favoritpåstående han återkommer till ungefär arton gånger om dan). Karlsson tummade länge och väl på en bok om Opera men var för snål för att slå till, valde istället Ann Heberleins bok om ondska. Och varför det nu då? Eventuellt har Benny bitit Karlsson i armen för den är svälld, men ingen av dem vill erkänna att de varit i luven på varandra. Karlssons val av boktitel är ändå en indikation på att något har hänt och att Karlsson, som gör allting grundligt, vill lära känna ondskans mekanismer.
Efter en knapp timme kurrar det i allas magar och vi traskar bort till Bullens Café för en rejäl kulturfrukost. Böcker, räkmackor, kaffe och päronfestis. När boktraven tornar upp sig på frukostbordet infinner sig en lätt panikkänsla. Hur i all sin dar ska vi få plats med alla böcker? Vi är förfärligt trångbodda på kontoret redan nu. Benny som är rationell och praktisk har länge varit inne på tanken att göra sittpallar av boktravar, eller små bord med dukar på och varför inte piedestaler. Ja, tittar man på den här boktraven så kanske vi får börja överväga något sådant. Jag berättade i ett tidigare inlägg om vår första misslyckade bokutgivning som vi fick göra oss av med på bästa möjliga kreativa sätt. Ett av de mest kreativa sätten var ben till en säng. Mer om det, bildbevis inkluderat, i ett inlägg längre fram.
Det har snorats och snutits, hostats och haft sig på kontoret denna vecka. Vågorna har gått höga i akvariet. Både Benny och Karlsson kröp ner i botten bland stenarna i början av veckan och sen dess har verksamheten stått still. Jag skvätte ner lite honungsvatten till dem och satte dit en extra lampa för att det skulle bli lite varmare men naturligtvis smittades även jag och låg för ankar, rätt som det var. En riktigt elak förkylning. Ögon och näsa förvandlades till nån sorts fontän! Pappernäsdukar räckte ingenstans. Nej, hela pappersrullar krävdes och metervis med papper. Var kommer det ifrån, allt som rinner!?! Nåväl, nu är vi på benen igen för att ta itu med vardagspysslet. Karlsson var först på benen, tippade ut hela verktygslådan och inom två minuter – PANG PANG PANG – var den uppspikad på väggen, nya anslagstavlan! Här ser ni honom i full färd med att greppa hammaren, pigg och full av verksamhetslusta igen!
