Ny kunskap och tålamod hänger ofta ihop. Och jag slår ihop två rubriker i en i vanlig ordning. Förra veckans rubrik (tålamod) och denna veckas rubrik (nyfikenhet) har Anki från Bildbloggen hittat på och här är mitt bidrag! Det är lätt att tro att det där med att lära sig sjunga eller spela går fort. Men det kräver en hel del tålamod för att hjärnan ska hinna registrera och bearbeta all information. Bilden är ur min dragspelsbok (mitt framtida pensionärsprojekt-lära mig spela dragspel!), teckning av Jean-Noël Rochut. I körverksamheten, när jag lär ut nya sånger och stämmor glimtar ibland paniken till i sångarnas ögon och jag kan nästan höra deras tankar;  “Anna nu går du för långt, det här kan vi ALDRIG lära oss. Det är för svårt!” Efter några övningar är det inte svårt längre! Ju äldre jag blir, ju mer fascinerad blir jag av hjärnans kapacitet. Det som först registreras som helt omöjligt, är efter ett par övningar fullt hanterbart och efter ytterligare några övningar förstår man inte ens vad det var som var svårt från början! Jag tror att nyfikenhet och viljan/önskan att lära sig, är en bra drivkraft för det tålamod eller den uthållighet som sen krävs för att lära sig behärska ett musikinstrument tex. Det finns inga genvägar. Man måste öva även fast man tycker det är uuuuuurtrist. Här är min syster Karin, duktig violinist och tålmodig pedagog som bankar in övningens nödvändighet hos sina elever på Bollnäs Folkhögskola. Längre fram när man genomlidit många och långa övningspass får man skörda frukten genom att bemästra allt svårare stycken och även uppleva tillfredställelsen av att få spela det i en orkester eller med en pianist. Och känna sig SÅ nöjd – i bästa fall. Prestationsångest är en förrädisk fiende som de flesta musiker behöver lära sig hantera, men det är ett kapitel för sig. 

Även i kör krävs tålamod av koristerna (och för all del körledaren, här fotograferad av koristen Göran Edström). I traditionell fyrstämmig körsång ska ibland både långa och svåra passager läras in, ibland ända upp till åtta stämmor när sopran, alt, tenor och bas delar sig. Det kan bli lite tråkigt för körsångare under sådan “nötningstid” när alla stämmor behöver hjälp med inlärning.  Det blir en del väntan på varandra, även om körledaren försöker göra sitt bästa för att alla ska få sjunga så mycket som möjligt. Men så kommer den där härliga skördetiden när allt faller på plats och det börjar bära och låta vackert, vilket det verkligen inte gör alla gånger under nötningstiden. I vår har min kyrkokör Cantores fått en riktig utmaning som kräver en hel del tålamod. De ska lära in ett fyrstämmigt, inte helt lätt, körstycke utantill, bara via gehöret. Jag har sjungit in stämmorna på ljudfiler så de ska lyssna, sjunga och lära in utan noter. Det är en stor utmaning för många, särskilt för inbitna notläsare, undertecknad inräknad. Men jag har högtidligen lovat kören att själv lära in alla fyra stämmor utantill, efter gehör. Tålamod krävs men också nyfikenhet. Hur går inlärningsprocessen till när jag inte kan använda mig av det vanliga sättet? Här är i alla fall körledaren i full action på rygg i soffan med musikfilerna i hörlurarna! 

Och fler som filosoferar över tålamod (förra veckans rubrik) och nyfikenhet (denna veckas rubrik) och hittar du via länkarna nedan! 
Anki
Matfreaket
Karin
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Ulla-Minnatur
Tove
Ingrid Musikanta
Yvonne
Paula