…är precis påbörjat. Ett helt nytt år! Som att vända blad på en väl tummad (i mitt fall) bok. Vad ska det nya året bära med sej för nya spännande musikaliska äventyr måntro? Ett vet jag. Vi gör en repris på det färgsprakande Carmina Burana som gjordes i Folkärna kyrka 2017. Då höll taket på att rasa ner så byggställningar fick trängas med publiken i bänkarna. Nu blir det i en nyrenoverad kyrka. Men det sker ju först i november. Lååååångt dit bevars! Nu är det januari. Inte för man kan tro det. I skrivande stund smattrat regnet på taket! På promenaden häromdagen såg jag videkissar i vägrenen.
Och första veckan efter nyår idkade jag trädgårdsarbete ute, klippte rent i katastrofslänten och krafsade upp ett kilo jordärts skockor ur jorden.
Ja en smula märkligt, men jordärtsskocks-soppan blev god! Och till veckan som kommer drar Feel Good Körerna igång igen! Tur att nånting är som vanligt i alla fall. Och en riktigt god fortsättning på tjugotjugo alla mina vänner!
Men akutåtgärder infördes i form av en stor byggnadsställning och några “tak-lagare.”Och även om dansarna inte fick använda ställningen i stil med West Side Story, vilket de här lite lystet står och leker med tanken, så kunde i all fall Magic Sound Ljud & Ljus hänga några väldiga lampor i den. Och så kunde föreställningarna genomföras i Folkärna kyrka helgen 10-12 november. 
Det känns helt ofattbart. Så länge och så mycket som vi har slitit med förberedelser av skiftande slag, jag och kollegan Heléne Thunberg. Musikaliska förberedelser förstås med både vuxenkörer, barnkörer, ungdomskör och orkester men också ansöka om medel, boka musiker, tillverka ett stort gäng med trollstavar, planera mat och boende för tillresande gästspelare, 
söka sponsorer som ville sponsra kyrkbänkar, skriva program, inhandla hundratalet såpbubble-burkar, medverkan i gradängbygge, placera in 130 korister i koret enligt ett exakt schema för att ingen skulle behöva sitta på altaret. (Foto ovan: Lars Östlund) 
Bara att samla in mått på 72 barn som alla skulle få varsin cape uppsydd etc. Det tog aldrig slut på uppgifter och vi är så tacksamma för alla inblandade, allt från föräldrar till parkeringsvakter, vaktmästare, matlagare, kaffekokare, biljettförsäljare etc etc etc. Vi var säkerligen 500 på ett eller annat sätt aktiva aktörer! (Foto nedan: Gunder Hägg)
Glädjande nog drog föreställningarna fulla hus båda dagarna! Ett drygt tusental besökare med andra ord! Ändå blev många utan biljetter eftersom det var slutsålt ett par dagar innan. Det var det enda tråkiga denna helg. (Foto nedan: Lars Östlund)
Ibland eldrött, som i tavernadelen som gestaltar den förödelse och destruktivitet som ett liv på krogen kan medföra. Dans och performancegruppen 
Bara att belysa en kyrka med alla dess gångar, skrymslen och vrår! Magic Sound Ljud & Ljus gjorde ett strålande arbete (i ordets rätta mening) med allt ljus. (Foto ovan: Gunder Hägg. Foto nedan: Lars Östlund)
Ungdomskörerna hade två heldagar dans på höstlovet med ett par av de professionell dansarna. Här framför de en dans, inspirerad av rytmisk gymnastik.
Det hände saker överallt nästan hela tiden! Gracefools arbete med verket överträffade våra förväntningar med råge. 
De utnyttjade varje vrå av kyrkorummet, lät stora som små körsångare medverka på olika sätt, samt att de själva framförde den ena dansen efter den andra. Vi fick precis det Carmina Burana vi önskade, där sång, musik, dans och kostym skulle bilda en stark enhet. Deras arbete har en stor del i att det blev den mäktiga upplevelse och den succé det blev. Vi är SÅ nöjda! (Foto ovan: Lars Östlund, nedan: Gunder Hägg)
Och så viftar de med sina glittrande små trollspön och sjunger på latin; Amor volat undique. (Foto ovan och nedan: Lars Östlund)
Här bildar ungdomskören en kärlekens bro som de yngre får passera tills hela mittgången är fylld av vitklädda barn som sjunger på latin; “Åh åh åh, totus floreo...” Vi har hört ryktas att det har trallats på latin på både dagis och skolor runt om i Avesta kommun denna höst. Carl Orff, som själv var en engagerad pedagog och gav ut Orffs schulverk, hade gillat vår version av Carmina Burana, har vi sagt flera gånger! (Foto: Lars Östlund)
Heléne och jag stapplar in efter föreställningens slut med en segergest som faktiskt har ett visst berättigande. Vi klarade det! Tack vare väldigt många runt omkring oss som bistod med tid, uppmuntrande tillrop och inte minst ekonomiskt stöd, så TACK återigen Västerås Stift, Landstinget Dalarna, Tro, hopp och klöver samt företag och privatpersoner i Avesta kommun som sponsrade kyrkbänkar!
Och alla har vi verkat i ett gemensamt syfte vilket sammanfattades i ett manifest som inledningsvis lästes på tigrinska, arabiska, ryska, engelska och svenska. “Världen vibrerar av oro. Vi behöver samlas och verka i det goda. Att våga mötas och värna mångfald är en förutsättning för fred och medmänsklighet. Var stolt över den du är! Ingen kan göra allt men alla kan göra något, bemöt andra människor som du själv vill bli bemött. Människans själ – Vårens ansikte – uppmanar till kärlek” 
Och alla ska rymmas i koret! Vi har, tillsammans med våra oumbärliga vaktmästare (Vad vore livet utan vaktmästare? ❤️Ingenting!) samlat ihop alla våra gradänger och prov-byggt, för att vara helt säkra på att alla har en plats. Dansarna kommer mestadels att hålla till uppe på balustraden, en sorts balkong ovanför altaret, bakom pelarna. Där finns en spännande yta som sällan används. 
Sångsolisterna måste vi skicka vi upp i predikstolen! Men det är inte sämsta platsen! Ett sextiotal vita cape, har de fantastiska kvinnorna i Sankt Mary, Folkärna församling sytt! Sextiotalet vita cape i olika storlekar för barn från 3 år upp till 20. 
Heléne testar en lite större cape-variant här. Barnkörerna är bara med i två av sångerna men kommer att göra bejublad entré i vit cape och trollstavar. Och trollstavarna har jag pågående massproduktion av här hemma, med hjälp av släkt och vänner och katten Greta, som älskar pyssel och redan har tuggat hål på glitterlimmet!
Vi har också en mångfaldskör som vi sjunger sånger ur körverket med. Vi har lekt med det svenska språket till Carl Orffś tongångar. Inte sjungit “Ooooooo Fortuna! Veeeeelut luna...” som sig bör, utan istället: “Ooooooo det snöar, Seeeee det snöar! Snöööön den faller ner från skyyyyyyyn! Vi skottar snö. Vi skottar snö. Det snöar hela tiden!” Kanske inte så seriöst men roligt har vi tillsammans. Det är härligt att skratta och dela upplevelser med varandra även om vi inte förstår alla ord, har olika bakgrunder och erfarenheter. För den delen har ALLA våra vuxenkörer får “skotta snö” i Carl Orffs anda.
Vi har fått lov att söka särskilda medel för detta gigantiska projekt. En hel del har vi fått, men ibland också avslag. Därför är vi särskilt tacksamma för de företagare i Avesta Kommun som “sponsrat en kyrkbänk” och som på så sätt finns med i manifestation som sponsorer! Det är roligt att kunna göra något riktigt stort i en mindre stad som Avesta, där amatörer och professionella får mötas, olika åldrar från 3 till 80 plus, där samhälle möter kyrka och även olika konstformer möts. Nu hoppas vi också på en blandad publik av olika kulturer och religioner! Här sjunger ungdomskören på Språkvän Avestas Mingelcafé där vi spred information om manifestationen. Sången handlar om våren och längtan efter kärlekens ansikte. (Lite nervösa är vi, det är första gången vi sjunger detta för publik).
Heléne och jag är så tacksamma över att kunna få genomföra detta och vi hoppas att det ska skapa en upplevelse och ett minne för livet hos både publik och medverkande. Och att det ska skapa ringar på vattnet förstås. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Otroligt nog är vi nu framme vid målet. Fast egentligen är det kanske snarare en början! Början på en innerlig önskan hos alla oss som på olika sätt deltar i manifestationen vare sig vi är publik eller medverkande. Att vi kan mötas i hopp och tro på en mänsklighet som först och främst uttrycker en längtan efter kärlekens ansikte, vilket de medeltida texterna i Carmina Burana till stor del handlar om. Varmt välkomna till Folkärna kyrka helgen 11-12 november!
Men eftersom ORDET ÄR FRITT så tror jag inte att det spelar så stor roll. Den här hösten ägnar jag en hel del tid åt att fördjupa mig i ett alldeles särskilt partitur. Jag och min kollega Heléne i grannpastoratet, kommer att sätta upp det stora kör och orkesterverket Carmina Burana i höst. Vi drog igång idén för ett par år sedan och nu fattar vi knappt att det börjar bli dags. Lite närmare om vad det är vi ska göra, ska få ett alldeles eget inlägg ganska så snart. 
Det här inlägget ska ägnas åt VÄGMÄRKEN. Och då får det bli vägmärken i ett partitur. För den oinvigde är ett partitur ett notblad där alla instrument och körstämmor löper parallellt över notbladet så att dirigenten ska kunna läsa allt som händer samtidigt. Det är detta som dirigenten har framför sig när hen dirigerar. Partituret fullständigt kryllar av olika sorts VÄGMÄRKEN. Det anger vilka som spelar på vilken rad, typ om det är cykelbana eller gångbana. De kan också tex ange hastighet, 40 eller 80 eller 110 precis som på vilken landsväg som helst. 
Men också hur starkt eller svagt man ska spela/sjunga och inte minst karaktärsdrag, som att spela lätt och studsigt, lekfullt eller rentav som om man ska gå till attack! 
Ibland kanske basisterna bara har trista gå-noter ett långt parti. Att då viska i mungipan till grannen att nu skiter vi i det här och hittar på lite roligare basgångar, är otänkbart. Det handlar nämligen om VÄJNINGSPLIKT. Alla kan inte kan braka på för fullt hela tiden utan det gäller att de olika instrumenten och sångstämmorna ibland håller tillbaka och ibland går framåt, så de olika stämmorna får briljera på olika ställen.
Så det är väldigt spännande att iscensätta ett musikaliskt verk. Det är inte bara noter. Musiken ska gestaltas, som vilken berättelse som helst. Sammantaget blir partituret porten ut i ett väldigt spännande landskap där ORDET ÄR FRITT utifrån de VÄGMÄRKEN som kompositören har satt ut (bland annat med hänsyn till VÄJNINGSPLIKT). 
Och därmed har jag levererat tre av september månads rubriker som 
