Jag har strängeligen gett mig själv projektförbud detta år och nästa. Nu hjälper det ju inte eftersom gubben inte har projektförbud. Denna lördag var det dags att sjunga in stämmor igen. Jag som tänkte tillbringa helgen i tystnad! Men studion och gubben kallade. Bara att inta sångbåset.
Nu kanske ni tänker att oj, hon måste vara duktig att sjunga den där mänskan som blir tillfrågad stup i kvarten. Det var ju inte längesen sist. Men sanningen är att han har ingen annan att fråga. Inte är jag särskilt dyr heller.
Ute behövde det skottas och jag insåg snabbt att situationen kunde utnyttjas. Med lite gnällig ton antydde jag att jag inte hade minsta lust att pulsa tvärs över gården, få stövlarna fulla av snö och …
På två röda minuter var både trappan och gången skottad! Hehehe 🙂 Tjänster och gentjänster eller priset för en inspelning. Och stämman skulle inte ta särskilt lång tid att sjunga in tänkte jag.
Stämman gick upp på höga fiss!!! Kvinnor på film, när de hoppar upp på en stol och skriker vid åsynen av en mus, (ok, några kanske i verkligheten också) Där nånstans är höga fiss. “Somna fridfullt, vila dig” – lydde texten så det gick inte att ta i från tårna heller, vilket jag skulle ha behövt, utan mjukt och lite finstämt skulle det vara.
Det tog väl en tio koppar te med honung och tjugofem omtagningar innan jag hade “nailat” den, som jag lärde mig sist att det heter när den sitter som det ska. Bakgrundssångare får jobba som bara den! Mycket värre än snöskottare. Tänk på det nästa gång ni lyssnar på en bakgrundskör!
