Kultur och vårbruk

Jag gillar att begreppet kultur omfattar både odling, mylla och konstuttryck av olika slag. Spela, skriva, komponera (och teckna i viss mån) har jag nog alltid gjort, men odla, gräva och påta i jorden är ett nyvaknat intresse. Jag har väl sått ett och annat frö tidigare också men glömt det där med att vattna och gödsla. Och om det alls blev något, så har jag glömt att skörda. Så min odlingskarriär når inte ens upp till nivå medioker.

Tills för ungefär två år sen. Jag granskade mig själv med oerhörd förvåning där jag staplade pallkragar, fyllde upp med jord, petade ner frön, gödslade, pysslade, vattnade OCH skördade!

Och i påskas kunde jag till och med traska ner till pallkragarna och plocka in flera purjolökar som överlevt hela kalla vintern! Sånt gör en glad och får en att peta ner nya små purjolöksfrön. Självkänslan växer med skörden.

Och lite så fungerar även den andra kulturen. Den måste pysslas om, få egentid, energi och omsorg. Annars blir det som mina första odlingar. (Det här är min syster Karin som också skriver visor). Ibland händer det att mina visor dyker upp i nåt sammanhang där jag själv inte är med, stimpengar kanske ramlar in på kontot, eller nån berättar hur visan kommit till användning. Och då blir det som med purjolöken. Då vill jag genast ut och peta ner nya frön i det kulturella växthuset.

Purjolöken har jag redan ätit upp. Men som tur är finns visor kvar även om de används! Så här har jag glädjen att få bjuda på ”Sadla hästen” i en jazzinfluerad tolkning. Signe Öberg på sång, Anton Berndts på bas, Malte Wibell Ahlstedt på trummor och Pär Holmberg på piano. (Väldigt roligt att höra denna version, vilket fint samspel! Så TACK Signe, Anton, Malte och Pär för den 😃🎶

Sadla hästen – en visa om skillnad på möjligheter för flickor och pojkar…
Även om det har hänt mycket på 100 år är världen fortfarande inte jämlik. Men i den bästa av världar är visan en dag helt ute och obegripligt konstig. 🎈

Ja se de va ett riktigt spektakel!

Som förstagångsbesökare på Göteborgs bokmässa gungar marken fortfarande under fötterna, ungefär som när man vistats på en båt i flera dagar.
Svenska_mässanSvenska Mässans område är inte helt olikt en jättebåt, hur stort som helst med oändliga gator av montrar och scener.
bokmassan_sjölin
Kändisar i parti och minut dök upp för att intervjuas och program på olika scener pågick parallellt med bara ett par meters mellanrum under dånande högtalaranläggningar.
bokmässan_lerin
Överallt fanns vajande flyers med budskap, ballonger med budskap , karameller med budskap och reklamblad. ballonger
De stora förlagen bredde förstås ut sig men här fanns också små förlag som jag aldrig hört talas om och litteratursällskap och antikvariat. Och så egenutgivarna förstås. Vi hade en egen monter. Kort sagt, ett inferno av böcker, böcker, böcker. Och tusen och tusentals besökare som vände och vred på böcker, valde mellan olika titlar och trängdes i långa köer för en boksignering. Bara lördagen passerade trettiotusen människor bokmässan.
bokmässan_kö

Hur gick det då undrar ni förstås nyfiket. Med så mycket folk! Jag måste ha sålt massor! Hehe. Jag sålde inte en enda bok 🙂

Det kanske låter konstigt, är det nånstans man kan sälja böcker är det väl på bokmässor! Men utbudet är så enormt att böcker lika gärna kan försvinna i mängden. Trots allt känner jag mig glad att jag åkte, för helt klart var det en upplevelse. Här är vår monter och Lars Hansare, som i en intervju berättar om sin bok Vargfågel för Hans, ordförande i Egenutgivarna.
bokmässan_vargfågel
En stor behållning var mötet med alla andra egenutgivare, men också frukosttimmen på litteraturhuset där egenutgivarna bjöd på högläsning och frukost. En total kontrast till övriga bokmässan, ett enkelt och avskalat rum där själva berättelsen faktiskt fick huvudrollen. Här läser Ann-Catrin Malmlöf högt ur sin bok; En kvinnlig konsult på uppdrag till Colombia.
Ann-Cathrin
Sen begav vi oss tillbaka tvärsöver stan till det larmande infernot i själva mässhuset och det var naturligtvis som det skulle vara! Ett riktigt spektakel!

Efter avslutad mässa var det nästan lite lockande att ha gratisutdelning av mina barnböcker på bussen tillbaka till hotellet. Bara för att bli av med lite packning. Vid det laget hade jag ju köpt en massa böcker till mig själv också! Men lite stolthet får man ha som egenutgivare.
hemresa
Nu är böckerna hemma, så vill nån köpa mina barnböcker, “kända från Bokmässan i Göteborg”, så går det bra! Självklart signerar jag! Och jag garanterar; inga köer!