Solen sken, Norbergsborna gick man ur huse, hoppborgen var uppblåst för lekande barn, blanka vräkiga femtiotalsbilar luftades längs gatorna och själv balanserade jag mellan att hantera filmkamera och rullstol eftersom jag hade äran att föra fram festivalens -tror jag – äldsta besökare.
Fyra timmar Elvislåtar i Tingshusparken försvann som ingenting, inte så konstigt med framföranden som gjordes både professionellt och med stor glädje och inlevelse. Bakom såna här folkliga arrangemang finns alltid eldsjälar. Tur att vi har eldsjälar i världen. I det här fallet Runo och Johnny som öppnade en Elvisbod för några år sedan, mitt i Norberg, inte så långt från det anrika Elsa Anderssons kafé.
Här ser ni förresten kaféet i all sin prakt. (Kortet är lånat av tomatsallad.nu) Jojo, lilla Norberg levererar!
Idag styr jag kosan norrut för nya trevligheter. Igen!