Denna hösten blev vi med flygel. Den stora frågan blev; hur ska vi få hem den??? Även om det “bara” var en mil.

1. Först ringer man pianoteknikerkusinen och frågar. HUR flyttar man en flygel?!? Pianoteknikerkusinen bistår med goda råd, kärra, bärremmar och rycker dessutom ut personligen. En mycket bra början.

2. Sen anropar man “starke man” som rycker ut även han, trots pappaledighet. Lilla Kelly hade dock ingen som helst förståelse för att pappa skulle släppa taget om henne för en flygel.

3. Man lånar gode grannens släpkärra. Baxar upp flygeln på högkant och spänner fast den från alla håll.

4. Sen krypkör man ängsligt i fyrtio med pianoteknikerkusinen tätt bakom som backup (vad han nu skulle göra om Flygeln tippade? Styra ut i vägbanan och ta emot?)

5. Hemma sluter gode grannen upp när åbäket ska baxas, trixas och knixas in i sitt nya hem. (Hemmet som inte är klart på långt när men tillräckligt klart för att hysa en musikalisk Konung.)

6. På plats, alla pustar ut efter ett gott dagsverke!

7. Och på den sjunde punkten så spelas det naturligtvis!!! Här av en som lärde sig spela på just denna flygel! Om nu nån tycker att väggarna ser ofärdiga ut så är det bara förnamnet.

Här ska det, i sinom tid, både uppreglas och lerklinas. (Då får vi skaffa galonisar till Flygeln!.) Fram till dess spelas det i stort sett dagligen. Och det är faktiskt det primära för ett musikinstrument. Att bli spelad på. Inte att ha en salong att stå och vara fin i. Det får vara för uttjänta flyglar.