Sången i våra hjärtan! 

Tänk att det är så roligt att sjunga när man är riktigt många. Avesta kyrka visade sig från sin allra vackraste sida den här soliga marssöndagen när det var dags för en Hela Kyrkan Sjunger session igen. Kärlek kan förändra allt var temat för allsången. Det finns hur mycket sånger som helst som passar in på temat och vi hade tryckt upp 100 sånghäften. Ändå räckte det inte. Det var över 150 personer i kyrkan som hade samlats, bara för att få sjunga tillsammans.  Det finns ett gammalt utryck “sången ädla känslor föder” som jag har funderat mycket över sedan jag började arbeta med körer. För jag ser så otroligt mycket glädje och positiva känslor som flödar under körkvällarna, så att ädla känslor föds stämmer ju verkligen. Kanske att de “ädla känslorna” i själva verket är oxytocinet, ett lugn-och-ro-hormon som utsöndras vid massage eller amning och som även frigörs vid sång? Det finns nämligen en hel del forskning på det här området! I så fall flödade oxytocinet under valven i Avesta kyrka i går kväll! Spännande! 

Att Celestakören för andra gången framförde min sång om kattungen, men på engelska denna gången, var förstås lite extra roligt. Den funkar verkligen jättebra och låter jättebra trots att den egentligen är SÅ enkel i sin uppbyggnad. Jag tror jag måste testa den i vuxenkörerna nån gång! Vuxna kan också behöva sjunga om kattungar. Jag tror att oxytocinet flödar lite extra då! 

Arom-Veckans Rubrik

Arom är rubriken som Tove anger för veckan och vad kan vara mer passande så här i juletid? I det här huset förstår ni, kommer arom av helt annat slag att sprida sig närmaste tiden då vi har fått den stora äran att agera katt-mormor och katt-morfar! För första gången står en kattlåda med kattsand inne på toaletten i vår lilla stuga. I morgon kommer Greta hit! För den som följer notonbloggen började alltsammans med Lilla Grå som såg dagens ljus den där vårdagen när vi var på besök i Halland, img_9166 lilla Grå som blev upphovet till en sång. Just då hade dottern Fredrikapåvinden precis bestämt sig för att skaffa katt eftersom hon till hösten skulle flytta till egen lägenhet i Dals Långed där ny skola väntade. Lilla Grå skulle vara alldeles lagom stor att hämta framåt sensommaren. Sagt och gjort.img_9260 I slutet av sommaren begav sig Fredrika till Kattslottet i Halland för att hämta hem Lilla Grå. Kattkungen och Kattdrottningen tog emot och berättade att det nu fanns många fler kattungar att välja på. Du får ta precis vilken du vill, sa de. Men Lilla Grå var den absolut vackraste av dem alla och Fredrika hade ju redan bestämt sig.

Men rätt som det var så hoppade en liten spräcklig ulltuss upp i hennes knä från ingenstans. Trampade runt några varv, la sig tillrätta, spann och somnade. En rufsig liten “stackare” med vildkattsgener, berättade Kattdrottningen. Bara sex veckor gammal. Den hade blivit bortskuffad av sin vildkattsmamma och omhändertagen av Kattkungen och Kattdrottningen. Den lilla ulltussen vägrade resolut att lämna hennes knä. img_0832-1 Hmmmm, den där lilla tycks ha bestämt sig, sa Kattkungen och så kom det sig att kattunge valde matte istället för tvärtom. Kanske den kände på sig att Fredrika skulle bli en hyvens matte? Och så kom det sig att Lilla Grå fick stanna kvar i Kattslottet, där den föresten redan hade hunnit få en särskild plats i Kattdrottningens hjärta. Så slutet gott, allting gott. Nu har Greta bott hos Fredrika i 3 månader. De har blivit ett riktigt radarpar. Där finns garnnystan, knyppeltrådar och ljusslingor i långa rader, kattungars paradis helt enkelt. Kolla in den här filmsnutten bara!
img_1760-mov fullsizerender
Nu ska Fredrika på en studiebesöksvecka med sin skola och sen är det snart julferier, så vad passar bättre än att låta Greta bli hemmastadd hos kattmormor och kattmorfar redan nu? Och eftersom Gubben och jag bara väcker irritation från vår egen avkomma för visat engagemang och intresse, (är-det-tusen-frågor-eller?) så har vi tagit enhälligt beslut att idka svalkande likgiltighet beträffande dem till förmån för Greta istället. Utöver kattlåda och kattsand har diverse godsaker införskaffats. Vi ska agera välkomstkommitté som står på trappan och sjunger när hon kommer. Såna kärleksyttringar har aldrig uppskattats av våra egna. Utan tvekan kommer hon att bli Dals Långeds tjockaste katt efter besöket hos mormor och morfar!

Tyckte ni det var roligt att läsa det här kanske ni har lika roligt åt vår julkalender som sänder tredje avsnittet i morgon bitti! Och vill ni läsa fler aromatiska inlägg hittar ni temabloggarna här nedan! Trevlig andra advent på er!
Anki
Matfreaket
Karin
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Pettas Karin
Ulla-Minnatur
Tove

Veckans rubrik – Grå

Denna vecka är det GRÅTT på tapeten tycker Livsrummet som har vaskat fram november månads teman. Under tiden som jag gick körpedagogutbildningen 2014-2016 gav jag mig själv strängeligen projektförbud på skaparfronten. Jag skrev inte en not, inga berättelser för barn, inget tecknande, inget projekterande alls. Bara göra läxor, utbildningen fick all tid jag hade över. Och det höll jag! Även om det blev en smula GRÅTT under tiden 🙂 Men nu förstår ni, börjar det puttra i skapar-laboratoriet. Den som har klickat på tangenterna/menyn senaste tiden har kanske upptäckt att jag har städat i butiken! Den var tidigare SÅ rörig med allt huller om buller.  Ungefär som det ser ut på mitt kontor. Men nu är butiken ordentligt städad med barnböckerna på en sida, musiken och cd-skivorna på en annan sida OCH en alldeles ny sida där körarrangemang/körnoter kommer att finnas, som vi kommer att ge ut vartefter. Och vad är det nu för GRÅTT med allt detta kan man undra förutom att det var grått och trist att inte få skapa under två år. Jo, först ut blir en sång som heter kattungen och texten börjar så här: Jag såg en katt, den var så liten och GRÅ, funnits en timme eller allra högst två. Jag satte Englandsdottern på översättarjobb och på engelska lyder första strofen: There is a kitten so GREY and so small. Tiny paws, I wonder what it is called.Och även om sången är nyskriven och tillägnad min ungdomskör så finns upphovet till sången här på bilden som togs i våras. Vi ramlade in hos goda vänner där en liten grå kattunge hade kommit till världen, den var verkligen inte mer än en eller två timmar och den var SÅ söt. Och jag kunde minnas känslan från det man var liten, att att helst av allt i världen vilja ha en kattunge och veta att mamma och pappa säjer nej lika säkert som att solen går ner och månen opp. I början av sommaren, när utbildningen var klar, blev även sången klar och för en vecka sedan uruppförde min lilla ungdomskör den i Avesta Kyrka. Det känns verkligen roligt att kunna skriva lite sånger igen! Så här nånting kommer den att se ut, GRÅ färgskala:-) Tack för mej, leverpastej! Här nedan träffar ni de andra som också skriver om GRÅTT i den gråa november.
Anki
Matfreaket
Karin
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Pettas Karin
Ulla-Minnatur
Tove