Etikettarkiv: Kyrkan

Krasch Boom Bang…

Publicerat av
2

En uppdatering av ett ”tema” på min hemsida i wordpress, ledde till att hemsidan upphörde att fungera! Allt frös till is ett par dar före Feel Go(o)d Körernas julkonsert! Just när informationen på hemsidan behövdes som mest! Sidan går inte att nås. Krasch Bom Bang!

Med lite support kom sidan förvisso igång efter ett par dar, men med ett enkelt ”standardtema” istället för mina klickbara pianotangenter som meny. 😔 Därför ser det ut så här. Men huvudsaken är att sidan fungerar igen och att ni förstår att det är här ni är och ingen annanstans.

Egentligen är hela November-December ett enda Krasch Boom Bang. Plötsligt far jag runt i höstmörkret som ett vilset snöbär med långa listor som ska betas av.

Var la jag stjärnfigurernas strutar nånstans och har jag informerat kyrkokören om den ändrade övningstiden och visst delade jag ut den där lappen till alla föräldrar och jag VET att jag sparade dom där julhäftena nånstans och jag får inte glömma det där luciamötet och just ja, det där julbordet får jag inte glömma att anmäla mej till och javisst ja, ungdomskören måste få sms om samlingstid inför första luciatåget! Och jag MÅSTE köpa ny lampa till lilla luciakronan eftersom lilla Svea kraschade den i sakristian när vi övade. Krasch Boom Bang. December är här!

Men när jag får ge ungdomskören starttonerna till den tvåstämmiga luciasången som de sjungit sen de var små och de står och småhoppar av nervositet innan de ska gå in i den stora salen och framträda för sjuttio förväntansfulla föreningsmänniskor, då känns det väldigt fint med december trots Krasch Boom Bang från morgon till kväll.

Vi gör ett tjugotal framträdanden tillsammans med Avesta Lions och samlar på så sätt in pengar till en blivande barn och mödravårdsklinik i Somalia. På samma sätt har Feel Go(o)d körerna och deras anhöriga under sin julkonsert samlat in en stor summa pengar till ACT Svenska Kyrkans julinsamling.

Att körerna som är så välgörande för så många, får bidra till välgörenhet känns väldigt fint tycker jag. Kanske för att ”delad glädje är dubbel glädje” och att julen i grund och botten handlar om att ge, precis som käre gamle Tage påminner oss om i Karl-Bertil Jonsson julafton år efter år. Och vi behöver nog bli påminda om detta, eftersom julen lätt går över styr och fokus hamnar på prestation och konsumtion istället. Då kan det verkligen bli Krasch Boom Bang i julefriden istället för den lugn och ro vi alla längtar efter.

Men nu äntrar vi December månad, var och en på sitt sätt. Och rätt som det är firar vi in ännu ett nytt år! Och det ser jag faktiskt fram emot! Är jag inte synlig här innan dess passar jag och Greta på att önska alla en God jul och ett Gott Nytt År med ett stort och glatt Krasch Boom Bang!

Midsommarrapport! 

Publicerat av
16

Tänk att midsommarhelgen redan är passerad, jag tycker aldrig att jag riktigt hinner med den, kanske för att jag är så dålig på att “fira” den. Bästa midsommaren, om man frågar mig, är att bara få ta det lugnt hemma, plocka lite sommarblommor och sätta i en glasburk, öppna ett par sillburkar, koka färskpotatis med dill och så hälla upp en liten nubbe. Sen är jag rätt så nöjd med firandet. Gubben är lika dan. Lika barn leka bäst. Sen jobbade jag ju, jag hade fullt upp med min nya roll som musikkompetent konfirmandledare! Men själva midsommarafton var jag faktiskt ledig! Hur var det att vara konfirmandledare på Sicilien då? I det senaste inlägget hade jag ju sån resfeber att jag till och med strök juldukar! Det blev en mycket innehållsrik vecka, intensiv så det förslog. Det första vi fick göra, jag och ungdomsprästen, var att bege oss till Vittoria för att införskaffa en gitarr! Ingen av oss kunde tyska eller italienska och de som hjälpte oss kunde inte engelska. Nu var ju inte gitarren beroende av det som tur var, så det gick ju att prova sig fram. Och medelhavet levererade förstås, det är helt otroligt vad mäktigt havet är, det bredde ut sig precis nedanför gården i Scoglitti där vi bodde. Här under taket hade vi våra arbetspass och tillbringade den allra mesta tiden. Många samtal utspelades om livet och döden, relationer och kärlek och vad dop, uppståndelse och korsfästelse kan betyda för nutidsmänniskan. Ibland blev det en tur in till byn för att konfirmanderna skulle få inhandla nödvändigheter som salta chips och läsk. Längre utflykter vävdes samman med lektionspassen. Som en tur till Etna…Här blev det högläsning av skapelseberättelsen och evolutionsteorin. Nu höll vi nästan på att blåsa bort så det kanske inte blev riktigt som vi hade tänkt oss. “Vaaaaa?” “Vaaaarde ljuuuuuus!!!” “Vi hööör inte!!!” Det var nästan så illa. Kepsar och papperslappar virvlade bort över Etnas toppar! 

En annan tur gick till templen i Agrigento. I hur hög grad dessa historiska vingslag engagerade tonåringarna är svårt att säga. Bad och lek hägrade förstås allra mest och de flesta dagar blev det tid för minst ett sådant pass. Annars hade det varit grymt! Och varje kväll log solen sitt allra varmaste rödaste leende och sa Gonatt, vi ses i morgon. Sen rullade den ner som ett rött litet klot bakom havshorisonten klockan 21 sisådär. Konfirmanderna rullade inte till kojs förrän bra många timmar senare! 

Efter den här innehållsrika veckan fortsatte konfirmandarbetet på hemmaplan och söndagen efter midsommar var det dags för nära och kära att sluta upp i den idylliska Grytnäs Kyrka där jag själv konfirmerades som ung. Och vi framförde sånger som vi övat in till tonerna från den i Vittoria inköpta gitarren (som dock lämnades kvar på gården inför kommande konfirmandgrupper).Men nu är alltså konfirmanderna ordentligt konfirmerade enligt konstens alla regler och vi som ledde det hela kan pusta ut (liksom konfirmanderna själva). Och nu står en efterlängtad semester och bankar på dörren. 

Fast det förstås, för den musikkompetenta konfirmandledaren väntar ett tiotal spelningar med Bas Fiol och Flöjt! Så det är bara att putsa upp silverflöjten och börja öva! 

Juldukar… innan juli ens har börjat! 

Publicerat av
14

Ja, det är alldeles sant! Jag stryker juldukar! Men det har sina randiga skäl och rutiga orsaker. I morgon bitti tar jag och några kollegor från mitt jobb i svenska kyrkan vårt pick och pack och drar iväg till Sicilien med en grupp ungdomar. Konfirmationsläger står på agendan. Läger på Sicilien är något man har haft ganska länge men det är första gången jag följer med. Musikalisk kompetens står det i mitt pass. Att sjunga tillhör lägerlivet, inte minst på konfirmationsläger. Väldigt roligt att de släpar med mig, för lite motsträvig var jag till en början. Och det är här juldukarna kommer in.  Jag får sån förskräcklig resfeber när jag ska resa, jag är inte det minsta globetrotter. Jag stryker frenetiskt alla juldukar som legat i strykkorgen sen i julas. Putsar silver och koppar! Bara för att bearbeta de facto att jag ska ut och resa! Jag älskar att vara hemma. Jag sörjer att syrenerna kommer att vara överblommade när jag kommer hem. Min lilla favorit-ros har precis slagit ut. Och jag håller ju på med min nya uteplats! Och vem ska nu kriga mot sniglarna i sommarthrillern Sniglarnas Krig här hemma? 

Ja, ja, jag vet. Jag hör era samfällda rop om hur trevligt det kommer att bli.  Birger Sjöberg sjöng ju det ljuva Italien och de små citronträdens lov i sina visa “Jag längtar till Italien”. Så det ska bli riktigt väldigt spännande att se vad Italien kan erbjuda en som till och med föredrar att plocka sniglar på hemmaplan! 

En liten tröst inför resan är att den vita syrenen redan har börjat krokna efter regn och blåst. 

Men bortsett från själva resandet ser jag självklart fram mot att umgås med ett stort gäng unga i en hel vecka! Jag kommer att föryngras minst ett decennium! 

Sången i våra hjärtan! 

Publicerat av
22

Tänk att det är så roligt att sjunga när man är riktigt många. Avesta kyrka visade sig från sin allra vackraste sida den här soliga marssöndagen när det var dags för en Hela Kyrkan Sjunger session igen. Kärlek kan förändra allt var temat för allsången. Det finns hur mycket sånger som helst som passar in på temat och vi hade tryckt upp 100 sånghäften. Ändå räckte det inte. Det var över 150 personer i kyrkan som hade samlats, bara för att få sjunga tillsammans.  Det finns ett gammalt utryck “sången ädla känslor föder” som jag har funderat mycket över sedan jag började arbeta med körer. För jag ser så otroligt mycket glädje och positiva känslor som flödar under körkvällarna, så att ädla känslor föds stämmer ju verkligen. Kanske att de “ädla känslorna” i själva verket är oxytocinet, ett lugn-och-ro-hormon som utsöndras vid massage eller amning och som även frigörs vid sång? Det finns nämligen en hel del forskning på det här området! I så fall flödade oxytocinet under valven i Avesta kyrka i går kväll! Spännande! 

Att Celestakören för andra gången framförde min sång om kattungen, men på engelska denna gången, var förstås lite extra roligt. Den funkar verkligen jättebra och låter jättebra trots att den egentligen är SÅ enkel i sin uppbyggnad. Jag tror jag måste testa den i vuxenkörerna nån gång! Vuxna kan också behöva sjunga om kattungar. Jag tror att oxytocinet flödar lite extra då! 

Bida & Beda – Två veckors rubriker ?

Publicerat av
17

Nu måste man ju verkligen säga att jag har bidat min tid när det gäller att skriva om Bida och Beda som Tove i bloggargruppen Veckans Rubrik föreslagit att vi ska skriva om. Som så ofta får det bli två rubriker i en från mitt håll! Att BIDA sin tid är aktuellt i hög grad när man jobbar med körer. Inte minst barnkörer. Mina första tre år som barnkörledare var det ganska skralt i leden. Särskilt bland de lite större barnen. Den yngsta kören däremot, Minikören, svämmade över alla breddar ganska snart. Bakom de pyttesmå koristerna fanns hoppfulla föräldrar och/eller far- och mor föräldrar som tyckte sig se en ny Pavarotti eller Birgit Nilsson i sina små telningar! Däremot var det mycket svårare att hitta barn till kören med lite äldre barn, typ från skolåldern. Tråkigt, för det är då man börjar kunna sjunga lite svårare låtar. För att inte tala om när de börjar närma sig tonåren, när de börjar bli riktigt duktiga! Men att få fatt i kyrkosångare i den åldern är som att försöka fånga fiskar i vattnet med bara händerna! Det är SÅ mycket annat som drar och som verkar roligare än att sjunga i kyrkan på söndagar!  Då får man som körledare BIDA sin tid.  Barn VÄXER nämligen och fyller därmed på i körerna för lite äldre barn och när de så småningom upptäcker hur det är att sjunga i stämmor blir det ännu roligare att sjunga. Roligt att sjunga nästan vilka låtar som helst, eftersom det låter så himla fint och man vet att man är en del av det hela! Musikalisk skolning och utveckling utanför skolans värld. Och för egen del är det SÅ roligt att få jobba utan att behöva sätta betyg och ha utvecklingssamtal eller anpassa det jag gör efter att det ska bedömas. Roligt på jobbet har jag!!! 

. Efter fem år av “tids-bidande”ser det ut så här när vi framför Barnens Luciatåg.  De större barnen är till stor del yngre barn som har vuxit till sig och nu med råge fyller ut platserna i Masungarna och den nystartade Celestakören för unga röster och stämsång. 

Och när det gäller Beda så här i juletid, säger jag bara Beda Larsson! Ni vet hon i Karl-Bertils jul, som lyckligt trycker sidenslipsen mot sin barm. Karl-Bertil Jonssons jul är en storfavorit här hemma som vi tittar på varje jul fast vi vet hur berättelsen slutar vid det här laget! Och därmed fick jag till både Bida & Beda så här i de självande sista minutrarna av veckans rubrik! 

Och appropå Karl-Bertil och andra traditioner, kan Noton Musics egen julkalender avnjutas ännu en tid! För den som vill lyssna och har haft annat att pyssla med före jul, så finns alla avsnitt samlade under en egen länk under fliken Butik, Julkalendern; Familjen Is i kris – alla avsnitt. Och som vanligt kan ni titta in till andra som skriver över veckans  rubrik nedan! Och nu önskar jag er en riktigt fortsatt God Jul! 
Anki
Matfreaket
Karin
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Pettas Karin
Ulla-Minnatur
Tove

Livstecken & God Advent!

Publicerat av
8

Här inne på notonbloggen har det ekat tomt i flera veckor! Det har haft sina randiga skäl och rutiga orsaker. Tre veckors rubriker har jag lyckats bomma i gruppen temabloggare där jag ingår! Ögon, Fiber och Sits. Som tur är har andra ansvarsfullt skrivit desto mer när undertecknad bangat ur. 

Något litet om “Ögon” skulle jag kunna klämma till med  eftersom jag ett längre tag befunnit mig i “ögon-som-tindrar-perioden” dvs själva ingången till jul och lucia. Som musikpedagog börjar nämligen  jul och Luciaperioden ett antal veckor före alla andra eftersom det är då själva planeringen görs. Vilka låtar ska sjungas i vilka grupper, därefter se till att alla grupper får de texter och noter som behövs. Vem/vilka ska spela/ackompanjera? Se till att dessa får noter (helst i god tid). Vilka tider ska det repas, behövs det skjutsar, ska det skrivas annonser, affischer, när ska det genrepas? Behövs det gradänger och hur placeras dessa lämpligast? Och vem bygger dessa? Och plockar bort? Behövs mikrofoner? Hur förklarar man huld och ljusklara fägring för treåringar? Listan kan göras längre än så.

Ögon-som-tindrar-perioden pågår i sisådär 6 veckor och är tämligen intensiv. Man befinner sig i ett inferno av papperslappar, sms, anslag, text och notpapper och viktiga kom-i-håg som INTE får bommas. När själva Lucia närmar sig är det därför rätt så lugnt. Vuxenkören ska medverka liksom ungdomskören vid Avesta Lucias kröning. Utöver detta ska barnkören på drygt tjugo barn medverka . Det kommer att bli SÅ stämningsfullt och SÅ sött när stjärngossar och småtärnor trippar in först av alla med batteriljus och guldstjärnor på blompinnar. Ett och annat glitter kommer att trilla ner på näsan och strejkande batteriljus kommer att blinka svagt och oroväckande. Det hör till. Tur att undertecknad är så involverad i det logistiska att det inte kommer att finnas minsta utrymme för nostalgi. Som ledare tvingas man snarare bli en smula kallhamrad, lite som en militär som pekar med hela handen i olika riktningar och spänner ögonen i folk. Och tur är väl det. Det vore ju katastrof med en körledare som snyftande bröt ihop av allt det stämningsfulla. För resultatet av de där ögon-som-tindrar-inferno-veckorna blir alltid ett fint och minnesvärt Luciatåg, fast man inte tror det, när det är som mest kaos i huvudet på en. Men nu närmast har vi första advent! Önskar er alla ett riktigt fint adventsfirande. Vill nämna det också att jag helt skamlöst har slängt upp både stjärnor och ljusstakar i fönstren utan att städa det minsta! Och det gick alldeles utmärkt! 

Färglös upplysning (lördagstema)

Publicerat av
20

Upplysningsvis blev det lite “färglöst” här inne förra lördagen när vi skulle skriva över temat färg. En ledsam begravning kom emellan, men den blev å andra sidan ett möte mellan vänner som inte hade träffats på fyrtio år. En märklig och sällsam upplevelse och väldigt fin trots allt. Den som gick ur tiden var helt klart färgstark, en person som försvann alldeles för tidigt och under tråkiga omständigheter. Livet är väldigt krokigt och labyrintartat ibland och en låga kan slockna om än andra lågor finns runt omkring. Liv tänds och släcks men kärleken består. Det behöver man tänka på ibland. Denna vecka föreslår Livsrummet att vi ska skriva om “upplysning”.

Så nu till lite gladare upplysningar. I morgon till exempel ska mina körsångare konsertera med självaste Py Bäckman. En kändiskonsert! Det ni! Vi ska sjunga en massa gamla godingar som Stad i Ljus, Leonard Cohens Hallelujah med svensk text av Py, Gabriellas sång står på agendan förstås och mycket annat. Det ska verkligen bli jätteroligt, kören har laddat hela våren (jag med för den delen). Här står stolarna och väntar att lyftas upp på gradänger. Sen saknas bara körsångarna. Och så Py då och pianisten Rune.
En verkligt spännande upplysning kan ju vara att jag har raggat killar hela våren för att fylla upp tomma stolar i bas och tenorstämmorna. Jag höll till och med en liten bas & tenorkurs på åtta veckor med ett tiotal handplockade män och på söndag kommer några av dem att stå där högst upp på gradängerna med övriga män och sjunga. Precis som Agent 007 har rätt att döda, har dessa basar och tenorer rätt att göra en “Mr Bean” om det skulle behövas.  

Och vad är nu en “Mr Bean” i körsammanhang? Jo, upplysningsvis: Man lyssnar på grannen, mumlar efter bästa förmåga där man inte riktigt har kläm på stämman och så tar man i för kung och fosterland på refrängen, tex i Halleluja. Mr Bean har gestaltat alldeles ypperligt hur det kan gå till i körer ibland. Efter dessa upplysningar i stort och smått önskar jag er en fortsatt trevlig helg och önskar förstås att ni kunde komma och lyssna på konserten allesammans, men biljetterna tog slut inom ett dygn! Inte ens alla i kören hann få biljetter till sina anhöriga! 

Men övriga som trofast temaskriver på lördagarna, denna vecka över “upplysning”, finner ni nedan! 

Anki
Helena
Karin
Klimakteriehäxan
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Pysseliten
Ulla-Minnatur
Wienerbrödslandet

Glad påsk – Hemma hos…mig! (Lördagstema)

Publicerat av
15

Två rubriker i en, får det bli denna påsklördag som nu har hunnit bli påsksöndag och därmed påskdag. Pensionären på ön, Birgitta har myntat de båda lördagstemana, “hemma hos” och “Påsk”. “Påsk hemma hos mig” får därmed temat bli. Dagen startade som hos er andra med “sommartid”, vilket innebar att morgonen blev väldigt tidig eftersom kyrkokören skulle sjunga i Avesta kyrka. Den ambitiösa körledaren (läs undertecknad) hade kommenderat alla att vara där kvart över nio. För säkerhets skull slängde jag iväg ett gruppmess till alla. Kom ihåg sommartid! Alla var där i tid, inklusive körledaren. Men nog kändes det i hela kroppen att det var tidigt! Trots det levererade kören den ena pampiga sången efter den andra, med stor känsla och inlevelse. Är det påskdag så är det. Då ska man sjunga till livets ära. Vi gick trallande in till Husby Brudmarsch. Under tiden som vi sjöng kläddes altaret i vitt och med blommor och tända ljus, efter att ha stått avklätt och naket sedan skärtorsdagen. Stämningsfullt!  När jag kom hem hade värsta västanvinden varit på besök. Mitt fina påskris låg omkullvräkt och spred påskstämning på trappan efter bästa förmåga. I år får påskriset husera ute eftersom jag inte tycker att det får plats i vår lilla stuga. Först ställde jag det på köksbordet, men efter att vi fått en gren i ögat varje gång vi lutade oss över tallriken för att stoppa i oss ägg och sill så hamnade det på trappen. Och där gör det sig bra! De fina små äggen är hemmagjorda skapelser. Just det här fina tror jag Farmor Astrid har knåpat ihop på den tiden som hon fortfarande såg och kunde handarbeta.  Efter att ha rätat upp påskriset och lagt en sten i krukan kunde jag ju inte låta bli att vara ute en liten stund och gå ner till älvkanten. Isen har smält, men på vår sida som inte är södersida, brukar en kant av isen ligga kvar ganska länge. Det låter så otroligt fint när vattnet kluckar mot iskanten. Och så kom det här herrskapet och hälsade på (frun ville inte vara med på bild).  Det var lite mer linslus över Herr Knipa. Paret kommer varje år och bygger bo någonstans i närheten. Var, vill de inte berätta. Håll med om att Klara-Fina verkligen tagit sig sedan hon fotade korksvan i somras.  Jag fick riktig vårfeeling och släpade fram de gamla plank som jag sparat efter sommarens stora “projekt fiskegården” när vi röjde ren hela den nedre älvrimpan från gammal kompost och gamla virkeshögar. Vi har inte använt den nedre delen av gården särskilt mycket eftersom vi har varit rädda att barnen ska drunkna. Men nu, när de är 27, 25, 23 och 20, så känns det mycket lugnare. 

 Gissa om vi kommer att sitta här om vårkvällarna och ljuga ikapp, jag och gubben. Ha nu fina fortsatta påskdagar allesamman och här nedan har ni övriga som skriver om påsk om ni inte har fått nog av påsken redan! 

Anki
Helena
Karin
Klimakteriehäxan
Livsrummet
Musikanta
Olgakatt
Pensionären på ön
Pysseliten
Ulla-Minnatur
Wienerbrödslandet

En salig blandning – lördagstema

Publicerat av
16

Sitter och intar morgongröten, tänder det det tredje adventsljuset och konstaterar att det är dags för att avverka det tredje luciatåget denna vecka. “Barnens Luciatåg” vilket innebär Luciatåg med kyrkans barnkörer och barnen från barnverksamheten.

 Det brukar vara “en salig blandning” av utklädda figurer eftersom de yngsta väljer själva vad de vill vara. Tyvärr är det svårt att fotografera samtidigt som man leder kör så det fick bli en annan vinkling på temat “en salig blandning”, som undertecknad faktiskt föreslagit. (Var jag nu fick det ifrån!) Men bara jag ser mig omkring över morgongröten i det “nya” rummet här hemma, (det jag lade beslag på när sista ungen flög ur boet) så kan jag konstatera att det milt sagt blev en “salig blandning” på möblemanget. Men det är lite som Karin på Pettas sa, i svaret på en kommentar; egentligen är hela livet “en salig blandning i ett nötskal”. Och det har hon rätt i. För när man har traskat på ett bra tag omger man sig plötsligt med en hel del saker och ting från diverse epoker av ens liv. Ingenting passar ihop på det där “estetiska sättet”, åtminstone inte här hemma. Det är gammalt och nytt huller om buller. Och mest gammalt.

Den här gamla skänken köpte jag på tidigt åttiotal av en av mina lärare på musikhögskolan. De skulle flytta och behövde bli av med grejer. Jag skulle flytta in och behövde grejer. Skänken var rosamålad!!! Jag slabbade på med BUMS (nån som minns detta preparat?) och snart var den ren från färg, “avlutad”. Där avstannade projektet. I alla år har den stått undanställd och jag har inte kommit mig för med att vare sig ta itu eller göra mig av med den. 

Och tur att jag inte gjorde mig av med den, för titta vad fin den blev när jag väl skred till verket! Den ska stå i den blivande gäststugan som håller på att iordningsställas för hemvändande vuxna barn.

 Den här trädgårdsbänken kommer från samma epok. På den tiden hade gubben och jag ett pyttelitet torp utanför Piteå, en röd liten stuga (av den typen som vi samlar på) men utan vare sig el eller vatten. När jag tog min musiklärarexamen fick jag en stenlagd uteplats med hemmasnickrade trädgårdsmöbler som examenspresent av gubben. Det var väl en gullig examenspresent? Det här är en av bänkarna.  Den här sekretären har stått på vinden i säkert femton år på grund av platsbrist! Den kommer ursprungligen från min farmor Alva. Hon fick den av min farfar när hon fyllde trettio år och i en av de små lådorna låg en lapp om att hon ville att jag skulle ha den en dag.  Och nu står den här.

 Farmor Alva och farfar Bertil. Båda var folkskollärare, farfar körledare. Jag är väldigt glad över att sekretären står här hemma idag. Förvisso ska min stora stålgrå datorskärm stå där, så den drar väl ner det romantiska skimret en smula, men man kan ju se det som att skärmen och sekretären binder samman olika tider med varann.  Här är ytterligare en favorit som fått flytta hem. Farmorssoffan har jag ju berättat om förut men kolla in bordet framför!  

 Ser ut som ett  småtråkigt trist och fläckigt litet soffbord (vilket stämmer vid första anblicken) men kolla in vilket hokus pokus! Jag bara älskar detta bord. Med ett enkelt handgrepp vrider man bordsskivan ett halvt varv och lägger i en skiva. Plötsligt har man ett dubbelt så stort bord! Det är ett soffbord från sextiotalet, kommer från gubbens föräldrahem.

Inte nog med det. Varje “bordshalva” kan man nu lyfta upp så bordet blir högre och så går det att lägga i ytterligare ett par skivor. Hokus pokus! Det lilla soffbordet har förvandlats till ett jättelikt matbord!

   Jag är verkligen sjukt svag för såna här “trollerimöbler”. Farmorssoffan bakom bordet har jag ju berättat om förut. Den är ju också en trollerimöbel som med samma enkla handgrepp förvandlas till en säng. 

  Bli nu inte yra i mössan och tro att ni hamnat upp och ner. Det här är taket och inte golvet. Det ni ser är billiga trähyllor på stålkonsoller som fungerat som förvaring för barnens leksaker på den tiden de delade rum alla fyra och hade varsin “hörna” här inne. Lägg märke till den ursågade biten i hyllan rakt fram. En 160 bred loftsäng fick inte plats annat än att en del av hyllan sågades ur. Eftersom ingen unge var längre än 160 kunde de sova där alla fyra, fast på tvären så att säga. Hålet är nu ett nostalgiskt minne blott och äntligen har jag fått plocka fram mina älskade böcker. Böcker hade inte prioritet i värsta trångboddheten när barnen var små, förutom barnböcker då. 

 Mina sångböcker står staplade till vänster i en sån där modern “steghylla” som är väldigt praktisk eftersom den tar liten golvyta. Och sånt har jag alltid varit på jakt efter. Praktiska saker som tar liten plats. Jag måste ju få plats med ett piano! Utan piano skulle jag inte kunna tänka mig att vara! Det här pianot köpte jag när jag slutade musikhögskolan. Jag köpte det för flyttbidraget man fick på den tiden om man frivilligt valde att lämna Norrland för sydligare trakter. Det är inget särkilt “bra” piano men jag tycker om det, just för att det har följt mig under hela mitt vuxna liv. Och det går i alla fall att spela på. Och det är ju huvudsaken. Ja, det här är vad jag kallar en “salig blandning” i alla fall.  Och nu är det hög tid att kika in hos de andra som skrivit över samma tema! Här nedan har ni dem!

Anki
Helena
Karin
Karin på Åland
Klimakteriehäxan
Livsrummet
Musikanta
Olgakatt
Pensionären på ön
Pysseliten
Tove
Ulla-Minnatur
Wienerbrödslandet

Änglar – Dofter – (lördagstema x 2)

Publicerat av
22

Julen står för dörren, eller åtminstone advent. Få saker är väl så förknippade med dofter OCH änglar, som just julen. Jag hann inte riktigt med förra veckans tema (dofter) så jag slår två teman i en smäll denna lördag och inkluderar både dofter och änglar i denna lördags inlägg. Jag brukar alltid starta julsäsongen med en sån här. En av mina jul-favoritdofter är just nejlika och apelsin. Enriset kring takkronan sprider också sin särskilda doft. För att inte tala om saffransbak! Men så långt som saffranet har jag inte hunnit än i julstöket. Jag har ju fullt upp med alla julsånger som ska läras in. Barnkören ska vara med i det stora luciatåget i år när Avesta Lucia ska krönas. Som den gammaldags musikfröken jag är vankas det både Stilla natt, Tusen juleljus och den “äkta” Luciasången, den med ljusklara hägring och fägring. Änglar finns med i väldigt många texter, för att inte tala om jesusbarnet i krubban. Roligaste kommentaren kom från en liten flicka senaste körövningen som slog ut med händerna och sa med eftertryck. “Alltså jag förstår bara inte vad Jesusbarnet har med julafton att göra. Jag menar det är ju TOMTEN som kommer på julen!”  Som ledare för kyrkans barnkörer borde jag ju ha levererat ett genomtänkt, pedagogiskt och uttömmande svar men av mitt svamlande kunde jag bara konstatera att jag nog firar jul väldigt oreflekterat. Jag slänger fram både tomtar och jesusbarn lite huller om buller och tänker inte mer på det. Hon har ju definitivt en poäng med frågan. Ur barnperspektiv borde självklart en liten tomtenisse ligga på en bädd av strå i krubban. Sambandet mellan tomten och jesusbarnet i krubban är verkligen inte solklar. Apropå julkrubba… Julängeln som jag plockade fram häromdagen låg i samma påse som julkrubban som av platsbristskäl varit undanstoppad i flera år. Men nu när vi har återerövrat ett rum i huset, sedan sista ungen flugit ur boet kan den ju få sin forna plats på toppen av Betlehem igen dvs på det svarta gamla pianot! Så tänkte jag och packade upp krubbfigurerna så silkespappret singlade som snöflingor genom rummet.  Men jag hade glömt en liten detalj, nämligen att “Betlehem” numera bebos av Luke Skywalker, Obi-Van Kenobi och Darth Vader från Star Wars. Det här är aktade klenoder, inköpta av en av sönerna för många år sedan och för många månaders veckopengar. Det är verkligen ingenting man ställer undan på en kall och dammig vind och riskerar den batteridrivna hälsan i väntan på flytten hem till den rättmätiga ägaren. Jag tog beslutet att Jesusbarnet får samsas med Star Wars om Betlehem. Om nu julen har blivit en plats där både tomtar, änglar och jesusbarn får plats, kanske det finns plats även för lite Star Wars-figurer?   

 Dessutom upptäckte jag till min förskräckelse att Josef tycks ha sjappat! Han finns ingenstans! Maria sitter i stallet ensam med sitt lilla Jesusbarn. Även om det finns härskaror av änglar runt henne kan det behövas lite uppbackning, särskilt som Dart Vader-hotet ligger som en hotfull skugga över krubban. Den som så önskar kan klicka på länken och ta del av den dramatiska Starwarskrubban som står här hemma och överröstar Stilla Natt som spelas från den vita lilla plastkyrkan i fönstret. Kanske det rentav är så att allt som bejakar kampen mot det onda, vare sig det är tomtar, jesusbarn eller Obi-Van Kanobi kan få sin lilla plats i julens drama? Ja det var veckans filosofiska tanke och dito bidrag till lördags temat som Musikanta har föreslagit. Nu är det min tur att ta över stafettpinnen för december månad och här är mina förslag till teman:

5 december Övning ger färdighet
12 december En salig blandning
19 december Så har det alltid varit
26 december Återblick (alt. halvårskoll för den som önskar)

Och här finner ni övriga lördagsbloggare som denna lördag skriver om änglar!
Anki
Helena
Ingrid
Karin
Karin på Åland
Klimakteriehäxan
Livsrummet
Liza
Marietts Foto
Musikanta
Olgakatt
Pensionären på ön
Pysseliten
Tove
Ulla-Minnatur
Wienerbrödslandet