Frost i Avesta Kyrka!

Så var då projektet med Frostmusikalen tillända! Premiären gick av stapeln i söndags. Det sjåigaste ögonblicket var veckan före premiär, när de yngsta skulle flikas in i historien som kombinerade stentroll och körsångare. Barn kan vara en smula konservativa ibland.För att de skulle få sammanhanget klart för sig berättade jag vad som skulle hända på scenen, strax innan de skulle sjunga en viss sång. Och uppföljningskommentaren var alltid densamma. Alla öppnade munnen i tyngd av att ha sett dramat en sisådär femton, tjugo gånger och klämde i å det bestämdaste: “Så är det inte i filmen!” Jag förklarade att vargar och slädfärder var väldigt svåra att göra på riktigt. Mina argument bemöttes med viss skepsis, men inför premiären verkade alla ha bearbetat traumat. De berättade istället livligt och övertygande för varandra och alla som ville höra på att; “vi gör ju inte precis som i filmen, för hade vi riktiga vargar skulle ju ingen våga komma och titta!” Och det hade de rätt i barnen! För kyrkan blev knökfull av folk och körbarnen gjorde strålande ifrån sig. Denna söndag fick Den Helige Ande trevligt sällskap under kyrkvalven. Där svävade också snögubben Olof, närmare kyrkans eget drama än man kanske tänker. Olof är fullt beredd att offra sitt liv för att Prinsessan Anna ska få leva.
Fast kanske inte just precis nu, hejdar han sig i sista stund där han har tänt en värmande brasa till henne för att hon inte ska frysa ihjäl. “Kärlek är att sätta någon annans behov före sina egna”, säger han där han hjälper henne att fly mot slutscenen i kyrkans mitt. Där segrar kärleken och prinsessan Anna blir räddad.
IMG_3256
Den som ville tände sen ett ljus vid utgången och ställde i ljushållaren som bär den fina och för dagen passande inskriptionen: Ge ljus och värme till andra.

Och ända från Katrineholm kom Bloggvännen Pia som håller på med teater och som kanske ska göra lite frostscener i höst i barngrupperna där hon jobbar. Jättekul att hon dök upp, även om vi bara hann heja helt kort på varandra! I sommar ska jag ta mig till någon av hennes föreställningar! Läs här om hennes upplevelse av vår Frostmusikal:-)

Sol i hjärtat – sol i sinne!

Är det sol ute och man måste vara inne får man se till att ha sol i hjärta och sinne i stället. Trots att solen sken hela söndagen fick jag hålla mig inomhus hela långa dagen. Smällar man får ta när man jobbar i kyrkan! Men det blev en glädjerik dag! Fylld av sång och musik.
image
Att stå framför en kör som körledare kan vara nästan magiskt. Man kan ha nött och tjatat och tragglat om detaljer i månader och så när det gäller… Allt faller på plats! Varenda körsångare ger allt de har. Att få samverka med skickliga musiker som Eldar och Irina är en stor förmån, en stor inspiration för både körsångare och mig. Den här dagen var det prostvisitation som gällde! Titta vilka underbara körsångare!
IMG_2005.PNG (Foto: Eldar Levgran)
Gospellåten Total Praise framfördes så pelarna i kyrkan vibrerade! Det var mäktigt vill jag lova! Några timmar senare var jag tillbaka i kyrkan igen. Nu i ett litet mindre sammanhang.

IMG_1970.JPG
Min lilla ungdomskör framträdde på Sinnesro-gudstjänst med några sånger. Stämningsfullt och rogivande med många tända ljus, finstämda visor och tänkvärda texter.
image
Och när jag promenerade hem i den ljumma vårkvällen såg jag att jag verkligen inte hade behövt oroa mig. Naturen hade klarat sig hela dagen utan min närvaro 🙂

Jag har en plan!

Idag filosoferar jag över PLANERING. Och säger som Sickan i Jönssonligan: “Jag har en plan!”
En stor del av min arbetstid ägnar jag nämligen åt planering. Det är en kreativ och väldigt rolig del av mitt yrke som musikpedagog. Att tänka ut hur man kan lära ut och skapa möjligheter för andra att utvecklas i sin musikalitet. Att betygsätta prestationerna är jag dock totalt ointresserad av. På mig fungerar det själsdödande att göra bedömningar på utveckling. Jag väldigt glad över att slippa göra det i mitt arbete i kyrkan.

IMG_2160.JPG
Men planeringen för denna lördag är Ledig Dag! Gubben och jag åker norröver för att lyssna på sonen som ska spela kontrabas i Hanebo Kyrka lördag kl 18.00 med Södra Hälsinglands Orkesterförening. Därför planerade vi även in en snabbvisit till sommarhuset. En hel helg ledigt var väl att ta i tyckte vi, men ett rekreationsdygn kunde vi trycka in i planeringskalendern! Rekreationsdygn innebär noll planering, bara vila! Som start på den Lediga Lördagen köpte jag den här fina burken att fylla med godsaker för framtida rekreationsdygn.

IMG_1863-0.JPG
Och kan inte låta bli att planera lite lite grann…. över vilken sorts goda karameller den nya burken ska fyllas med! Polkagrisar? Nonstop? Choklad? Vad ser den ut som? Förslag någon?

Eftersom jag har rekreationsdygn är jag övertygad om att ni kommer att få läsa mer genomtänkta inlägg över PLANERING om ni kikar in hos dessa bloggkamrater! Med tillönskan om en välplanerad lördag alla!

Olgakatt
Helena
Karin på Åland
Wienerbrödslandet
Livsrummet
Musikanta
Pysseliten
Tove
Ingrid
Anki
Spanaren
Pensionären på ön

Keruber

Tuffar iväg till Örebro i vanlig tisdagsordning. Laddad med kaffetermos och spännande ljudbok i bilen. Lite småvisslande som när man har läget under kontroll. Är det då ödets gudar får onda ögat och vill knäppa en på näsan? Mitt i Örebro skär bilen ihop! Jag vrider på nyckel, trampar på gasen och mitt högröda huvud snurrar åt alla håll för att få irriterande bilister att förstå min prekära situation. Endast dödsrosslingar hörs från bilen. Slår på varningsblinkers och kliver ut. Intar en desperat kroppshållning, ringer verkstan hemma och piper “Hjäääälp”! En lugn och vänlig röst coachar mig genom situationen. Och snart är bärgning på väg.

IMG_2191.JPG
Det känns som en evighet eftersom jag blockerar trafiken mitt i stan. Då dyker fyra keruber upp från ingenstans. Ovanliga keruber. Taxi-keruber. “Hoppa in och styr. Vi knuffar bort bilen så slipper du stå här”. Och så fäller de ut sina muskulösa vingar och knuffar mitt döende fordon in på en lugn och stilla sidogata. Vinkar med vingarna och flyger tillbaka till sina taxibilar!

IMG_2192.JPG
En stund senare åker jag bärgningsbil för första gången. Hade jag varit 5 år hade jag tyckt det var urhäftigt. Vid 55 är man inte ett dugg imponerad. Dessutom måste jag ta mig tillbaka in till stan till fots. Morgonkaffet i bilen hade hunnit göra sitt och jag var i extremt behov av en toalett. Såg nog ut som en skadskjuten dansös som struttade längs trottoaren.

IMG_1858.PNG
Till min stora lättnad passerade jag en lokal tillhörande svenska kyrkan. Där fanns toalett innanför dörren. Puh! (Inte utanför som här.) Det blev min räddning. Men där jobbade också en sån där “vi-har-våra-turer-och-bestämmelser-sort” (Äppelkriget) som strängt deklarerade att det inte var en offentlig toalett. Trots att jag både presenterade mig och förklarade vänligt, med särskild betoning på BÄRGNINGSBIL, så upprepade han bara sitt mantra.

Ja, ja… tänkte jag och lämnade kyrkans boning. Det kan ju inte finnas keruber utplacerade över hela Örebro en vanlig tisdagsmorgon, särskilt inte när fyra befann sig vid centralstation samtidigt.

IMG_1856.PNG
På tåget hem (bilen kvar i Örebro) fick jag tillfälle att begrunda min dag. Och kom fram till att keruber kan dyka upp där man minst anar det och inte alltid där man tror att man ska finna dem.

Bland får och vise män…

En gång för längesedan när barnen var små och jag frilansade på heltid fräste en av mina telningar, då i mellanstadieåldern; skaffa dig ett vanligt jobb! Nu frilansar jag halvtid och har skaffat mig ett “vanligt jobb”. Men ibland överväger jag i mitt stilla sinne hur “vanligt” jobb jag egentligen har.
IMG_1475
I dagarna tre har jag svävat (haltat, säger mina kolleger) omkring bland pelarna i kyrkan som Herrens Ängel. Jag har frotterat mig bland Kung Herodes, herdar, vise män och övat intensivt på min inledningsreplik: “Var hälsad Du högt benådade!”

Vi har “levande julkrubba” i kyrkan på jobbet. Fem föreställningar som skolklasser och andra intresserade kommer för att titta på. Fem föreställningar! Och ändå måste jag varenda gång kasta ett getöga i manus innan jag svävar/haltar in med en mikrofon i handen; “Var hälsad du högt benådade!” Det är ju ingenting man hasplar ur sig dagligen! Försök själva komma ihåg repliken om en eller två timmar!

Herrens Ängel 2
Här har ni henne i närbild: Herrens Ängel. Tur att man aldrig försökte sig på skådespelaryrket!
ps/tycker ni skärpan är dålig beror det på att det är svårt att få skärpa på änglar i farten!

Sångglädje och julstämning

The black week, som inföll förra veckan är nu tillända. Puuuh. Tänkte bjuda på ett litet axplock från den späckade perioden som inleddes med en liten julkonsert av Feel Joy Kören, en alla-kan-sjunga-kör som jag leder. Kören består av ett sextiotal sångglada, som bjöd nära och kära på blandad kompott av julsånger och annat. Supertrevlig inledning på späckade veckan!

IMG_1477.JPG
Och så här festligt avslutade veckan i söndags, en barn och familjegudstjänst med alla barn och ungdomar i ett låååångt Luciatåg. Överst min härliga ungdomskör som gick runt och lussade på lasarettet och äldreboenden hela helgen. Tio framträdanden på ett par dagar! Kronan vandrade runt så alla fick vara Lucia varsin gång.
Lucia Avesta kyrka 2014 På golvet sitter mammor, pappor och bebisar från kyrkans barnverksamhet. Resten är mina körbarn i olika åldrar. Vi hade en Luciakonsert mitt i veckan också då nittio vuxensångare tillkom utöver barnen. Några sånger sjöng alla barn och vuxna tillsammans. Sångglädje och julstämning var bara förnamnet. Jag har verkligen världens roligaste jobb. The black week är nu tillända men var värd varenda timme!
(Psst. Nästan så jag längtar lite till nästa år!)

En gång blott om året så…

… Åker folkdräkten på! Så här när vi passerat tredje advent och lucia kan jag ju passa på att visa upp min vackra folkdräkt innan den förpassas till garderobens innersta skrymslen igen. I kyrkan där jag arbetar, bär den som vill folkdräkt första advent. Kyrkokören kan välja att bära körkåpa eller folkdräkt denna söndag. En fin och trevlig tradition tycker jag.
IMG_1658
Jag plockar fram den ut garderoben kvällen före och ber en stilla bön att skjortan ska vara struken. (Annars hänger jag tillbaka den eftersom jag inte hinner stryka skjortor den här tiden på året.) Min kommer från Härjedalen. Jag fick den i 20 årsåldern och den är en gemensam produkt av min mor och farmor som har vävt, sytt och broderat. Farmor Alva hade också härjedalsdräkt.
IMG_1660
I tjugoårsåldern var jag måttligt imponerad av plagget. Idag är jag väldigt glad att ha den. Jag förstår vilket arbete det ligger bakom, det finns något fint i att olika delar av landet har olika dräkter, lite som dialekter. Mina systrar har andra dräkter, en har Malungsdräkt, en Österåker och mamma har Vingåker vilket också min mormor hade.

IMG_1472.JPG
I mitt barndomshem fanns den här fina brödburken. Det är folkdansare i dräkter runt hela burken. Jag minns hur jag snurrade på den och försökte välja de jag tyckte var finast. Nu har jag hittat en precis likadan på loppis som står i sommarhuset.

Idag är jag som sagt jätteglad över min härjedalsdräkt. Och den kan faktiskt åka fram även på midsommar eller nationaldagen. Om Trio Bas Fiol & Flöjt ska spela, skickar vi följande sms till varandra: “Ska vi vara dräktiga eller ej? ” Oftast beslutar vi oss för att vara dräktiga. nationaldag14

Animakören till Avesta

Söndagen den 11 mars kl 11.00 kommer Animakören till Avesta. Det är Avesta församling som tillsammans med Grytnäs  har en temamässa  “Ur kvinnligt perspektiv” och kören medverkar under ledning av undertecknad.  I tidningen stod det visserligen Arimakören, men de heter Animakören och inget annat.  Anima betyder kvinnlig själ och förutom en kvinnlig själ har kören både glimten i ögat och glitter i strupen. Anima är damkören från Heby som startade som en konfirmationskör och nu har funnits i trettio år. Några har varit med ända sedan start men nya deltagare tillkommer fortfarande. De framför sånger om kärlek den här söndagen, frejdiga och finstämda sånger i en “salig blandning” (eftersom vi är i kyrkan). Här är en alldeles färsk bild från genrepet i söndags.  Så här glada ser de ut när de repar. Och lika glada när de framför sin musik. Så varmt välkomna!

Honungsmåne

Grytnäs församling i Avesta ger vår vaggsång  “Honungsmåne” till alla dopbarn under året. Den finns på CD-singel. En vaggsång om månen, ängeln och barnet. Den är faktiskt en jättefin present till ett litet barn eller nyblivna föräldrar. Nu ringde de från Grytnäs och hade slut på sitt lager. Jag och Karlsson tog en sväng med bilen och levererade ännu en låda. Många barn döps i Grytnäs församling och särskilt roligt att de får en sång med sig. Sången och musiken är verkligen något som kan följa en hela livet på olika sätt, säger jag till Karlsson som sitter bredvid mig i bilen och han håller med. Nu tänker säkert nån att VAD kan en gulörad sköldpadda veta om det. Sköldpaddor hör dåligt, de är i stort sett döva. Nån kanske till och med tycker att en sköldpadda därför inte har på ett musikförlag att göra. Men musik är mycket mer än rent ljud, musik är vibrationer, något som omsluter oss som luft och vatten. Vaggsången introduceras föresten med brus från havsvågor och det tycker både Karlsson och Benny är SÅ sympatiskt. De gillar verkligen den här vaggsången.