Strax före jul gav jag mig ut i skogen för att plocka lummer att linda kring ljuskronan i sommarhuset. Nån hade sagt att det var så vackert med lummer i ljuskronan och jag tänkte att jag kunde förnya mig som den reaktionär jag är. Jag är ju så envis med mitt gamla enris.
Jag gick med näsan nära marken som en blodhund och letade och letade. Efter en stund blev blodhunden osäker på hur lummer egentligen ser ut, så den började googla mitt i skogen. Och tur det, för där blev jag upplyst om att lummer är fridlyst!!! Visste ni det?

Så det bidde ingen lummer. Det bidde enris. Igen. Blodhundar är laglydiga medborgare. Sen fortsatte jag spåra av bara farten och väl hemma, upptäckte jag att julrosen var på väg upp i rabatten i snön!

Det får bli min julhälsning till Er Alla så här dan före dan. Den som har glömt eller råkat missa Selma Lagerlövs “Legenden om julrosen”, damma av den! (Den går att googla!) En av de vackraste julberättelser jag vet. Ni som har barn och barnbarn, läs på och återberätta den! De kommer att släppa sina digitala leksaker när de får höra om rövarna i Göingeskogen.

Ha en riktigt härlig jul alla 🙂