Kultur och vårbruk

Jag gillar att begreppet kultur omfattar både odling, mylla och konstuttryck av olika slag. Spela, skriva, komponera (och teckna i viss mån) har jag nog alltid gjort, men odla, gräva och påta i jorden är ett nyvaknat intresse. Jag har väl sått ett och annat frö tidigare också men glömt det där med att vattna och gödsla. Och om det alls blev något, så har jag glömt att skörda. Så min odlingskarriär når inte ens upp till nivå medioker.

Tills för ungefär två år sen. Jag granskade mig själv med oerhörd förvåning där jag staplade pallkragar, fyllde upp med jord, petade ner frön, gödslade, pysslade, vattnade OCH skördade!

Och i påskas kunde jag till och med traska ner till pallkragarna och plocka in flera purjolökar som överlevt hela kalla vintern! Sånt gör en glad och får en att peta ner nya små purjolöksfrön. Självkänslan växer med skörden.

Och lite så fungerar även den andra kulturen. Den måste pysslas om, få egentid, energi och omsorg. Annars blir det som mina första odlingar. (Det här är min syster Karin som också skriver visor). Ibland händer det att mina visor dyker upp i nåt sammanhang där jag själv inte är med, stimpengar kanske ramlar in på kontot, eller nån berättar hur visan kommit till användning. Och då blir det som med purjolöken. Då vill jag genast ut och peta ner nya frön i det kulturella växthuset.

Purjolöken har jag redan ätit upp. Men som tur är finns visor kvar även om de används! Så här har jag glädjen att få bjuda på ”Sadla hästen” i en jazzinfluerad tolkning. Signe Öberg på sång, Anton Berndts på bas, Malte Wibell Ahlstedt på trummor och Pär Holmberg på piano. (Väldigt roligt att höra denna version, vilket fint samspel! Så TACK Signe, Anton, Malte och Pär för den 😃🎶

Sadla hästen – en visa om skillnad på möjligheter för flickor och pojkar…
Även om det har hänt mycket på 100 år är världen fortfarande inte jämlik. Men i den bästa av världar är visan en dag helt ute och obegripligt konstig. 🎈

Äpplet faller inte långt från trädet…

Sjungom studentens lyckliga dar… hördes skalla över residensstaden Falun förra helgen. Särskilt vackert klingade den naturligtvis från Musikkonservatoriets balkong där yngste sonen gick ut. Här sjöngs den både flerstämmigt OCH vackert! Jag har ofta hört den sjungas ofrivilligt flerstämmigt, glatt och frejdigt men inte så njutbart kanske. Moderns röntgenblick lyckades zooma in sonen mellan ett par svarvade balkongpelare. Det var den sista studenten av våra fyra så lite nostalgiskt kändes det allt.

Om man nu granskar sonens studentmössa så ser man att den har en annan toning än kamraternas. Med tanke på föräldrahemmets nivå beträffande renlighet och städning skulle man vid första anblicken och på lite avstånd kunna tro att den har hunnit få ett lager damm över sig, men så är icke fallet. Äpplet faller inte långt från trädet. På samma sätt som fadern i förra inlägget började smida egna spikar för att spika fast trägolvet i gäststugan, så har sonen knåpat ihop sin egen studentmössa. Knåpat ihop är fel uttryck. Det är ingen papperslöjd det handlar om utan han har sytt den på maskin, alldeles på egen hand! På modernt språk kallas detta för DIY. Do It Yourself.

 Eftersom den där genen inte kommer från mig var jag mäkta imponerad. Men var hittade du den gula blomman? Sonen tittade på mig som om jag var tappad bakom en vagn. Gjort så klart! Men…hur visste du hur du skulle göra? Tittade på Olas mössa. Jaha… Man tittar lite här, provar lite, tittar lite där och så DIY!!! Men OM jag nu skulle ha dristat mig till att ha försökt, skulle undersidan av skapelsen vara ett virrvarr av trådar, ofållade fransiga kanter eftersom man ändå har den på huvudet hela tiden.  Vi lyfter på hatten….

 No comments!!!

Fler som sytt sin egen studentmössa? Med ett regnbågsmönstrat foder…

 Appropå DIY börjar följetongen “Gäststugan” gå mot sitt slut… Eller snarare mot sin början kanske.

 Med förenade krafter har vi lagt sista handen vid målningen av väggar. Här målar Englandsdotten panelen en sista gång. Till och med undertecknad blev betrodd att måla, men under gubbens stränga order om hur linoljefärg hanteras. Tunna, tunna lager färg som långsamt och omsorgsfullt stryks in längs träets färdriktning… Inget slabb och hafs alltså. Men resultatet kan vi kika på i nästa inlägg! Trevlig helg på er! (Här smattrar regnet på takplåten under snedtaket där jag sitter.)

Momo, grabbar och prästdöttrar…

Det fullständigt haglar av kulturevenemang om sommaren. Och är man inblandad i egna kulturevenemang hinner man inte gå på allt man vill, så är det bara. De sista tre dagarna har jag varit på tre evenemang. Mer eller mindre inblandad. Först ut var Musikalen Momo och Kampen om tiden.
Föreställningen var resultatet av tre veckors sommarkollo för barn mellan 11 och 14 år. Dotter Fredrika höll i kollot tillsammans med en kompis och dotter Rebecca spelade i orkestern tillsammans med brorsorna Ola och Pär. Gubben och jag var också inblandade. Vi bidrog med ett antal låtar eftersom manuset saknade musik och vi hade låtar i våra skåp och lådor som gick att använda. Teamwork!Fantastiskt vad barn kan åstadkomma bara det finns forum. Femton barn som gjorde det SÅ himla bra! Dottern skriver mer om kollot på sin blogg Fredrikapavinden.Dagen därpå åkte Fredrika och jag till Katrineholm. Bloggvännen Pia hade regisserat en föreställning som jag hade prickat in i almanackan; Grabbarna i 57’an på Djulö friluftsteater. Förutom att föreställningen var klart underhållande och väldigt väl framförd (Bra jobbat Pia!) så var det en fröjd bara att sitta och se fälten som sträckte sig vida bakom kulisserna.En helt fantastisk eftermiddag. I föreställningen medverkade dessutom en fd teaterkurskamrat till Fredrika.  Melinda. Här syns det hur förvecklingarna börjar ta sig, precis så där som det ska i äkta folklustspel.Backstage i pausen. Fredrika till vänster, Melinda i mitten och Pia till höger. Tänk vad bloggandet medför! Och jätteroligt att träffas In Real Life förstås 🙂

Mera kultur dag 3 när syrran Karin med Fejjalåten dök upp i stan för att ge kvällskonsert i Avesta Församlingspark; “En prästdotters bekännelser”. Så heter hennes skiva.  Prästdöttrar är vi båda och några av visorna speglar glimtar från barndomens miljöer i kyrkan på landet där vi växte upp. Nu blev det som synes inomhus eftersom regnet hade öst ner hela dagen. Men vad gör väl det när musiken flödar och släkten är på plats för att puscha syrran/svägerska/moster. Länk till hennes hemsida för den nyfikna. Gå gärna in och lyssna! Jag vet att jag är partisk men jag tänker säja det i alla fall att hon är så himla bra min lillasyster! Kanske beror det på att hon har en väldigt trevlig storasyster?

Kulturrapporten är över för denna gång. I kväll, onsdag, drar jag iväg med Bas Fiol & Flöjt till Jugansbo utanför Sala för att framföra ett äkta melodikryss LIVE! Det ni! “Intåg i Sommarhagen”. Det blir musik, frågor, kaffe, prisutdelning och så lite allsång förstås! Är det sommar så är det!

Stjärna i Öster

Så här inför julveckan och och tredje söndagen i advent ger vi ut en alldeles nyskriven julsång! En julsång där julstämningsfaktorn är på topp! Här finns associationer till både slädfärd och julotta inspirerad från allt det vita som har omgett oss under hela December månad. Lyssna själva! Benny tjatade ju på att vi var så improduktiva under hösten så han började komponera själv. För att göra en lång historia kort fick Björn rycka in eftersom Benny fick skrivkramp och la sig och stirrade i taket (fast tvärtom eftersom han är sköldpadda och inte kan ligga på rygg). Nu är han producent för “Stjärna i Öster”istället där Björn Holmberg har skrivit text och musik. Altamira är namnet på gruppen; i den här konstellationen består den av Björn Holmberg sång, gitarr och syntar, Ola Holmberg elbas, Pär Holmberg trummor och percussion, Anna Risberg körstämmor.

Låten finns på Itunes, e-Music och även på Spotify. Med “Stjärna i Öster” vill vi skapa lite julstämning och passa på att tillönska alla en riktigt God Jul och Gott Nytt År!
Och som ni ser har Benny hämtat sig från skrivkrampen. Glad över att vi nu har producerat både julkalender och julsång vill han visa sig i lussemundering och önska alla en God Jul han med.