– “Ååååh! Tack!!! Vad fiiint! Men… vad är det för nåt?”
Nej, det där sista kan man ju inte säga, eller hur? Karlsson, Benny och jag sitter på kontoret och plockar upp presenter vi fått av barn. Vi har en särskild hylla på kontoret för sådant, en sån som idrottare har för pokaler. Vi granskar ett par platta rundlar i trä, den ena rosa, den andra i guld. Kanske musikinstrument, slå ihop dem så det klapprar, föreslog jag. Karlsson tror att rundlarna skulle kunna fungera som en typ av lastpall att spänna fast ovanpå skölden när de ska frakta böcker. “Nej, för bövelen, det är ju underlägg för glas”, sa Benny och fick genast anledning att hälla upp ett glas öl åt sig. Men det här då…? Ett tårtpapper med fastklistrade bitar av muddväv och snäckor. “Tumvärmare”, sa Benny efter att ha svept sin öl och visade hur jag kunde sticka in tummarna och värma mej. Inte så dumt faktiskt i denna kalla maj månad när man bara väntar på att värmen ska slå till. Så är det fler som behöver värma sina tummar har jag en jättesöt “tumvärmare” att låna ut! För den som inte föredrar ett glas öl vill säga…

Och så Bennys julklapp… En rengöringspump med ett perforerat rör ovanför vattenytan. Samtidigt som pumpen renar vattnet, blir det perforerade röret en dekorativ vattenfontän. Trevligt. Som ett äkta vattenfall. Det är bara det att det låter som ett äkta vattenfall också. Har nån försökt att föra ett samtal vid ett vattenfall så vet ni vart jag vill komma. Hade vi haft ett sånt där pedagogiskt öra på väggen, som visar ljudnivån i rummet, skulle det lysa illrött! Karlsson och Benny som är halvdöva lider inte av det, men vi normalhörande kan inte längre prata i vanlig samtalston. Benny är stormförtjust i julklappen och badar och plaskar i vattenfallet. Det gäller att hitta en medelväg när det gäller arbetsmiljön på förlaget inser jag. Just nu stänger vi av pumpen när vi hörande är i närheten och kör igång den när vi går därifrån. Annars passar jag på att önska ett bra avslut på år 2011 och ett Gott Nytt År 2012 till Er alla från oss alla på Noton Music!

Nu har vi testat Karlssons julklapp, en genial slang, enkelt fäst i ett plaströr som med några lätta slag mot akvariets botten skulle tömma ut allt vatten i ett huj… Jag skickade iväg ungarna och lovade städa akvariet på egen hand, nu när det skulle vara så enkelt. Inget plaskande och spillande, eller paltande med tomma mjölkförpackningar för att skyffla ner skitigt vatten, liter efter liter i hinkar. Jag gjorde som det stod på förpackningen, slog plaströret mot botten med några lätta tag för att få trycket att uppstå som skulle tömma akvariet av egen kraft. Egen kraft. Jo, jag tackar. Efter en kvart hade jag både musarm och tennisarmbåge utan att det minsta vatten hade försvunnit ner i hinken och akvariet befann sig i största fara kan jag säga eftersom jag till slut slog plaströret helt hysteriskt mot botten . Det slutade med att jag skrek efter ungarna och akvariet fick städas på sedvanligt vis. Paltande, spillande och tomma mjölkförpackningar…Bennys nya pump då? Fortsättning följer!