Märkeskvinna kan översättas med: Framstående kvinna. Föregångskvinna. Bragdkvinna. Berömdhet. Karin på Åland har föreslagit detta som lördagens tema och är “tema-påhittare” under hela oktober månad. Kombinationen kvinna – föregångare – framgång har nog inte alltid varit så lätt. Eftersom jag är nyss hemkommen från England och dotter Rebecca som bjöd in mig till “sin värld” några dagar så är det som tur är inte långsökt att reflektera omkring deras föreställning som jag åkte dit för att se; “This really is too much”.Den är skapad och framförd av Rebecca, Sofia, Kate och Rachel som tillsammans utgör Gracefool Collective. I föreställningen lyfter de bland annat fram synen på kvinnor. Förutfattade meningar om “hur kvinnor är”, är ju det som har gjort att kvinnor, som valt andra vägar än det traditionellt kvinnliga, ofta har fått utstå både det ena och det andra. I synnerhet förr men även idag.

Deras föreställning är en blandning av skådespeleri och dans och jag var förberedd på att ha pannan i djupa veck, för det vet jag att man får ha i konstvärlden ibland. Det ska vara djupt och lite svårt, gärna kryddat med lite ångest. Men den förutfattade meningen spräckte Gracefool Collective ganska snart. De inleder allvarligt med en kollektiv monolog, sittandes på varsin stol. Pratar, gestikulerar och rör sig exakt likadant. Jag tänker inte återge monologen eftersom jag antagligen skulle felöversätta hälften. Men monologen avslutas med ett kraftigt och effektfullt “Now we are moving forward” samtidigt som de med fötterna skjuter ifrån stolarna BAKÅT en meter så det gnisslar. Och karaktären på framställningen skiftar tvärt, från det allvarliga till fart, fläkt och mycket humor. Och visst kan man fundera över hur mycket “framåt” det har gått när det gäller förväntningar på kvinnor. Frågan om hur kvinnor ska vara för att passa in. Här i föreställningen ställs den raka frågan; “Do you want us naked?” Varpå de genast kastar av sig kläderna och fortsätter iklädda bikinis och underkläder. Det kvinnliga fortsätter gestaltas med ett glas vatten, lite sallad eller hudvårdsprodukter, det är bara att bläddra i reklamen så känner vi igen oss!
Vad Sofia representerade må var och en fantisera fritt om, där hon kröp på alla fyra och skurade golvet frenetiskt iklädd underkläder och svarta knäskydd, hysteriskt sprayande med en flaska YES!
De fortsatte “switcha” mellan sketcher/bilder över det här med att “passa in” eller att rymmas i “boxen”. Den som har lusläst jobbannonser eller suttit i anställningsintervjuer har nog inte särskilt svårt att känna igen sig. Vad är det för övermänniska man söker? Vad är det för fel på lite vanlig unik mänsklighet? Namnet på gruppen är fyndigt! Att dansare ska vara graciösa & seriösa är ju också en outtalad “förväntning”. Att använda ordet gracefull och istället säga Gracefool öppnar ju dörrar till den där uppfriskande “dårskapen” som det behövs mer av. Skratt och humor är en klart underskattad ingrediens när det gäller förändring och klargörande. Det ska verkligen bli spännande att följa deras fortsatta sceniska bravader! Sen måste jag ju tillägga att både Maria (Sofias mamma) och jag var ena riktiga bragdkvinnor som förberedde det “mingel” som skulle avnjutas hemma hos dem efter föreställningen. Tjugotalet personer var inbjudna till i deras pyttelilla gula engelska kök. Och som om inte det räckte med att ha hackat och bakat och kokat och haft oss hela dagen, konverserade vi och minglade på engelska hela kvällen! YES 🙂 Det skulle vi ha haft medalj för Maria! 

Tilläggas ska att alla bilder, utom den första och de två sista, är stulna/lånade, dels från deras “reklamfilm” för föreställningen, samt från nätet. Och nu är det dags att bege mig ut på nätet för att titta på vad övriga lördagsbloggare har hittat på att skriva om över temat Märkeskvinna. Ni har dem här nedan:
Anki
Helena
Ingrid
Karin
Karin på Åland
Klimakteriehäxan
Livsrummet
Liza
Marietts Foto
Musikanta
Olgakatt
Pensionären på ön
Pysseliten
Tove
Ulla-Minnatur
Wienerbrödslandet