Etikettarkiv: skapande skola

Vintersport! (Lördags-tema)

Publicerat av
29

Det är sällan det blir så mycket vintersport för min del. Min personlighetstyp är mer den som drar upp benen under sig i soffan, hugger en bok eller annat läsbart, tänder en knastrande brasa och så en kopp te eller kaffe till. Fast vi hade ju med oss skidorna till sommarhuset i vintras, det hade vi. Här ser ni beviset! 

 ÅKTE med dem gjorde vi också!  

Se själv hur elegant vi spårat i den djupa snön! Rakt genom skogen! Sist vi åkte dit, planerade vi faktiskt en skridskofärd eftersom isen låg blank och fin här hemma. Så LITE  vintersportiga är vi allt. Men havsviken var täckt av snö. Och där stod vi snopna med skridskorna dinglandes i händerna utan skidor med oss. Någon vecka senare gav sig gubben ut på loppisjakt och titta vad han fyndade! Skidor och pjäxor som vi ska ha i sommarhuset för jämnan.Här är mina! En äkta vintersportare garvar väl ihjäl sig vid åsynen av dessa antika brädlappar men det bjuder jag på. Nu kommer vi aldrig någonsin att komma dit en strålande vinterdag utan att kunna åka skidor, för att skidorna är kvar hemma. I ärlighetens namn skulle jag nog kunna ha mina vanliga där för jämnan, de till vänster på översta bilden, moderna tingestar från 70-talet, eftersom jag aldrig åker skidor hemma. Men andan kan ju falla på! Numera kan jag inte skylla på att jag inte har skidor i alla fall.

Annars har vintersportandet senaste dagarna bestått i nån sorts “stafett”, där jag och Lilla Blå Bussen har kuskat fram och tillbaka genom olika vinterlandskap på frilansuppdrag, varvat med “vanliga jobbet”. Tidigt tisdag morgon åkte jag hemifrån strax efter sju på morgonen för att möta upp en lågstadieklass i det vintervackra Garpenberg.  (Dalarna)Jag hade ändrat tiden på grund av min influensa och antagligen svävat i feberyra. Skolklassen var nämligen på väg bort när jag kom! Jag skulle inte vara där förrän på torsdag! Det innebar att jag skulle till helt andra skolor! Jag hade blandat ihop dagarna! Som tur var löste det sig eftersom dessa skolor började en timme senare. (Grrrr, jag hade kunnat sova en timme till!!!) men det var bara att sladda runt med bussen och åka in till Hedemora istället. Därefter väntade en musikgrupp i Fagersta (västmanland) och när den var slut så väntade ytterligare två körer hemma i Avesta. Hemma 21.30.Tidigt nästa morgon var det bara att veva igång Lilla Blå bussen igen med fulladdad kaffetermos för en heldag i Örebro (Närke) på körledarutbildningen. Sen styrde vi kosan hemåt och avslutade dagen med en körövning med glada kyrkokören här hemma. Trevligt, men inte hemma förrän 21.30. Torsdag morgon var det dags att åka iväg till Garpenberg IGEN, nu den rätta dagen! Sen gasen i botten till Dala-Husby några mil bort och därefter till Långshyttan ytterligare nån mil bort. Sen var det bara att åka hem till barnkörerna i Avesta och avsluta dagen med att åka till Hedemora för att träffa glada Feel Joy-kören som inte fått sjunga på tre veckor pga av influensa och sportlov! Hemma redan 21.00!!!

Håll med om att det är en hel del stafettkänsla över det hela, bortsett från att jag inte har lämnat ifrån mig stafettpinnen en enda gång. Men så här tokigt långa och fyllda dagar blev det när flunsan slog till och jag fick lov att ta igen det jag inte kunnat levererera så att säga. Tre tolvtimmarsdagar efter varann! Men NU är jag ledig i dagarna tre!   

Så här fint sken solen över Dalälven när jag klev upp i morse och jag bestämde genast att jag inte tänker vintersporta det minsta, utan bara lata mig och ha det bra! Den som vill inspireras till vintersport tittar istället med fördel in hos nedanstående skribenter och bloggare och ser vad de har att berätta på detta uppfriskande tema som Pensionären på ön, Birgitta, har föreslagit!

Anki
Helena
Karin
Klimakteriehäxan
Livsrummet
Musikanta
Olgakatt
Pensionären på ön
Pysseliten
Ulla-Minnatur
Wienerbrödslandet

Tjohoooo! Här är jag!!!

Publicerat av
20

Jag har verkligen gått upp i rök ett tag… Några veckors dubbelarbete är den primära anledningen till tystnaden här inifrån. Men sen toppades det med ett sorgligt besked med efterföljande begravning.  

Begravningen skulle jag spela flöjt på, vilket jag gärna ville, men själva beskedet kändes otroligt svårt och tungt. Jag kom liksom av mig på något sätt. Min tanke var att SEN får livet börja om, lite lugnare och lite beskedligare.   

Samma morgon som begravningen kände jag mig olustig, ont i kroppen, frusen, men slängde i mig en Ipren och genomförde tre pass med musik i förskoleklass som planerat. I bilen hem började jag starkt misstänka att Stora Stygga Flunsan nafsade mig i hälarna. Jag kom överens med organisten att det var ok att spela om hon bara kunde hålla folk ifrån mig. Och så gjorde vi en karantän uppe på orgelläktaren där jag satt med flöjt, noter och honungsvatten. Och organisten såg till att ingen närmade sig smitthärden. Det är märkligt vad ens autopilot kan åstadkomma när det behövs. Vi spelade oavbrutet, säkert en halvtimme under defileringen, eftersom kyrkan var fylld av folk. Man känner inte efter hur man mår, man bara spelar och spelar. Men musiken under en begravning kan vara så otroligt “bärande”. Musiken har verkligen förmågan att ta vid där orden tar slut. Jag är SÅ tacksam att jag fick och kunde spela. 

Det blev en fin och ljus avskedsceremoni även om jag inte kunde delta efteråt, jag åkte direkt hem och fullständigt stöp i säng. Inte för att jag hade spelat, utan för att det var en jätteelak influensa. Jag brukar få influensa, men brukar också kunna resa mig efter tre dar vilket jag gjorde också denna gång. Men det var som om Flunsan stod beredd invid sängen och slog mig allt den orkade med en bräda i huvudet. Och så stöp jag i fyra dar till. Så länge har jag aldrig varit sängliggandes i hela mitt liv sen spädbarnsåren tror jag. 

Kanske behöver kroppen en sån här urladdning då och då? Rena bantningskuren för övrigt, jag tappade tre kilo på en vecka! Här ser ni att jag lever i alla fall. Såvida inte isen går upp ända intill strandkanten och jag tippar baklänges ner i Dalälven. Så hör ni inget ifrån mig på ett tag kan det ju vara det som har hänt! 

Kultur

Publicerat av
22

Det som tilltalar mig med själva ordet kultur är att det betyder odla.
För mig handlar kultur om växande, en process, något som hela tiden rör sig. Det kan vara att se en film eller läsa en bok som får mig att tänka till, som berör mig på ett särskilt sätt.
Eller att gå på festival. Att kultur får människor att må bra, ta nya steg och tänka nya tankar, att kulturyttringar kan inge hopp och möjlighetstänkande, gör att jag har svårt att förstå att man ställer kultur och vård mot varandra. För mig är det två sidor av samma mynt. “Människan lever inte av bröd allenast” är ett vanligt uttryck (bibliskt) när man vill lyfta fram det faktum att människan behöver mer än mat och husrum. “Man kan leva tre dagar utan bröd, utan poesi – aldrig”. (Baudelaire) “En bok är som en trädgård som kan bäras i fickan” (arabiskt ordspråk). Det finns en lång erfarenhet hos mänskligheten att vi måste ha påfyllning av meningsfullhet, inte bara få fysiska behov tillgodosedda.
På samma sätt som det finns “sjukhus” för kroppen måste det finnas “kulturhus” för själen. Jag har ju den stora förmånen att få jobba i kulturens tjänst. Jag möter en massa olika grupper under min arbetsvecka med just kultur, framförallt musik och i synnerhet sång! Och särskriver man ordet kultur blir det “kul tur”. Det stämmer väldigt bra på mitt arbete. För det är faktiskt KUL med kultur, inte bara livsnödvändigt.

Det är kul att uppträda, som när Trio Serioso bjuder in till konsert! Här visar jag menuett och pavannesteget och hela publiken hänger på, står upp och kliver runt i kyrkbänkarna. (Foto: Christer Nyman Dalademokraten juli 2015) Och tydligen kan en kulturtant som jag vara en upplevelse bara att möta. Vänta ska ni få höra!
Jag &blå bussen har åkt runt till förskoleklasser denna veckan och lärt ut sånger på rytmikens grunder, sånger som ska kunna användas resten av året. Detta sker inom ramen för Skapande Skola (en kultursatsning i skolan att alla elever ska få tillgång till kulturens alla uttrycksformer). En pojke utbrast spontant med ett hjärtligt skratt bara han såg mig med gitarren på ryggen: “Hahaha – vilken rolig tant!!!” Han förstod instinktivt att det var KUL TUR på gång! Att det inte finns mer av dessa “kuliga turer” inom skolans väggar till vardags är bara sorgligt. Kultur gör avtryck, gör skillnad. Men det är ju jag det. Som tycker det. Men så är jag en rolig tant också! 🙂

Det här var ett inlägg om KULTUR i Lördagstema som Olgakatthade föreslagit. Besök gärna övriga “lördagsbloggare” som skriver om KULTUR denna septemberlördag! Ni hittar dem nedan!
Anki
Helena
Ingrid
Karin
Karin på Åland
Klimakteriehäxan
Livsrummet
Liza
Marietts Foto
Musikanta
Olgakatt
Pensionären på ön
Pysseliten
Spanaren
Tove
Ulla-Minnatur
Wienerbrödslandet

Fredagslunch med Elvis

Publicerat av
6

Jaaa! Vilken trevlig överraskning! Att det finns såna som levererar FÖRE deadline!
IMG_1626.JPG
Kom hem lagom till lunch denna fredag från ett “skapande skola” uppdrag i grannkommunen. Och där, mitt på bordet, där gubben ställt fram stekt korv och rivna morötter visade det sig att självaste Elvis dykt upp på fredagslunch! Den blev klar i tid! Alldeles nygräddad i sitt blå konvolut fick den pryda bordet tillsammans med det vackra ljuset som jag föresten fick av en av mina körer före jul. Nu har vi ännu en låda att ställa in på lagret 🙂 Trevlig helg på er allihopa!

IMG_1625.JPG

Skapande skola – kretslopp

Publicerat av
8

Denna vecka åker jag ut på Skapande Skola igen. Nu får det bli tema naturens kretslopp i förskoleklasserna. Hittade en passande sång i en sångbok. Om den vackra blomman som vissnar och ger sin kraft till jorden, blir till frö, som växer i solen, till den vackra blomman som vissnar och ger sin kraft till jorden, blir till frö, som växer i solen, till den vackra blomman som vissnar och ger sin kraft till jorden…. En evighetslång evighetssång 🙂

IMG_1362.JPG
Jag tog mig friheten och gjorde om melodin till en kanon för att förstärka evighetstemat. Och så ska vi dansa trädens boogie-woogie förstås. Visste ni det, att träden dansar boogie-woogie för att bli av med alla sina löv? Tänkte väl det. Men nu vet ni! Jag tror det finns en sång om allt. Nån som saknar en sång om nåt???

IMG_1358.JPG
Kanske blev jag inspirerad från den egna höstträdgården inför denna planering? Adjöss lilla blomma, ner i komposten med dig!

Så här efter valet…

Publicerat av
4

Synd att jag inte visste det här innan valet! Skolpartiet! Som bland annat jobbar för längre raster!

20141019-215634-78994159.jpg
Såg denna underbara valaffisch på Smedby Skola i södra Dalarna där jag gör ett par nedslag i höst med Skapande Skola! Skapande Skola är öronmärkta resurser som kommuner kan ansöka om och som ska stärka samverkan mellan skola och kulturliv. En utomstående kulturpedagog ska vara involverad och där kommer jag in i bilden. Som kulturpedagog. Jag far runt lite hit och dit. Det är roliga uppdrag. Och så får man syn på såna här roliga saker.

På en annan skola hade någon (lärare) tejpat upp denna på lärartoaletten (förmodligen enda platsen där man kan få tänka i lugn och ro.)

20141019-215903-79143785.jpg
Talande. Om det digra dokumenterandet inom skolan. Nej, nästa år lägger jag min röst på skolpartiet! Så blir det lite ordning. Eller åtminstone längre raster!

“Jippiii! Nu är jag uppe!!! “

Publicerat av
Svara

Flås, flås, flås …viken urusel kondis efter influensan! Jag skyller på den i alla fall. Benny och jag gav oss iväg längs älvpromenaden idag  medan solen var framme. Benny på sin nyinköpta segway, (en sån där som Fredde åker på i teveserien Solsidan). Så för honom gick det bra. När vi gått halva rundan stod ett par kvinnor vid foten av en av de värsta älvbranterna  och tittade spänt upp mot toppen.  Kunde det vara ett djur eller nåt? En björn kanske? Men så hörde jag ett barnrop uppifrån toppen: “Jippiii! Nu är jag uppe!!! ” Det var ett barn som hade fått tillåtelse att klättra upp för hela branten och damerna viftade glatt upp mot toppen.

När försvinner det där, impulsen att rusa upp för branter? Själv känner jag inte minsta impuls. Jag är glad om jag lyckas flåsa runt älvpromenaden utan sträckningar i benen eller ännu värre, att hjärtat stannar. Men barn kan ju vara väldigt roliga. Jag har varit ute på en massa förskolor i vår, via ett projekt  som heter “skapande skola”. Sist berättade jag att jag älskade att klättra i träd när jag var liten. Och jag frågade dem; varför tror ni att stora slutar klättra? Alla var rörande överens om att om jag skulle klättra nu så skulle trädet braka eftersom jag var så tjock. Ett barn sa lite diplomatiskt att det var grenarna som var för smala för mej.

Så det är nog bra att jag lufsar runt älvpromenaden lite då och då i vår… Här ser ni branten och Benny på sin segway. Lockar branten?

Veckan som varit

Publicerat av
Svara

Förra veckan var full av trevliga händelser. Den började med att jag hörde talgoxens “ti-ti-tu”. Kändes väldigt trevligt och vårligt. (Det var innan den stora kölden slog till.) Jag har också kört kringelikrokiga skogsvägar i Sala kommun för att genomföra rytmiklektioner med Salas alla förskoleklasser inom Skapande Skola projektet. Om ni visste vad mycket sexåringar har att berätta! Vad de har ätit till frukost, vad mamma och pappa jobbar med, hur många kusiner de har, var de bor, var kusinerna bor, vad de har för husdjur, vad kusinerna har för husdjur, vad de är allergiska mot och vad de har fått i julklapp. Och om en berättar ska alla berätta sin version av samma sak. Jag har fullt sjå med att hinna lära dem sångerna.

I slutet av veckan körde vi genom andra skogar till ett annat hörn av Västmanland, Skinnskatteberg där vi var del i en konsert på Kulturhuset Korpen. Lill-Elvis framförde femtiotalslåtar med sitt kompband! Sen blev det helg och då slog som sagt Stora Kylan till. Lördag morgon hade vattnet frusit inomhus . Brrrr! Karlsson och Benny kunde snöra på sig skridskorna och göra piruetter i akvariet! En händelserik vecka alltså!