Veckans rubrik ansvarar Matfreaket för. Jag gör som vanligt en habrovinkel, knyter ihop de två senaste veckorubrikerna och berättar från min horisont.

Mars månad är, som hos alla andra, redan halvvägs gången. Här flyger svanarna skränande över dalälven och småfåglarna väcker mig om morgnarna med sitt energiska kvitter. Gubben och jag gjorde en Sverigeresa genom landet förra helgen och kunde konstatera att mars månad i Dals Långed ser ut så här. 

Medans mars månad i Malmö ser ut så här! På en och samma helg! Själv hann jag inte ens med februari månad! Den bara försvann! Jag hade nämligen tänkt publicera körnot nummer två, steg-kanon i D-moll, i februari.

Det tar mer tid än vad man tror att göra trycksaker helt klara. Jag talar om det för mig själv varenda dag, men tänk jag lyssnar aldrig! Med den här sången var det dessutom så att när den var helt klar och färdig för tryck, korrekturläst och hela baletten, så hittade jag en inspelning, bara några veckor gammal, där jag hade gjort vissa förbättringar. Men det hade jag glömt bort! Det var bara att dra i nödbromsen, öppna notskrivningsprogrammet på datorn och föra in förbättringarna. Nästan som att vara tillbaka på ruta ett, eftersom allt behövde korrekturläsas igen!

Nåväl, vad är den här nya för sång nu då? Om en hundvalp kanske? Den förra handlade ju om en kattunge! Nej nu handlar det om livet! Om att lämna och gå vidare. Från början skrev jag den till en avgångsklass på Sjöviks Folkhögskola där jag jobbade. Sen kom jag på att den var väldigt användbar och att det var synd att den skulle ligga och damma i en låda. Och den är ju faktiskt ständigt aktuell i sitt innehåll. Uppbrott av olika slag tillhör livet.

Lämna en plats för att gå till nåt annat –
Du som just tyckte att du hade landat!
Men varje steg är ett kliv till nåt nytt.
Därför, våga släpp taget när tiden har flytt.
Och så ser du faktiskt mycket längre
om du vågar flyga, 
dina vingar bär dej på livets alla färder.
och om du skulle hisna när du kliver steget;
lyssna till ditt hjärta – livet är ditt eget.

Dessutom går det att sjunga den i kanon och så kan man under tiden som man sjunger “förflytta sig” i rummet på lite olika sätt. Så den är lite busig eftersom många körsångare helst vill sitta still och sjunga. “Ska jag rusa runt på kören skulle jag ha valt gymnastik” kanske någon fräser lite argsint. Men jag måste säga att jag har väldigt toleranta och öppensinnade sångare. De hänger med på det mesta! 

Så NU är den äntligen klar, körnot nummer två. Känns bra mycket bättre att ha två notutgåvor på notavdelningen än en. Nu ska jag samla ihop min kvinnokraft och ta itu med den tredje så här i mitten av mars månad. Ha en trevlig helg alla läsare och en trevlig arbetsvecka därefter. Vad andra skriver om när det gäller kvinnokraft och mars hittar ni nedan! 
Anki
Matfreaket
Karin
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Ulla-Minnatur
Tove
Ingrid Musikanta
Pettas Karin
Yvonne
Paula