Vår lilla älvtomt, där fyra av våra åtta röda hus ligger, är uppbyggd i etager. Tre etager närmare bestämt.
Överst ligger “fågelgården”. Varför den heter så? Eftersom den ligger överst helt enkelt. Där står två av våra hus. Skrutthuset som vi renoverar och till vänster lilla stugan där vi bor. Nästa etage heter mellangården eftersom den ligger i mitten helt enkelt. Jag minns inte hur namnen kom till, men jag tror det var barnen utifrån leken Gömma Nyckel där man får en ledtråd; “Fågel – Fisk eller Mittemellan.”
På mellangården står också två hus. Studio och gäststuga. Gården längst nere vid älven kallas följaktligen “Fiskegården”. Där fick barnen aldrig vara utan vuxens sällskap. Och eftersom de vuxna var så upptagna blev det till slut platsen som Gud glömde. En avlastningsplats, inte bara för trädgårdskompost, utan också för överblivet virke och sånt-som-kan-vara-bra-att-ha.
I praktiken har det inneburit att den vackraste platsen på gården med tiden har blivit en otillgänglig och rätt så bedrövlig plats. Och det är verkligen jättesynd. I vintras upplyste mig äldsta dottern om att de numera är simkunniga och att vi inte längre behövde vara rädda att de skulle drunkna. Dessutom har de flyttat hemifrån! Borde inte fiskegården få den ansiktslyftning den förtjänar? Ja, det var en kort bakgrund till sommarens Projekt Fiskegården.
Redan i vintras sjösattes projektet med att den vildvuxna häcken längs älven kapades och eldades upp medans dalälven ännu låg frusen. Och i början av sommaren tog vi alltså itu med den där förskräckliga “kan-vara-bra-att-ha-högen” där det bland annat låg ett helt plåttak!!! 
Så den där charterresan jag skrev om, den till Karlslund, kommunens charmiga soptipp, eller återvinningscentralen som man säger numera, hänger ihop med Projekt Fiskegården.
Men det blir lätt dominoeffekt. Saker i kan-vara-bra-att-ha-högen som kan-vara-bra-att-ha måste förflyttas till Annan Plats. Och då visar det sig att Annan Plats också behöver röjas eftersom där också fanns en kan-vara-bra-att-ha-hög. Dottern tog sig för pannan. Men det var inget att hänga läpp för, sa jag och klappade henne uppmuntrande på ryggen. Vi var ju redan incheckade på Karlslund. Bara ännu ett lass in i bilen och ropa “Karlsluuuund – here we comes!!!”
Så långt har allt gått väl, tro det eller ej. Nu är bara den gamla trädgårdskomposten kvar som har vällt ut över alla breddar. Den ska nu angripas med spadar och spett för att spridas ut. Det ska bli så spännande. Tänk om det säger klonk och så hittar vi en skattkista!!! Det kan ju ha funnits pirater på Dalälven i behov av gömställen! Vem vet? Då lovar jag att det blir en charter bortanför Karlslund och är skatten stor räcker det till fler som vill hänga på!
Projekt Fiskegården!
22
