Nån kanske undrar varför jag skottar fram bilen och åker till Örebro då och då? Och varför i all sin dag jag har gett mig själv projektförbud?

När mitt arbete började fyllas av körsång från morgon till kväll, bestämde jag mig för att skaffa en påbyggnad till min musiklärarexamen med inriktning på just kör. Det fanns en på musikhögskolan i Örebro.

Så här vackert inglasad ligger musikhögskolan en bit utanför Örebro.
Utbildningen är tvåårig och på halvfart och så jobbar jag heltid. Därför har jag strängeligen gett mig själv projektförbud under de två år utbildningen pågår. Förståndigt, eller hur? Dirigering är en värld för sig, precis som allt annat man fördjupar sig i. Det kanske ser ut som om dirigenter står och vevar på i största allmänhet och det gör dom också ibland. Den här till exempel.

Ni ser ju att hon behöver skickas på kurs! På kursen får vi veta exakt vad vi ska göra, när det ska göras och hur. Och tydligt ska det uttryckas. Det dunkelt tänkta är det dunkelt slagna, mässar våra lärare med rynka mellan ögonbrynen. Så tänka ska vi också!!! Det finns bara en sak att göra och det är öva. Det går inte att läsa sig till praktisk musikutövning.

Eftersom det är en omöjlighet att sammankalla körerna så fort jag behöver öva (även om flera nog gladeligen skulle ställa upp) har jag startat ytterligare en kör! En liten övningskör, tyvärr är de bara en i varje stämma än så länge. Får jag presentera Blomsterkören!

Eivor i sopranstämman.

Ingvar i tenorstämman.

Bosse i basen.

Och så Gunnel i altstämman.

De får tydliga och distinkta impulser när det är dags att komma in med sin stämma. Jag visar crescendo, diminuendon, och fermat. Troget står de i fönsterkarmen dag som natt och är redo när helst jag behöver öva på mina inslag och avslag. De är kanske inte så där jätteroliga att ha att göra med i pausen, å andra sidan pratar de aldrig under repetitionerna heller 🙂