Det är ett bestyr i familjelivet om försommaren. 

  
Ägg som trillar ur boet. 

  
Ungar som druttar över kanten innan ens vingarna vecklats ut. 

  
Och har man åtta att hålla reda på gäller det att se upp för både rovfåglar och uppdykande fotografer…

 
Och se till att alla åtta är med innan man simmar till nästa brygga.

Även här hemma uppstår ett och annat drama. Fast i motsatt riktning. Fyra flygfärdiga som ramlar tillbaka i boet samtidigt! Med vänner.   Ungfåglar flyger alltid i flock sägs det och det ligger något i det. Kommer en hem betyder det minst två och ibland fler.   Men jag och gubben som precis har vant oss vid att existera i ett stilleben , vi befinner oss i chocktillstånd. Första morgonen när jag öppnade frysdörren rasade 40 kg frusna varor över mig. Någon hade helt oorganiserat hällt över innehållet från sin studentfrys över min uppmärkta ordning med bröd, kött, grönsaker. Att försöka hitta den lilla asken med frusen basilika var lönlöst.   En kvart senare hördes ett brak. Det var gubben som skulle sträcka sig efter kaffeburken i köket och snavade över dotterns resväska som av nån anledning stod uppfälld i köket. En uppfälld resväska av denna typ, fungerar ungefär som en gillrad fälla. Scenen som uppstod var av kalibern “Emils pappa med foten i råttfällan”. 

Så det är inte bara i fågelvärlden dramatiken frodas under sommaren. Det är en spännande årstid på många sätt. Hur har ni det själva med sommardramatiken 🙂 

Det är som en dammlucka slår igen när ni åker, sa alltid barnens farmor lite sorgesamt när barnen åkte hem efter ett besök. Så klart. Det blev en del liv i luckan när alla fyra for runt i den inte alltför stora trean. Samma sak i lilla röda stugan här hemma. Tomt blir det. Alla har flyttat hemifrån och vi försöker efter bästa förmåga lära oss uppskatta att dammluckan slår igen, som nu efter jul. Och försöka se det så här i stället!

Att golvet i hallen kan ser ut så här….

…i stället för så här!

Att rummet kan se ut så här…

…i stället för så här! Ett staplat trumset framför TV’n just när man ska titta på den där filmen man spetsat in sig på! Eller en elgitarr, en symaskin och en strykbräda på bordet just där man ska äta!

Nä, bättre att åka hem till vuxna barnen och våldgästa i stället! Och sprida ut sig så mycket man bara kan ett par dar! Hemma hos dom!

Ett tidigt barndomsminne är när jag åker skridskor på Mosjön i Malung där jag bodde på den tiden. Jag minns att vi såg sjögräs under isen!

Tyvärr ett bildbevis på att generna inte är mer utvecklade när det gäller skridskor än skidor. Jag använder ju utsidan på skridskon att åka på istället för meden! Det måste ha varit samma typ av vinter det året som i början av det här året. Sträng kyla före snöns ankomst. Det möjliggjorde en del händelser vid vatten som inte brukar bli av annars.

Längst nere på gården finns en häck som avgränsar tomten från älven. Utsidan är hopplös att hålla ordning på. Man måste vara akrobat för att klippa. Rebecca som annars bor i Leeds i England,var hemma på jullov, tog tillfället i akt och kapade ner hela bedrövelsen tillsammans med vännen John från England. Välgörande. Nu får den chans att börja om från början. Vem skulle inte behöva det då och då? Och häckklippet eldades upp omedelbums på isen.

Det blev även matlagning på isen denna dag. Rebecca berättade för John att vi nordbor lever så här om vintern, vikingaättlingar som vi är. Flår ett vildsvin om det har vägarna förbi och tillagar över öppen eld. Fast idag fick det bli korv. För enkelhetens skull.

En dag lånade hela skocken bil och drog iväg till Falun och sjön Runn. De fyllde nog två bilar föresten. John fick prova på långfärdsskridskor och de gav sig iväg på tur runt sjön. Inte det lättaste för en gentleman från Brittiska öarna men han ska ha klarat det riktigt bra.

Själva flydde vi gamlingar till huset i norr och havet en sväng, eftersom det var näst intill invasion av vuxna barn med vänner i pyttelilla stugan. Mycket trevligt, men åldern tar ut sin rätt. Där promenerade vi på samma vatten där vi så nyligen hade simmat! Mäktig känsla att gå på vatten och komma nära alla öar och klippor till fots!

Var det inte alldeles nyss vi satt på stenen och viftade med tårna? Inte klokt vilka växlingar mellan årstider vi har egentligen! Och nu dröjer det inte gott folk innan tårna får vifta i det fria igen! Februari är här!

Man kan fundera över det här med traditioner. Det är ju jättekonstigt att trycka in ett stort träd i huset. Om man tänker så. Den fyller ingen som helst praktisk funktion. Den elektriska ljusslingan skulle ju lika gärna kunna slingra sig kring min favoritfåtölj. Då hade jag sluppit ställa ut den under jul. Och ändå står den där i år igen. Granen. Istället för favvostolen!

Det faktum att granarna var slut i stan två dagar före julafton höll på att orsaka familjepanik här hemma. Det blev till att åka utsocknes och införskaffa den. Och när pyntet skulle fram ur lådorna…

Vi har fyra söta keramikstövlar i jullådan, en för varje unge, även om den fjärde stöveln är en liten tomtesäck som fick bli minstingens “stövel”. Varje jul har vi fyllt stövlarna med godis kvällen före julafton och ställt dem vid barnens sängar. Jättesöt tradition. Men nu är “ungarna” 18, 21, 23 och 25. De har alla flyttat hemifrån. De köper godis när de vill och om de vill och vad de vill, hela året runt. Jag tyckte därför min fråga var synnerligen relevant när jag undrade; ska julstövlarna verkligen fyllas i år också? Det blev alldeles tvärtyst. Jag fick lov att ropa ett stilla “hallå” för att försäkra mig om att jag inte drabbats av plötslig hörselförlust.

Men mamma! sa den första och den andra bara stirrade konstigt. Den tredje skakade på huvudet som om jag hade sagt något jättekorkat och den fjärde dräpte till med; “du skulle lika gärna kunna fråga – Är det nån idé att vi firar jul över huvudtaget i år.”

Stövlarna fylldes med godis. Vem vill vara orsak till att julfirandet går i stöpet. Jag tycks ha närt fyra reaktionära bakåtsträvare vid min barm!!

(Ps/Fast egentligen tyckte jag nog det var lite mysigt…)