Omstart (lördagstema)

Egentligen är hösten den årstid som jag förknippar mest med just omstart. Allting börjar lite på nytt efter semestrar, ledighet och sommarlov.  Det är Karin på Åland som har föreslagit detta som tema.

 Nya möjligheter. Nya tankar. Och lite extra “ork” förstås efter all ledighet. Så jag gillar hösten just för att den känns som en omstart Utöver detta är ju gubben och jag i en sorts “omstartsfas” här hemma eftersom vi, med många av våra jämnåriga bekanta ser barnen flytta hemifrån. På riktigt. Så där att de bor i egna lägenheter på andra platser och att man knappt ser röken av dem. En hamnade i England.  

En rullade iväg till Malmö i början av hösten. Ju längre bort desto bättre verkar det som :-/

Och så hon som tycker Göteborg är världens bästa ställe att bo på.  När man kan bo i Dalarna! 

Och så den den sista, i Falun då. Inte så långt bort… men han tycks konstigt nog inte ha så stort utbyte av oss längre. Åtminstone att döma av antalet kommunikationstillfällen under en vecka. Det har jag ju lite svårt att förstå. Mamma är väl ändå mamma. 

 Ja,ja… Nu har vi lite vilset plaskat runt i vår lilla damm över ett års tid och kan bara konstatera; den där intensiva fasen av livet som kändes som om den skulle vara för evigt, den är faktiskt över nu. Vi sitter till och med och småfryser för det var faktiskt varmare i huset när de bodde hemma. Värmen från kakelugnen cirkulerade liksom runt när de rörde sig i huset.  

Men så kom Englandsdottern på att lilla stugan, det minsta av alla våra åtta röda hus, borde få en “omstart”.  Den har under femton år tjänat både som inspelningsstudio, tonårsrum och som arbetsrum trots att den bara har varit halvfärdig som så mycket annat här hemma. En bra gäststuga gör att barnen kommer hem och hälsar på, sa Rebecca och bokade in tio lediga dagar i Sverige för semester och målning! Men rätt som det var stod vi upp till öronen i gammal isolering. För när golvvärmen skulle läggas ut upptäckte vi att mössen hade haft hallabaloo under golvet och gnagt ett stort hål i trossbotten! Det är livsfarligt att börja rota i gammalt! 

Så det var bara att kasta ut allt! Ut med det gamla och in med det nya. Nu har vi köpt några säckar lösull för det säjs att mössen inte går i detta! Ullen är otroligt finfördelad och “dammig” nämligen. Fast jag tror det först när jag ser det måste jag säja. Jag tror snarare att de utrustar sig med små gasmasker. Men nu när det blev som det blev måste ni väl hålla med om att det blev en “omstart” som heter duga för den blivande gäststugan, eller hur 🙂 ? Fler skriver om “omstart” denna höstruggiga lördag! Ha en fin vecka alla! 

Anki
Helena
Ingrid
Karin
Karin på Åland
Klimakteriehäxan
Livsrummet
Liza
Marietts Foto
Musikanta
Olgakatt
Pensionären på ön
Pysseliten
Tove
Ulla-Minnatur
Wienerbrödslandet

Säsong – lördagstema.

Lördagens tema handlar om säsong. Olgakatt är den som står för rubriksättningen. Säsong betyder tid att så efter latinets satio. Nu är det hög tid att sätta ner lökar i jorden för den som vill ha påskliljor och narcisser till våren! Bara så ni vet! Tid att så!
Det finns en lärorik lunk i naturen. Mellan sådd och skörd har nämligen allt en vila. Ibland känns det som om vi människor håller på med sådd och sådd och sådd hela tiden, året runt. Och skörd. Sådd och skörd, sådd och skörd. En sorts tröttsam och osund utarmning av den egna myllan. Så kan du inte ha det, sa jag till mig själv. Lär av naturen! Ta lite semester! Sagt och gjort… Med lite ansträngning skrapade jag ihop fem dagars ledighet för att åka till dottern i England. Återhämtning är dagens, alltså inte alls långsökta, vinkling på temat. Nu har ju jag min “Filifjonka-gen” som gärna förutser katastrofer. Så vi får se hur mycket återhämtning det blir. Den började göra sig påmind redan på flyget där jag satt vid fönstret och såg hur flygplansvingen började “slå” oroväckande. Jag insåg med panik att den när som helst skulle kunna brytas av! Som tur var hade flygvärdinnan precis visat oss som satt vid nödutgångarna hur vi skulle agera i en nödsituation för att öppna dem och jag började genast planera en eventuell åtgärd. Kanske var det snart dags att resa mig och med myndig stämma utropa att ingen skulle gripas av panik men att flygplansvingen var på väg att gå av. Och att alla kunde vara lugna eftersom jag kunde öppna nödutgången! Nu lugnade vingen ner sig som tur var och jag med den, så det blev ingen nödsituation och jag landade lyckligt i Manchester enligt planerna.På kvällen gick vi ut och åt och fick en taxichaufför som körde som en biltjuv! Han girade tvärt i en vänstersväng som skulle ha fått Masarna på hemmaplan (speedwayklubb) att blekna av avund och herregud…! Sen höll sig karln kvar på fel sida av vägen! Som tur var hann mötande bilar reagera på galningens tilltag och gira över på motsatt sida. Jag upplevde fem intensiva och långa sekunder av katastrofläge innan jag insåg att det var vänstertrafik och tackade gudarna att jag inte öppnat munnen för att tillrättavisa chauffören. Jag har långt mellan tanke och handling och med en filifjonka-gen i sin genuppsättning, är den egenheten en oerhörd tillgång.

Ja, det där välbehövliga återhämtandet har väl gått “sisådär” som ni hör. Men ikväll (läs fredag) blir det showtime med dottern och övriga i danskollektivet Gracefool collective.  Jag och Maria, mamma till den andra svenskan i gruppen, (Sofia i hatten), ska baka lite pajer och fixa lite småplock till minglet här hemma efteråt. Nu är jag bara orolig för att gasen ska läcka när vi bakar paj, för gas är jag inte van att hantera. Hör ni talas om nån explosion i Leeds på nyheterna, så kan jag vara inblandad. Och så hoppas jag att det inte ska dyka upp några presumtiva terrorister till kvällens föreställning, som jag får lov att visa på dörren. Ni hör ju själva vad ansträngande det är med återhämtning när man bär på Filifjonka-genen. Det blir lugna gatan för mig att åka hem och ägna mig åt att så och skörda igen 🙂 

Vill ni läsa om vad andra skriver om säsong har ni deras alster nedan. 

Anki
Helena
Ingrid
Karin
Karin på Åland
Klimakteriehäxan
Livsrummet
Liza
Marietts Foto
Musikanta
Olgakatt
Pensionären på ön
Pysseliten
Tove
Ulla-Minnatur
Wienerbrödslandet

Och nu blir det tävling!!!

Tidigt i somras kavlade en av döttrarna och jag upp skjortärmarna för att angripa den lilla rimpan längst nere vid älven på tomten. Vi rensade upp en gammal skrothög, sågade upp gammalt virke till ved och körde flera lass till tippen.Dessutom fanns en gammal trädgårdskompost som vuxit sig över alla bräddar. Den har vi nu skottat ut över hela rimpan. Det var SÅ spännande att sätta spaden i komposten. Dels för att se om de gamla kompostnäten överhuvudtaget skulle gå att få loss, men också för att den ena prylen efter den andra uppenbarade sig. Spår efter en fyrbarnsfamilj skulle man kunna säga.Som detta! Va!!! Har vi glömt en unge i komposten!?! Men så klart hade vi inte det. Denna lilla dockhand uppenbarade sig i sällskap med mycket annat. Med sönernas hjälp på slutet – det var SÅ jäkla jobbigt att skotta – är nu hela rimpan färdigskottad, lagom till skola och arbete sätter igång. Till och med gula små löv har börjat singla ner. Nu återstår bara att så gräs.Det är sannerligen värt att firas och det tänkte jag göra med en liten TÄVLING hör och häpna! Vem gissar flest rätt på fynden i komposten! Det är tolv småsaker, några hör ihop som kanske synes. En ledtråd är att åtminstone hälften är kvarglömda leksaker. Och känner du bara igen några prylar, var med och tävla i alla fall! Hur lång tid får man på sig? En vecka väl? Ta gärna hjälp av barn och barnbarn. Vi kan väl säga att tävlingen stängs om en vecka precis, lördag 23/8 kl 11.00! Skriv ner svaren och E-posta dem till mig! Inga svar i kommentarerna alltså! Då blir det ju mer spännande. Vinsten? Omslag F copy

Min barnbok om familjen Is i kris förstås, vi går ju mot kallare tider vare sig vi vill eller ej. Och boken är lika spännande för vuxna som för barn, den är ganska så crazy, så sätt lite fart på tävlingsinstinkten nu! Ha det så kul!

Projekt Fiskegården!

Vår lilla älvtomt, där fyra av våra åtta röda hus ligger, är uppbyggd i etager. Tre etager närmare bestämt.Överst ligger “fågelgården”. Varför den heter så? Eftersom den ligger överst helt enkelt. Där står två av våra hus. Skrutthuset som vi renoverar och till vänster lilla stugan där vi bor. Nästa etage heter mellangården eftersom den ligger i mitten helt enkelt. Jag minns inte hur namnen kom till, men jag tror det var barnen utifrån leken Gömma Nyckel där man får en ledtråd; “Fågel – Fisk eller Mittemellan.”På mellangården står också två hus. Studio och gäststuga. Gården längst nere vid älven kallas följaktligen “Fiskegården”. Där fick barnen aldrig vara utan vuxens sällskap. Och eftersom de vuxna var så upptagna blev det till slut platsen som Gud glömde. En avlastningsplats, inte bara för trädgårdskompost, utan också för överblivet virke och sånt-som-kan-vara-bra-att-ha.I praktiken har det inneburit att den vackraste platsen på gården med tiden har blivit en otillgänglig och rätt så bedrövlig plats. Och det är verkligen jättesynd. I vintras upplyste mig äldsta dottern om att de numera är simkunniga och att vi inte längre behövde vara rädda att de skulle drunkna. Dessutom har de flyttat hemifrån! Borde inte fiskegården få den ansiktslyftning den förtjänar? Ja, det var en kort bakgrund till sommarens Projekt Fiskegården.Redan i vintras sjösattes projektet med att den vildvuxna häcken längs älven kapades och eldades upp medans dalälven ännu låg frusen. Och i början av sommaren tog vi alltså itu med den där förskräckliga “kan-vara-bra-att-ha-högen” där det bland annat låg ett helt plåttak!!! den där charterresan jag skrev om, den till Karlslund, kommunens charmiga soptipp, eller återvinningscentralen som man säger numera, hänger ihop med Projekt Fiskegården. Men det blir lätt dominoeffekt. Saker i kan-vara-bra-att-ha-högen som kan-vara-bra-att-ha måste förflyttas till Annan Plats. Och då visar det sig att Annan Plats också behöver röjas eftersom där också fanns en kan-vara-bra-att-ha-hög. Dottern tog sig för pannan. Men det var inget att hänga läpp för, sa jag och klappade henne uppmuntrande på ryggen. Vi var ju redan incheckade på Karlslund. Bara ännu ett lass in i bilen och ropa “Karlsluuuund – here we comes!!!”Så långt har allt gått väl, tro det eller ej. Nu är bara den gamla trädgårdskomposten kvar som har vällt ut över alla breddar. Den ska nu angripas med spadar och spett för att spridas ut. Det ska bli så spännande. Tänk om det säger klonk och så hittar vi en skattkista!!! Det kan ju ha funnits pirater på Dalälven i behov av gömställen! Vem vet? Då lovar jag att det blir en charter bortanför Karlslund och är skatten stor räcker det till fler som vill hänga på!

Familjedraman

Det är ett bestyr i familjelivet om försommaren. 

  
Ägg som trillar ur boet. 

  
Ungar som druttar över kanten innan ens vingarna vecklats ut. 

  
Och har man åtta att hålla reda på gäller det att se upp för både rovfåglar och uppdykande fotografer…

 
Och se till att alla åtta är med innan man simmar till nästa brygga.

Även här hemma uppstår ett och annat drama. Fast i motsatt riktning. Fyra flygfärdiga som ramlar tillbaka i boet samtidigt! Med vänner.   Ungfåglar flyger alltid i flock sägs det och det ligger något i det. Kommer en hem betyder det minst två och ibland fler.   Men jag och gubben som precis har vant oss vid att existera i ett stilleben , vi befinner oss i chocktillstånd. Första morgonen när jag öppnade frysdörren rasade 40 kg frusna varor över mig. Någon hade helt oorganiserat hällt över innehållet från sin studentfrys över min uppmärkta ordning med bröd, kött, grönsaker. Att försöka hitta den lilla asken med frusen basilika var lönlöst.   En kvart senare hördes ett brak. Det var gubben som skulle sträcka sig efter kaffeburken i köket och snavade över dotterns resväska som av nån anledning stod uppfälld i köket. En uppfälld resväska av denna typ, fungerar ungefär som en gillrad fälla. Scenen som uppstod var av kalibern “Emils pappa med foten i råttfällan”. 

Så det är inte bara i fågelvärlden dramatiken frodas under sommaren. Det är en spännande årstid på många sätt. Hur har ni det själva med sommardramatiken 🙂 

Det sa klick – fast tyst!

Alltid lika roligt att få komma ut och svänga sina lurviga. Med fyra utflugna esteter får man anledning att då och då vara kulturell utan att vara särskilt inblandad.   Som helgen, då det gavs anledning att besöka en elevföreställning på Wendelsbergs Teater i Göteborg där dottern medverkade i Shakespears drama Othello.Vilken förskräcklig historia! Ett svartsjukedrama av stora mått. Som i grunden kanske handlar om avsaknad på tillit. Vad händer med oss människor när vi tappar tilliten? Då som nu?
Dottern spelade Emilia, Othellos hustru Desdemonas följeslagare. Här en bild från nätet från “Desdemonas dödssång”. Desdemona förstår att hon kan komma att få sätta livet till och Emilia försöker lugna henne.Här motsvarande scen in the real drama. Som sig bör i stor dramatik finns ett budskap och som sig bör, dör alla på slutet! Och man kan verkligen fundera över om inte intriger och skitsnack faktiskt kan “ta kål” på människor som på slutet i  Othello. Att döden dö behöver inte vara fysiskt. Att döda behöver inte ske fysiskt.Alltsammans utspelar sig på ett schackbräde, som i ett parti schack, där det ena draget avlöser det andra. En och en halv timme försvann i ett nafs och det får man tacka de unga aktörerna/regissörerna för, de bar verkligen upp det gamla klassiska dramat med den äran!Som tur var återuppstod aktörerna på slutet så de kunde ta emot publikens applåder. Att alla manliga karaktärer spelades av kvinnor tänkte man inte ens på efter en stund!Detta var min nya kamera Klara-Finas första teaterföreställning och jag är mycket nöjd med hennes insats. Här är dottern förevigad mot svart kuliss under dramats gång. Jag betedde mig som värsta pressfotografen, (gubben skämdes, sa att nästa gång fick jag inte sitta bredvid honom) men som tur var hade jag i alla fall hittat “tyst-knappen” av misstag ett par dagar innan. (Tänkte irriterad lämna in den på lagning innan jag upptäckte i manualen att det fanns något som hette “tyst läge”). Inte ett “klick” hördes således! Det var annat än på Kungen och Silvias tid det!

Om dammluckor som slår igen

Det är som en dammlucka slår igen när ni åker, sa alltid barnens farmor lite sorgesamt när barnen åkte hem efter ett besök. Så klart. Det blev en del liv i luckan när alla fyra for runt i den inte alltför stora trean. Samma sak i lilla röda stugan här hemma. Tomt blir det. Alla har flyttat hemifrån och vi försöker efter bästa förmåga lära oss uppskatta att dammluckan slår igen, som nu efter jul. Och försöka se det så här i stället!

IMG_1799.JPG
Att golvet i hallen kan ser ut så här….

IMG_1790.JPG

…i stället för så här!

IMG_1800.JPG
Att rummet kan se ut så här…

IMG_1544.JPG
…i stället för så här! Ett staplat trumset framför TV’n just när man ska titta på den där filmen man spetsat in sig på! Eller en elgitarr, en symaskin och en strykbräda på bordet just där man ska äta!

Nä, bättre att åka hem till vuxna barnen och våldgästa i stället! Och sprida ut sig så mycket man bara kan ett par dar! Hemma hos dom!

Händelser vid vatten

Ett tidigt barndomsminne är när jag åker skridskor på Mosjön i Malung där jag bodde på den tiden. Jag minns att vi såg sjögräs under isen!

IMG_1630.JPG
Tyvärr ett bildbevis på att generna inte är mer utvecklade när det gäller skridskor än skidor. Jag använder ju utsidan på skridskon att åka på istället för meden! Det måste ha varit samma typ av vinter det året som i början av det här året. Sträng kyla före snöns ankomst. Det möjliggjorde en del händelser vid vatten som inte brukar bli av annars.

IMG_1839-0.JPG
Längst nere på gården finns en häck som avgränsar tomten från älven. Utsidan är hopplös att hålla ordning på. Man måste vara akrobat för att klippa. Rebecca som annars bor i Leeds i England,var hemma på jullov, tog tillfället i akt och kapade ner hela bedrövelsen tillsammans med vännen John från England. Välgörande. Nu får den chans att börja om från början. Vem skulle inte behöva det då och då? Och häckklippet eldades upp omedelbums på isen.

IMG_1623-0.JPG
Det blev även matlagning på isen denna dag. Rebecca berättade för John att vi nordbor lever så här om vintern, vikingaättlingar som vi är. Flår ett vildsvin om det har vägarna förbi och tillagar över öppen eld. Fast idag fick det bli korv. För enkelhetens skull.

IMG_1754.JPG
En dag lånade hela skocken bil och drog iväg till Falun och sjön Runn. De fyllde nog två bilar föresten. John fick prova på långfärdsskridskor och de gav sig iväg på tur runt sjön. Inte det lättaste för en gentleman från Brittiska öarna men han ska ha klarat det riktigt bra.

IMG_1808.JPG
Själva flydde vi gamlingar till huset i norr och havet en sväng, eftersom det var näst intill invasion av vuxna barn med vänner i pyttelilla stugan. Mycket trevligt, men åldern tar ut sin rätt. Där promenerade vi på samma vatten där vi så nyligen hade simmat! Mäktig känsla att gå på vatten och komma nära alla öar och klippor till fots!

IMG_1756-0.JPG
Var det inte alldeles nyss vi satt på stenen och viftade med tårna? Inte klokt vilka växlingar mellan årstider vi har egentligen! Och nu dröjer det inte gott folk innan tårna får vifta i det fria igen! Februari är här!

Sagor, grytor och huvudbry.

Min syster (hon med fejja-låten) sa en gång till mig: “Undrar hur det ser ut i huvudet på dig?” Det var när jag skrev Familjen Is i kris som hon ställde frågan, barnboken om istapparna Isabella och Isak som bor i en fin hängränna i Gamla Stan.
familjen
När Isabella börjar göra saker som inte passar sig där hemma, tar ett frostigt drama sin början! Och det är detta händelseförlopp som får min syster att reflektera över hur min hjärna egentligen är funtad. Ibland kan jag undra detta själv. Och inte bara när det gäller sagor utan även GRYTOR. Vi har ju varit rätt många här hemma sista tiden. Så ser det ju ut i många hus under jul och nyår. Men samma dag som sista stor-ungen åker tillbaka efter julledighet gör jag en ratatoille för sisådär 30 pers ungefär.
image
Samtidigt som jag rör runt i grytan stiger långsamt insikten att vi bara kommer att vara två (ok 3 med Benny) här hemma under hela våren. Vi kommer att få äta denna paprikaröra till det kryper ur öronen på oss! Tills vi långsamt antar samma färg som röran! Och då kom jag att tänka på syrrans förundrade fråga och håller fullständigt med henne. Hur ser det egentligen ut i huvudet på mig?!?!

Reaktionära bakåtsträvare eller stabila traditionsbevarare?

Man kan fundera över det här med traditioner. Det är ju jättekonstigt att trycka in ett stort träd i huset. Om man tänker så. Den fyller ingen som helst praktisk funktion. Den elektriska ljusslingan skulle ju lika gärna kunna slingra sig kring min favoritfåtölj. Då hade jag sluppit ställa ut den under jul. Och ändå står den där i år igen. Granen. Istället för favvostolen!

IMG_1501.JPG
Det faktum att granarna var slut i stan två dagar före julafton höll på att orsaka familjepanik här hemma. Det blev till att åka utsocknes och införskaffa den. Och när pyntet skulle fram ur lådorna…

IMG_1509.JPG
Vi har fyra söta keramikstövlar i jullådan, en för varje unge, även om den fjärde stöveln är en liten tomtesäck som fick bli minstingens “stövel”. Varje jul har vi fyllt stövlarna med godis kvällen före julafton och ställt dem vid barnens sängar. Jättesöt tradition. Men nu är “ungarna” 18, 21, 23 och 25. De har alla flyttat hemifrån. De köper godis när de vill och om de vill och vad de vill, hela året runt. Jag tyckte därför min fråga var synnerligen relevant när jag undrade; ska julstövlarna verkligen fyllas i år också? Det blev alldeles tvärtyst. Jag fick lov att ropa ett stilla “hallå” för att försäkra mig om att jag inte drabbats av plötslig hörselförlust.

Men mamma! sa den första och den andra bara stirrade konstigt. Den tredje skakade på huvudet som om jag hade sagt något jättekorkat och den fjärde dräpte till med; “du skulle lika gärna kunna fråga – Är det nån idé att vi firar jul över huvudtaget i år.”

IMG_1498.JPG
Stövlarna fylldes med godis. Vem vill vara orsak till att julfirandet går i stöpet. Jag tycks ha närt fyra reaktionära bakåtsträvare vid min barm!!

(Ps/Fast egentligen tyckte jag nog det var lite mysigt…)