Etikettarkiv: Veckans rubrik (tidigare lördagstema)

Veckans rubrik !

Publicerat av
22

Jag brukar ju roa mig med att skriva över en bestämd rubrik lite då och då tillsammans med ett gäng andra skribenter, som för övrigt är listade sist i detta inlägg. Nu är jag inte så bra på att få till rubrikerna i rättan tid och allt som oftast smäller jag till med metoden ryska gummor, dvs fler rubriker i ett och samma inlägg. Eller fler klockor på samma stängel.Men eftersom ORDET ÄR FRITT så tror jag inte att det spelar så stor roll. Den här hösten ägnar jag en hel del tid åt att fördjupa mig i ett alldeles särskilt partitur. Jag och min kollega Heléne i grannpastoratet, kommer att sätta upp det stora kör och orkesterverket Carmina Burana i höst. Vi drog igång idén för ett par år sedan och nu fattar vi knappt att det börjar bli dags. Lite närmare om vad det är vi ska göra, ska få ett alldeles eget inlägg ganska så snart. Det här inlägget ska ägnas åt VÄGMÄRKEN. Och då får det bli vägmärken i ett partitur. För den oinvigde är ett partitur ett notblad där alla instrument och körstämmor löper parallellt över notbladet så att dirigenten ska kunna läsa allt som händer samtidigt. Det är detta som dirigenten har framför sig när hen dirigerar. Partituret fullständigt kryllar av olika sorts VÄGMÄRKEN. Det anger vilka som spelar på vilken rad, typ om det är cykelbana eller gångbana. De kan också tex ange hastighet, 40 eller 80 eller 110 precis som på vilken landsväg som helst. Men också hur starkt eller svagt man ska spela/sjunga och inte minst karaktärsdrag, som att spela lätt och studsigt, lekfullt eller rentav som om man ska gå till attack! Ibland kanske basisterna bara har trista gå-noter ett långt parti. Att då viska i mungipan till grannen att nu skiter vi i det här och hittar på lite roligare basgångar, är otänkbart. Det handlar nämligen om VÄJNINGSPLIKT. Alla kan inte kan braka på för fullt hela tiden utan det gäller att de olika instrumenten och sångstämmorna ibland håller tillbaka och ibland går framåt, så de olika stämmorna får briljera på olika ställen.Så det är väldigt spännande att iscensätta ett musikaliskt verk. Det är inte bara noter. Musiken ska gestaltas, som vilken berättelse som helst. Sammantaget blir partituret porten ut i ett väldigt spännande landskap där ORDET ÄR FRITT utifrån de VÄGMÄRKEN som kompositören har satt ut (bland annat med hänsyn till VÄJNINGSPLIKT). Och därmed har jag levererat tre av september månads rubriker som Tove är upphovskvinna till. ORDET ÄR FRITT, VÄGMÄRKEN samt VÄJNINGSPLIKT och i bästa fall har jag hunnit springa ifatt några av de andra skribenterna som listas här nedan.

Anki
Matfreaket
Karin
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Ulla-Minnatur
Tove
Ingrid Musikanta
Pettas Karin
Yvonne
Paula

Gult – veckans rubrik.

Publicerat av
19

Det är dags för veckans rubrik och det är Birgitta, Pensionären på ön, som har valt temarubriker för april. Och rubriken GULT är ju verkligen passande, så här inför påsk. Min favoritfärg är faktiskt ockra-gul eller guldockra. Den var vanlig i äldre svensk bebyggelse, ofta på fönsterbågar och dörrar tex. Antagligen för att det var en av dåtidens “billigaste” pigment. Och eftersom det finns ett visst intresse här hemma för just äldre bebyggelse så har vi förstås guldockra på både dörrar och fönsterbågar på flera av våra åtta röda hus.. Guldockra är nästan lite magisk . Om man tex blandar färg själv, passar den till nästan allt. Är man inte nöjd med en färgnyans och tillsätter lite guldockra -hokus-pokus- så blir det genast bättre! 

Just idag har jag landat hemma efter ett intensivt kör-läger dygn med 28 körbarn i åldrarna 8-16. Kollegan i grannförsamlingen, Heléne och jag har precis börjat bearbeta våra unga korister inför att de ska medverka i det stora körverket Carmina Burana som vi sätter upp till hösten. Så det var inga schlagers som stod på repertoarlistan precis utan åttio år gammal konstmusik som framförs på latin och “gammeltyska”. Men vi hade SÅ roligt och det gick SÅ bra.  “Det är ju jättekul att sjunga på latin” kvittrade en av de yngsta och faktum är att mycket av musiken och de latinska texterna blir lite suggestiv och nästan lite som Harry Potter magi. Vi leker ju fram väldigt mycket av det här och har MINST lika kul som barnen. Så när vi körde hem efter detta inspirerande helgpass, strålade vi ikapp som två solgula tussilago, Heléne och jag. Och det fick bli mitt bidrag till rubriken GULT. Länkarna nedan går till andra som har skrivit över temat GULT denna vecka.

Anki
Matfreaket
Karin
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Ulla-Minnatur
Tove
Ingrid Musikanta
Pettas Karin
Yvonne
Paula

Gröna växter

Publicerat av
25

…och blommor ska det skrivas om under veckans rubrik har Matfreaket bestämt. Det är ingen dum rubrik så här i slutet av mars. För nu kliar det i fingrarna på alla grönfingrade varelser. Själv har jag inte ett endaste grönt finger! Sticklingar stod på Textildotterns lista över saker hon ville ha när vi kommer till Dals Långed. Och det kunde jag åstadkomma trots avsaknad av gröna fingrar. Nu har vi levererat dessa sticklingar men även köksbord, stolar och en ansenlig mängd lådor efter hennes farmor. I gengäld ska vi ha med oss katten Greta hem! Inget dumt byte.

Särkilt som Greta påstår sig ha gröna tassar. Också! Hjälpreda i textilt arbete står överst på hennes meritlista. Hon är lite som Lotta på Bråkmakargatan som kan ALLT! Det är nåt med den här gröna växten som inte stämmer, säjer hon. Lämnar måttbandet en stund och granskar tulpanbuketten ingående.Den har svans… men som inte ens rör sig det minsta. Hmmmm…..Vad händer om man rycker lite i svansen måntro…?Eller rentav sätter snurr på hela den häringa blåa kastrullen! Och…DÄR kom lagens långa arm och satte stopp för hela experimentet. Typiskt! 

Puss på nosen! Lite fredspipa efter experimentet… och bye bye matte! För nu är det dags att krypa in i kattburen och rulla med kattmormor och kattmorfar tvärs genom Dalslands skogar in i Dalarnas skogar! Fler som skriver om blommor och gröna växter denna vecka hittar ni i listan nedan! 

Anki
Matfreaket
Karin
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Ulla-Minnatur
Tove
Ingrid Musikanta
Pettas Karin
Yvonne
Paula

Kvinnokraft i mars månad

Publicerat av
16

Veckans rubrik ansvarar Matfreaket för. Jag gör som vanligt en habrovinkel, knyter ihop de två senaste veckorubrikerna och berättar från min horisont.

Mars månad är, som hos alla andra, redan halvvägs gången. Här flyger svanarna skränande över dalälven och småfåglarna väcker mig om morgnarna med sitt energiska kvitter. Gubben och jag gjorde en Sverigeresa genom landet förra helgen och kunde konstatera att mars månad i Dals Långed ser ut så här. 

Medans mars månad i Malmö ser ut så här! På en och samma helg! Själv hann jag inte ens med februari månad! Den bara försvann! Jag hade nämligen tänkt publicera körnot nummer två, steg-kanon i D-moll, i februari.

Det tar mer tid än vad man tror att göra trycksaker helt klara. Jag talar om det för mig själv varenda dag, men tänk jag lyssnar aldrig! Med den här sången var det dessutom så att när den var helt klar och färdig för tryck, korrekturläst och hela baletten, så hittade jag en inspelning, bara några veckor gammal, där jag hade gjort vissa förbättringar. Men det hade jag glömt bort! Det var bara att dra i nödbromsen, öppna notskrivningsprogrammet på datorn och föra in förbättringarna. Nästan som att vara tillbaka på ruta ett, eftersom allt behövde korrekturläsas igen!

Nåväl, vad är den här nya för sång nu då? Om en hundvalp kanske? Den förra handlade ju om en kattunge! Nej nu handlar det om livet! Om att lämna och gå vidare. Från början skrev jag den till en avgångsklass på Sjöviks Folkhögskola där jag jobbade. Sen kom jag på att den var väldigt användbar och att det var synd att den skulle ligga och damma i en låda. Och den är ju faktiskt ständigt aktuell i sitt innehåll. Uppbrott av olika slag tillhör livet.

    Lämna en plats för att gå till nåt annat –
    Du som just tyckte att du hade landat!
    Men varje steg är ett kliv till nåt nytt.
    Därför, våga släpp taget när tiden har flytt.
    Och så ser du faktiskt mycket längre
    om du vågar flyga, 
    dina vingar bär dej på livets alla färder.
    och om du skulle hisna när du kliver steget;
    lyssna till ditt hjärta – livet är ditt eget.

Dessutom går det att sjunga den i kanon och så kan man under tiden som man sjunger “förflytta sig” i rummet på lite olika sätt. Så den är lite busig eftersom många körsångare helst vill sitta still och sjunga. “Ska jag rusa runt på kören skulle jag ha valt gymnastik” kanske någon fräser lite argsint. Men jag måste säga att jag har väldigt toleranta och öppensinnade sångare. De hänger med på det mesta! 

Så NU är den äntligen klar, körnot nummer två. Känns bra mycket bättre att ha två notutgåvor på notavdelningen än en. Nu ska jag samla ihop min kvinnokraft och ta itu med den tredje så här i mitten av mars månad. Ha en trevlig helg alla läsare och en trevlig arbetsvecka därefter. Vad andra skriver om när det gäller kvinnokraft och mars hittar ni nedan! 
Anki
Matfreaket
Karin
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Ulla-Minnatur
Tove
Ingrid Musikanta
Pettas Karin
Yvonne
Paula

Retro & Mat

Publicerat av
22

Då blir det två rubriker igen! Förra veckans rubrik var RETRO. Denna vecka är MAT på tapeten. Vad kan passa bättre än att bjuda in till brorsans och min korvtillverkning!?! Kan det bli mer RETRO än att tillverka egen korv? Visserligen har Matfreaket(månadens värd) både vegetarian och vegan med i underrubriken, så jag hoppas att ingen misstycker att jag kommer släpande på tolv meter KORV! Allätare fanns också med som underrubrik! Kolla in Mor Anna i Älvbro! Detta hemknutna korvknippe skulle få Mor Alma i Katthult att blekna av avund! Jag ser ganska nöjd ut, eller hur? Men vadan detta? Ena veckan tillverkas det visor, körnoter ser dagens ljus och så splafs, tolv meter KORV! Jo, våren 2015 fick jag nämligen nöjet att gå på korvkurs med brorsan. Jag skrev om det HÄR och när kursen var över var brorsan och jag helt överens om att detta hädanefter skulle bli vår melodi. Nu skulle här göras korv MINST en gång om året. Men sen tog det två år innan vi gjorde slag i saken. Då hade jag ordnat köttkvarn och brorsan själva korvstoppningsmojängen och så skapade vi plats i almanackan en helg,  införskaffade fjälster och övriga ingridienser samt en flaska vin, för si så var det på kursen. Där svävade alla kursdeltagare runt i blå plastutrustning med ett vinglas i handen, lite sektvarning över det hela när man ser det så här på bild. Men fin-fin korv blev det. Och det blev fin-fin korv även denna helg! Vi laddade upp med bunkar, skärbräda, vassa knivar och köttkvarn. Helladdade försökte vi entusiasmera även den yngre generationen – EGEN korv! Fattar ni hur stort!?!  Men njae… några tag med kvarnen, sen var legot mer intressant. Tonåringen, som fick i uppdrag att steka små provbitar av de olika färsblandningarna, upplyste oss om att nästan ALLA hennes vänner var vegetarianer nu.

Pappa och faster pratade proteiner allt medan färsen stänkte på tonåringen och nu var det dags för själva korvstoppningen. Hej vad det gick undan!Korven ringlade ut i köket som i sagan om sötgröten som kokade över, ljusår från veganers och vegetarianers värld. Och ett dygn senare kunde vi dela upp 15 kg korv mellan oss. Fläsk, nöt och lamm med lite olika kryddblandningar. Den dagen blev det korv till lunch! I kökssoffan fyra kusiner! Vår Pelle och syrrans Jerker var tillfälligt hemma för att ge en konsert i kammarorkesterföreningens regi. Och till middagen… ja det blev korv! Och samma sällskap, men vi bytte hus för omväxling.

Och vad ska det bli för mat till helgen måntro? Inte helt omöjligt att det kan bli korv! Andra som skriver över givet tema hittar ni här nedan! 
Anki
Matfreaket
Karin
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Ulla-Minnatur
Tove
Ingrid Musikanta
Pettas Karin
Yvonne
Paula

Tålamod och nyfikenhet

Publicerat av
25

Ny kunskap och tålamod hänger ofta ihop. Och jag slår ihop två rubriker i en i vanlig ordning. Förra veckans rubrik (tålamod) och denna veckas rubrik (nyfikenhet) har Anki från Bildbloggen hittat på och här är mitt bidrag! Det är lätt att tro att det där med att lära sig sjunga eller spela går fort. Men det kräver en hel del tålamod för att hjärnan ska hinna registrera och bearbeta all information. Bilden är ur min dragspelsbok (mitt framtida pensionärsprojekt-lära mig spela dragspel!), teckning av Jean-Noël Rochut. I körverksamheten, när jag lär ut nya sånger och stämmor glimtar ibland paniken till i sångarnas ögon och jag kan nästan höra deras tankar;  “Anna nu går du för långt, det här kan vi ALDRIG lära oss. Det är för svårt!” Efter några övningar är det inte svårt längre! Ju äldre jag blir, ju mer fascinerad blir jag av hjärnans kapacitet. Det som först registreras som helt omöjligt, är efter ett par övningar fullt hanterbart och efter ytterligare några övningar förstår man inte ens vad det var som var svårt från början! Jag tror att nyfikenhet och viljan/önskan att lära sig, är en bra drivkraft för det tålamod eller den uthållighet som sen krävs för att lära sig behärska ett musikinstrument tex. Det finns inga genvägar. Man måste öva även fast man tycker det är uuuuuurtrist. Här är min syster Karin, duktig violinist och tålmodig pedagog som bankar in övningens nödvändighet hos sina elever på Bollnäs Folkhögskola. Längre fram när man genomlidit många och långa övningspass får man skörda frukten genom att bemästra allt svårare stycken och även uppleva tillfredställelsen av att få spela det i en orkester eller med en pianist. Och känna sig SÅ nöjd – i bästa fall. Prestationsångest är en förrädisk fiende som de flesta musiker behöver lära sig hantera, men det är ett kapitel för sig. 

Även i kör krävs tålamod av koristerna (och för all del körledaren, här fotograferad av koristen Göran Edström). I traditionell fyrstämmig körsång ska ibland både långa och svåra passager läras in, ibland ända upp till åtta stämmor när sopran, alt, tenor och bas delar sig. Det kan bli lite tråkigt för körsångare under sådan “nötningstid” när alla stämmor behöver hjälp med inlärning.  Det blir en del väntan på varandra, även om körledaren försöker göra sitt bästa för att alla ska få sjunga så mycket som möjligt. Men så kommer den där härliga skördetiden när allt faller på plats och det börjar bära och låta vackert, vilket det verkligen inte gör alla gånger under nötningstiden. I vår har min kyrkokör Cantores fått en riktig utmaning som kräver en hel del tålamod. De ska lära in ett fyrstämmigt, inte helt lätt, körstycke utantill, bara via gehöret. Jag har sjungit in stämmorna på ljudfiler så de ska lyssna, sjunga och lära in utan noter. Det är en stor utmaning för många, särskilt för inbitna notläsare, undertecknad inräknad. Men jag har högtidligen lovat kören att själv lära in alla fyra stämmor utantill, efter gehör. Tålamod krävs men också nyfikenhet. Hur går inlärningsprocessen till när jag inte kan använda mig av det vanliga sättet? Här är i alla fall körledaren i full action på rygg i soffan med musikfilerna i hörlurarna! 

Och fler som filosoferar över tålamod (förra veckans rubrik) och nyfikenhet (denna veckas rubrik) och hittar du via länkarna nedan! 
Anki
Matfreaket
Karin
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Ulla-Minnatur
Tove
Ingrid Musikanta
Yvonne
Paula

Längtan 

Publicerat av
16

I onsdags kom det hem en bunt kattungar i låda hit! Ja alltså inte jamande kattungar, utan mer av en annan sort. “Kattungen” (som jag korrekturläste intill desperation i förra inlägget) är nu äntligen färdig. Passande nog ska vi skriva om LÄNGTAN denna vecka, föreslår Anki på Bildbloggen. Hon är månadens rubriksättare. Och texten i Kattungen handlar om längtan, så det passar perfekt! För tänk vad man kan LÄNGTA efter att få ta hand om en alldeles egen kattunge, men HUR i all sin dag ska man övertala mamma och pappa? Som säjer nej till allt!

  • Jag såg en katt den var så liten och grå –
    Funnits en timme eller allra högst två
    Å jag fick hålla den, så mjuk och så fin.
    Åh vad jag ville att den skulle bli min – och heta Flynn


Ref. Hur ska jag göra för att den ska bli min?Tänk om nån annan vill att den ska bli sin! Pappa och mamma säger nej till allting. Hur ska jag göra för att den ska bli min?

  • Dammsuga överallt och duka vårt bord?
    Om maten är äcklig – säga att den var god!
    Fråga om mamma vill ha lite massage?
    Säga att pappa passar bra i mustasch – han heter Lars…

    Ref. Hur ska jag göra för att den ska bli min?…

    Eftersom sången är tänkt att sjungas av lite äldre barn ville jag ha en text även på engelska. Så Englands-dottern åkte på översättar-uppdrag, strax före jul. Jag undrade nog i mitt stilla sinne hur hon skulle lösa de svenska rimmen. Å andra sidan är hon ett stort fan av julklappsrim så nån sorts resultat borde väl en si så där tjugofem års julklappsrimmande resultera i tänkte jag. Plus att hon ingår i denna halvgalna dansanta kvartett; Gracefool Collective. Då ska det väl inte vara så svårt att svänga till en liten enkel crazy dikt på engelska tänkte modern och fick helt rätt (som vanligt). Englandsdottern är hon som greppar ukulelen, hon tog säkert den till hjälp! För den blev så bra! 

    • There is a kitten so grey and so small.
      Tiny paws, I wonder what it is called?
      The fur’s really soft, and the eyes are still blind.
      Oh how I wish that little kitten was mine.
      I’m calling it Brian!

    Ref. How can I make that little kitten be mine?
    Somebody else might think that they can just buy´him?
    Mummy and daddy they say no all the time!
    How can I make that little kitten be mine?

    • Hoover the house and help out with the chores?
      Say that dinner was yummy even when it was gross?
      Give mummy a foot-rub, she loves a massage!
      Tell daddy I think he has a stunning moustache!
      His name is Lars.

    Ref. How can I make that little kitten be mine?

    Tack Rebecca! Love you! 

    När man har arbetat länge med något skapande, vad det än vara månde, så LÄNGTAR man faktiskt efter att det ska bli klart och kunna användas! Så har det varit med Kattungen. Och nu har äntligen har Butik Noton Musik öppnat sin hörna för lite körnoter! Tjohoooo! Med betoning på lite eftersom det bara ligger en enda titel där. Men nu LÄNGTAR jag faktiskt efter att fortsätta med nästa! Och nästa! 

    • Vad de andra längtar efter avslöjas nedan! Trevlig vecka på er!

Anki
Matfreaket
Karin
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Ulla-Minnatur
Tove
Ingrid Musikanta
Yvonne
Paula

Vintervila 

Publicerat av
26

Visst är det väl ett vackert ord – vintervila?  Plus att så mycket av naturen är i vila denna tid. Vintervila blev ett av mina val av rubrik när jag skulle sätta rubriker för januari. Vi är ett tiotal bloggare som skriver över gemensamma rubriker. Och nu fick jag bestämma. Egentligen tror jag att också vi människor skulle må bra av mer vila den här tiden. Särskilt här i den kalla nord. Jamen då gör vi det, sa gubben och så rensade vi lite i våra almanackor och packade bilen för en tur till sommarhuset. Sommarhuset i vintervila.

Den här bilden är ganska exakt ett år gammal. Det var inte alls lika kallt och inte alls lika mycket snö nu. Vi behövde inte ens skotta upp till dass,  bara att promenera upp och slå sig ner vid behov. Vi fick ta itu med andra saker!  Mössen hade haft hallabaloo i sängkläderna under överkastet! Stora fluffiga duntäcket var söndergnagt och dunen framkrafsade till en mjuk och skön bädd för Familjen Mus, hela släkten och hela släktens små nyfödda musbebisar. Eller om det rätt och slätt var kvarlämningar av Mössens Julafton i reality vi beskådade. Turligt nog hade de alla vid det här laget left the building. Men trots det – jag lovar – var det HEMSKT att lyfta på täcket och mötas av synen. Muslortarna föll över golvet, typ 500 g chokladströssel och en obeskrivlig doft från helvetet steg upp i näsborrarna. Jag knäppte INTE kort! Jag tror de flesta med lite fantasi kan föreställa sig kontrasten mellan det vita välbäddade och den verklighet som mötte under ytan. Ett kvinnligt skrik ur avgrunden kom nånstans ifrån och gubben fick slita fram doftkruset för att jag skulle återfå fattningen. Kuddar, täcken, lakan… det var bara att bunt ihop och pula ner i svarta sopsäckar.

Efter att chocken lagt sig gick vi i dvala resten av helgen, kan jag ju lugnt påstå. Och den efterlängtade portionen av vintervila blev trots allt av. Jag tog mig äntligen tid att läsa ut Norma, här i favoritkökssoffan. Gubben läste sina tråkiga pärmar, vi drack mängder av te, jag bläddrade i sångböcker efter repertoar, lapade sol vid den frusna bryggan och så här före hemfärd har jag till och med försonats med Familjen Mus. De gör förstås bara vad de ska. 

Liksom småfåglarna och övrig natur i vintervila. Istället har jag hänvisat dem till en ledig lägenhet lite längre bort, lite längre upp. Om de skyndar sig kanske de hinner före fåglarna! Sommarhusets täcken och kuddar ska nu bakom lås och bom. För jag tänker inte bjuda på inredning och bohag fortsättningsvis. Lite får även mössen anstränga sig! Önskar er alla tillfälle till några dagars vintervila! Övriga skribenter som skriver om vintervila hittar ni här nedan. 
Anki
Matfreaket
Karin
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Ulla-Minnatur
Tove
Ingrid Musikanta
Yvonne
Paula

Börja om från början!

Publicerat av
17

Så här i början av ett nytt år är det lite som att börja om från början! Nya deltagare, små som stora, ska lotsas in i verksamheten på bästa sätt och nytt material ska fram. Jag tror att det är fler än jag som känner av den här “nystarten” som ett nytt år innebär. Jag tänkte därför att rubriken “Börja om från början” kunde passa bra som uppstartsrubrik för det nya året för alla bloggande skribenter som skriver över Veckans Rubrik. 

Undertecknad har tagit ansvar för januari månads teman. Börja om från början – vintervila – tillit – gungstol. Undertecknad har dock i mindre utsträckning tagit ansvar för att publicera inlägg över sina egna förslag. Men vad fanken! Det är bara att börja om från början! Här kommer mitt första. 

Textildottern Fredrika har alltid med sig sin “stickpåse” vart hon än går. I den finns flera stickningar. Ett större projekt som hon stickar på lite då och då, ett stickprojekt där hon inte behöver “tänka” som åker fram i sociala sammanhang och något tredje som jag inte minns. En dag ringde telefonen och dotterns snyftande hördes i andra änden. Vuxna barn som snyftar i luren kan få hjärtat att stanna på sina gamla föräldrar. Tusen katastrofscenarion virvlade för min inre syn innan jag fick klart för mig att hon hade glömt sin stickpåse på “Myrornas” i Göteborg. När hon i sin förtvivlan ringde till Myrornas visade det sig att de hade SÅLT den!!! Nu ska jag ju skamset erkänna att jag inte riktigt kunde känna med i denna bottenlösa förtvivlan eftersom jag var så oerhört lättad över att hon inte hade fått foten krossad under en spårvagn, råkat elda upp hela lägenheten eller fått en livshotande sjukdom. (Stickpåse!!! Det är väl bara att köpa nytt garn och nya stickor!!! Ungefär.) Men för henne var katastrofen ett faktum.

Största sorgen var garnet från syrran i England som hon stickat en kofta av som nästan var klar och en mönstertidning från 40 talet som hon fått av sin farmor… Hon lade ner en hel del arbete för att hitta den försvunna stickpåsen. En medkännande bloggläsare som råkade ha ett exemplar av just den försvunna gamla mönstertidningen skickade henne den! Vilka änglar det finns! Men själva stickpåsen kom aldrig till rätta. Hon fick helt enkelt börja om från början och lägga sina nystartade projekt i en ny stickpåse. Och den som vill läsa Fredrikas egen berättelse om den stora stickkatastrofen kan göra det HÄR på hennes blogg Fredrika på vinden. 

Den som vill läsa andras texter över temat Börja om från början klickar på länkarna nedan, även om de flesta med all sannolikhet har spurtat vidare till nästkommande teman. Ha en fin fortsatt vecka! (Bilderna är tjyvade från Fredrikas blogg)

Anki
Matfreaket
Karin
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Ulla-Minnatur
Tove
Ingrid Musikanta
Yvonne

Bida & Beda – Två veckors rubriker ?

Publicerat av
17

Nu måste man ju verkligen säga att jag har bidat min tid när det gäller att skriva om Bida och Beda som Tove i bloggargruppen Veckans Rubrik föreslagit att vi ska skriva om. Som så ofta får det bli två rubriker i en från mitt håll! Att BIDA sin tid är aktuellt i hög grad när man jobbar med körer. Inte minst barnkörer. Mina första tre år som barnkörledare var det ganska skralt i leden. Särskilt bland de lite större barnen. Den yngsta kören däremot, Minikören, svämmade över alla breddar ganska snart. Bakom de pyttesmå koristerna fanns hoppfulla föräldrar och/eller far- och mor föräldrar som tyckte sig se en ny Pavarotti eller Birgit Nilsson i sina små telningar! Däremot var det mycket svårare att hitta barn till kören med lite äldre barn, typ från skolåldern. Tråkigt, för det är då man börjar kunna sjunga lite svårare låtar. För att inte tala om när de börjar närma sig tonåren, när de börjar bli riktigt duktiga! Men att få fatt i kyrkosångare i den åldern är som att försöka fånga fiskar i vattnet med bara händerna! Det är SÅ mycket annat som drar och som verkar roligare än att sjunga i kyrkan på söndagar!  Då får man som körledare BIDA sin tid.  Barn VÄXER nämligen och fyller därmed på i körerna för lite äldre barn och när de så småningom upptäcker hur det är att sjunga i stämmor blir det ännu roligare att sjunga. Roligt att sjunga nästan vilka låtar som helst, eftersom det låter så himla fint och man vet att man är en del av det hela! Musikalisk skolning och utveckling utanför skolans värld. Och för egen del är det SÅ roligt att få jobba utan att behöva sätta betyg och ha utvecklingssamtal eller anpassa det jag gör efter att det ska bedömas. Roligt på jobbet har jag!!! 

. Efter fem år av “tids-bidande”ser det ut så här när vi framför Barnens Luciatåg.  De större barnen är till stor del yngre barn som har vuxit till sig och nu med råge fyller ut platserna i Masungarna och den nystartade Celestakören för unga röster och stämsång. 

Och när det gäller Beda så här i juletid, säger jag bara Beda Larsson! Ni vet hon i Karl-Bertils jul, som lyckligt trycker sidenslipsen mot sin barm. Karl-Bertil Jonssons jul är en storfavorit här hemma som vi tittar på varje jul fast vi vet hur berättelsen slutar vid det här laget! Och därmed fick jag till både Bida & Beda så här i de självande sista minutrarna av veckans rubrik! 

Och appropå Karl-Bertil och andra traditioner, kan Noton Musics egen julkalender avnjutas ännu en tid! För den som vill lyssna och har haft annat att pyssla med före jul, så finns alla avsnitt samlade under en egen länk under fliken Butik, Julkalendern; Familjen Is i kris – alla avsnitt. Och som vanligt kan ni titta in till andra som skriver över veckans  rubrik nedan! Och nu önskar jag er en riktigt fortsatt God Jul! 
Anki
Matfreaket
Karin
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Pettas Karin
Ulla-Minnatur
Tove