Ny kunskap och tålamod hänger ofta ihop. Och jag slår ihop två rubriker i en i vanlig ordning. Förra veckans rubrik (tålamod) och denna veckas rubrik (nyfikenhet) har Anki från Bildbloggen hittat på och här är mitt bidrag! Det är lätt att tro att det där med att lära sig sjunga eller spela går fort. Men det kräver en hel del tålamod för att hjärnan ska hinna registrera och bearbeta all information. Bilden är ur min dragspelsbok (mitt framtida pensionärsprojekt-lära mig spela dragspel!), teckning av Jean-Noël Rochut. 
I körverksamheten, när jag lär ut nya sånger och stämmor glimtar ibland paniken till i sångarnas ögon och jag kan nästan höra deras tankar; “Anna nu går du för långt, det här kan vi ALDRIG lära oss. Det är för svårt!” Efter några övningar är det inte svårt längre! Ju äldre jag blir, ju mer fascinerad blir jag av hjärnans kapacitet. Det som först registreras som helt omöjligt, är efter ett par övningar fullt hanterbart och efter ytterligare några övningar förstår man inte ens vad det var som var svårt från början! 
Jag tror att nyfikenhet och viljan/önskan att lära sig, är en bra drivkraft för det tålamod eller den uthållighet som sen krävs för att lära sig behärska ett musikinstrument tex. Det finns inga genvägar. Man måste öva även fast man tycker det är uuuuuurtrist. Här är min syster Karin, duktig violinist och tålmodig pedagog som bankar in övningens nödvändighet hos sina elever på Bollnäs Folkhögskola. Längre fram när man genomlidit många och långa övningspass får man skörda frukten genom att bemästra allt svårare stycken och även uppleva tillfredställelsen av att få spela det i en orkester eller med en pianist. Och känna sig SÅ nöjd – i bästa fall. Prestationsångest är en förrädisk fiende som de flesta musiker behöver lära sig hantera, men det är ett kapitel för sig.
Även i kör krävs tålamod av koristerna (och för all del körledaren, här fotograferad av koristen Göran Edström). I traditionell fyrstämmig körsång ska ibland både långa och svåra passager läras in, ibland ända upp till åtta stämmor när sopran, alt, tenor och bas delar sig. Det kan bli lite tråkigt för körsångare under sådan “nötningstid” när alla stämmor behöver hjälp med inlärning.
Det blir en del väntan på varandra, även om körledaren försöker göra sitt bästa för att alla ska få sjunga så mycket som möjligt. Men så kommer den där härliga skördetiden när allt faller på plats och det börjar bära och låta vackert, vilket det verkligen inte gör alla gånger under nötningstiden. I vår har min kyrkokör Cantores fått en riktig utmaning som kräver en hel del tålamod. De ska lära in ett fyrstämmigt, inte helt lätt, körstycke utantill, bara via gehöret. Jag har sjungit in stämmorna på ljudfiler så de ska lyssna, sjunga och lära in utan noter. Det är en stor utmaning för många, särskilt för inbitna notläsare, undertecknad inräknad. 
Men jag har högtidligen lovat kören att själv lära in alla fyra stämmor utantill, efter gehör. Tålamod krävs men också nyfikenhet. Hur går inlärningsprocessen till när jag inte kan använda mig av det vanliga sättet? Här är i alla fall körledaren i full action på rygg i soffan med musikfilerna i hörlurarna!
Och fler som filosoferar över tålamod (förra veckans rubrik) och nyfikenhet (denna veckas rubrik) och hittar du via länkarna nedan!
Anki
Matfreaket
Karin
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Ulla-Minnatur
Tove
Ingrid Musikanta
Yvonne
Paula
Jag känner igen det mesta, men att öva in ett stycke på gehör skulle jag aldrig ha vågat. Iofs är det ju det jag egentligen gjorde när jag var körledare eftersom det bara var några få som kunde noter. Men det är spännande med utmaningar.
Kram!
Kan tänka mig att mycket är bekant för dig som körledare i det här inlägget, Utmaningar behövs för både körledare och körsångare tänker jag. Vi får se hur det går med utantillprojektet. Det kanske havererar men då har vi i alla fall spänt en båge 🙂 Kram
Du har en häftig förmåga att tillämpa alla rubriker på dig och ditt liv. Nog för att vi förstås alla gör det på vårt eget vis, men du är så bra både på att illustrera och konkretisera.
Sen att du lever ett spännande liv med musiken i största rummet är också stort. Min pappa var musiker, hans bror var musiker, min lillasyster är trubadur, hennes son är sångare. Och visst, en gång sjöng jag också gärna och plinkade på gitarr. Men självförtroendet var inte mycket bevänt med, min stackars sångröst darrade av osäkerhet och rädsla.
Ha en ny fin sång- och musikveckaE
Tack Paula ? Det är inte lätt när alla i en familj håller på med samma sak, lätt att det blir jämförelser. Då har du stått med båda fötter i nån sorts musikmylla du med! Du skulle ta revansch på musiken igen! Gör som jag, köp ett dragspel eller nåt som ingen annan spelar! Dragbasun, bastuba eller kyrkorgel! Det gäller att vara värst!
Så härligt med detta tålamod och denna nyfikenhet. Mycket beror också på en inspirerande körledare, som jag tror att du är.
Hälsningar
Birgitta
Hahaha? ja, jag går igång på mina körsångare för de är entusiastiska och ställer upp på det mesta. Och det känns väldigt roligt! Lätt att vara inspirerad då!
Också jag tror att dina rubriker, nyfikenhet och tålamod går hand i hand. För var man inte nyfiken så hade man knappast tålamodet att lära sig mera om varken det ena eller andra. Jag är så imponerad över alla som musicerar på olika sätt. Där krävs både ock i stora mängder.
Ja och trots att utvecklingen går framåt på alla möjliga sätt så krävs vanlig, hederlig, tråk-övning
….än idag! Svaret slank iväg fortare än vad jag hann sätta punkt! För den delen imponeras jag av väldigt mycket annat än just musik. Det är väl det där med gräset som alltid är grönare nån annanstans!
Det gamla uttrycket “övning ger färdighet” är inte helt fel, men för övning krävs tålamod. “Ubung macht den Meister”! Hittade inget tyskt y , tyvärr!
Helt sant, jag har själv haft för lite tålamod för att öva länge och mycket på mina instrument, men ganska mycket har jag övat och därmed fått en hyfsad färdighet. Så det hänger ihop!
Ja, just precis så är det! Jag tror att kombinationen tålamod och nyfikenhet är extra bra i skapande sammanhang, musik, måleri – och vetenskap förstås. Själv håller jag på med mitt femte försök med samma motiv i akvarell. Om jag tar kobolt i stället för ultramarin blir det nog bättre… om jag målar träden vått i vått i stället… om jag låter bli att använda sepia, (som aldrig funkar i slutändan. Det VET jag ju!). Och man tröttnar inte på motivet (musikstycket etc) som man skulle kunna tro. Tvärtom, ju bättre man lär känna det desto mer gillar man det!
Det är verkligen så Karin! Och som du säger, man tröttnar inte i första taget, inte om man lyckas ta sig över en viss tröskel, då upptäcker man nya saker, nya infallsvinklar hela tiden och det gäller verkligen alla de områdena du räknar upp, vetenskap inte minst kan jag tänka mig! Och akvarellfärgernas egenskaper är en upptäcksfärd i sig! Det är härligt att skapa!
Gatans Kör var ett fint program om hemlösa med operasångaren Rickard Söderberg
Ja, jag tittade på alla programmen och förstår precis hur viktig den här kören blev för dem alla! Roligt att det blev en fortsättning i “verkligheten”… mer sånt här. Billigt och inga biverkningar.
“Jag stämmer in körens vedermödor med tålamod och nyfikenhet” … så väl komponerad ditt inlägg är. Noterar liggande lyssnande, och stående sjungande 🙂 Minsann vill inte armarna svänga ut i en slags taktangivelse. Tralleri trallera tralleralla.
Kram och trevlig helg!
Hahaha ? Liggande-lyssnande, stående-sjungande, precis så! En körledare får jobba både vertikalt och horisontellt ibland!
Ett klockrent inlägg på de givna rubrikerna! Jag är full av beundran över ditt tålamod, din kunskap och ditt engagemang!
Ha det gott!
Kram
Tack Anki, ☺️ men det är inte så svårt att vara engagerad när man har roligt på jobbet!
Jag tycker du är beundransvärd med ditt tålamod! Så mycket folk och så många noter! Fint kort på Karin!
Ja visst är det ett fint kort på Karin! Hon är verkligen ett med sin fiol på det här kortet ❤️ Körerna är nog det roligaste jag har jobbat med och ger väldigt mycket tillbaka som tur är eftersom det tar mycket tid! Man utvecklas musikaliskt själv också! Inlärning via gehör! Det var längesen det!
Jag tycker du fångade in väldigt bra både tålamod och nyfikenhet i ett enda svep. Finurligt, för visst gör nyfikenheten på hur det ska/kan bli när det blir färdigt att vägen dit blir lättare. “Det är inte målet, utan vägen som är mödan värd” , ja kanske det passar här.
Kram och trevlig helg!
Tack Yvonne, ja visst stämmer det att nyfikenheten driver oss framåt och att vägen många gånger är viktigare än målet i sig! Ha en trevlig helg!
bra egenskaper
Japp! Utan nyfikenhet komme man inte många steg framåt Hannele!