Är du helt dum-i-huvudet, hur kunde du missa det där??? Tilliten till den egna förmågan är inte på topp när det gäller korrekturläsandets ädla konst. Jag smäller som så ofta till med två rubriker i en, jag ska skriva om Tillit och Gungstol, så håll till godo!
Korrekturläsandets konst är spännande. Jag förstår verkligen att det finns korrekturläsare. Jag korrekturläste en affisch för ett tag sedan, läste texten uppifrån och ned. Sen nedifrån och upp och allt såg perfekt ut. Vad jag inte såg var att det stod att evenemanget började kl 17 och inte kl 18. För kl 17 var ju inte felskrivet precis. Bara fel. 
Nu sitter jag med ett helt annat korrektur. Det är dags att skicka iväg pdf-filen med Kattungen till tryck. Så här fint låter den när Celestakören tar ton i Avesta kyrka. (Mamma Månspers filmade.) Men att få till den i tryck är en annan sak!
Jag överdriver nog inte om jag säger att jag har skrivit ut… inte hundra, men MÅNGA prototyper av noten och hittat något fel i varje ny utskrift som jag inte såg tidigare. För varje gång sjunker den egna tilliten. Är du helt dum-i-huvudet, hur kunde du missa det där??? Ett notmanus har många parametrar. Stämmer melodin? Pianoackompanjemanget? Ackordanalysen? Stämmer texten? Dynamikbeteckningarna? Och själva layouten. Ska rubriken vara här eller där? Typsnitt? Dessutom används flera program. 
Noterna skrivs i ett program. Notbilden omvandlas sen till en TIFF-fil som monteras i nästa program som sen ska omvandla projektet till en pdf-fil innan tryck och bara där kan det bli fel! Och när man upptäckt en si så där hundrafemtio fel, varav några är sådana som jag borde sett vid första genomläsningen och andra dessutom uppstått efter vägen, som inte fanns från början, ja då är inte tilliten på topp kan jag ju säja. 
Men nu får det vara klart! Den ÄR verkligen klar. Den är granskad, noggrant genomgången, synad i sömmar och ordentligt testad. Det ÄR verkligen dags att trycka på knappen SKICKA och ge klartecken för tryck. Nu ska jag bara samla mig. Sätta mig i gungstolen med en mugg kaffe. Tillit i gungstol.
Ta ett djupt andetag och fira att den första körnoten snart ska se dagens ljus på Noton Music. Uppbåda känslan av tillit och… kanske läsa igenom korrekturet en gång till!?
Fler bloggare som är anslutna till gruppen Veckans rubrik finner ni här nedan. De har precis som jag skrivit om tillit (vecka 3) och gungstol (vecka 4). Klicka och kika! Påhittaren för januari månads teman var undertecknad. Tack alla temabloggare för alla era sinnrika och påhittiga inlägg! Och trevlig vecka alla läsare!
Anki
Matfreaket
Karin
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Ulla-Minnatur
Tove
Ingrid Musikanta
Yvonne
Paula
Ja, vad det gäller att hitta fel i en text kan man läsa huuur många gånger som helst och ändå inte hitta något. Sen ser man det senare och blir arg på sig själv! Ha en bra helg!
Precis så är det Pia! Hittade klant-fel i sista minuten innan tryck dock.
underbar bild på läsfåtöljen
Huvudet på spiken! En läsfåtölj är vad det är!
Ja, så det kan bli!
Jag har lite av dyslexi och kan läsa och läsa texter och det ser bra ut, men så helt plötsligt är det bara fel och jag tänker, hur kunde det bli så.
gillar din gungstol!
Ha det bra!
Många som gillat min röda gungstol, kul! Min kompis hade dyslexi, men hon skrev de allra finaste breven när vi brevväxlade, hon lyckades göra sin egen röst hörd på ett alldeles speciellt sätt i breven som ingen annan lyckades med. Så stavning och att skriva är inte samma sak. Det är som att spela musik eller spela rätt. ?
Inte så konstigt att du valde rubriken Gungstol när du har en så fin sådan själv.
Vad beträffar korrekturläsare har Norrköpings Tidningar helt tagit bort sådana. Journalisterna får själva svara för att deras reportage blir både rättstavat och förståeligt och utan faktafel. Då blir det som häromdagen när en (ung) journalist skrev att det blev lättare att spola en isbana “när kärlen går ner i marken”. Jag är inte säker på att det var felstavat ens. Datorn reagerar ju inte när ordet är rätt i sig…
Kram!
Hahaha! Vilken felskrivning! Är det så bedrövligt att korrekturläsarna är på väg att försvinna? Synd, tror vissa är duktiga på det faktiskt! Roligt att du också gillar gungstolen! Den är en klar favorit här hemma. Kram
Oj – du är duktig du! Jag kan läsa noter – i alla fall de enklaste, men att få ihop dem till något som låter bra det skulle jag aldrig klara.
Det låter fint och det var trevligt att få se dig i aktion 🙂
Den röda gungstolen ser fantastiskt skön ut!
Ha det gott!
Kram
Det är egentligen som att skriva vanligt fast på ett annat språk ungefär, inte så stor skillnad. Det är roligt att kunna lite noter, åtminstone att förstå själva “systemet” . Men idag är det knappt att man får lära sig noter ens på musikskolan. Jo lite, men allt bygger mer på gehör. På gott och ont som med allt. Kul att du kan noter ?
Hej, din gungstol är nog den vackraste jag sett! Klädd i röd sammet, jag blir lyrisk, den skulle passa perfekt i mitt vardagsrum med mina vita spetsgardiner och röda sammetsdito…men…det finns ett aber, då skulle jag få flytta ut både soffa och fåtölj, och då skulle djuren inte bli glada…var ska dom vräka ut sig då? I en gungstol, nä det går ju inte…
Korrekturläsning av noter skulle jag inte fixa, men jag gillar annars att anmärka/påpeka om felaktigheter i det skrivna språket, speciellt sär skrivningar, hihi
Ha en fin vecka, om inte innan så ses vi vid längtans gata…
Ja visst är den härlig! Egentligen är den lite intryckt hemma också men det får det vara värt. Ja just ja, nu skulle vi skriva om längtan! Så var det ja. Det blir till att klura. Och lite roligt är det att korrläsa, men efter bra många vänder tappar man faktiskt tilliten till sig själv när nya fel uppstår som svampar efter regn. Har dessa tillkommit NU tänker man och kikar i förra kortet. Nej, felen fanns där då också. Men NU är det som sagt klart.
Oj – komplicerat. Och inget för mig som inte kan korrläsa den enklaste text. Jag SER inte de mest uppenbara felskrivingar, överhoppade ord eller dubbleringar. Jo, rena stavfel kan jag se, men för det mesta handlar det ju om skrivfel och dem ser jag inte alls.
Den där gungstolen är en riktig goding! Ser mjuk och gosig ut, vilket gungstolar sällan är.
Det är komplicerat. En text är ju en text. I noter är det SÅ många parametrar utöver texten, inte svårt i sig när man kan “musik-språket” men det blir så många delar man måste granska. Tro det eller ej men jag hittade flera små fel i sista korrekturläsningen igen! Inget stort, jag skulle kunna överleva om det gick till tryck men ÄNDÅ!!! Och det är just en sorts blindhet… man läser in det rätta även om det står fel! För man VET ju vad det ska vara.
Gungstolen är underbar! Älskar den. ?
Jag känner också igen det där att man blir liksom blind på nåt sett, särskilt när man läser egen text och speciellt om man läser det på datorn. När jag jobbade tog jag därför för vana att skriva ut allt jag skrev, och det var ganska mycket då, och läste det på papper också även om jag redan läst en gång på datorn. Det slog nästan aldrig fel icke jag antingen hade stavat fel eller hade konstig ordföljd etc etc.
Inte är vi knäpp i huvet inte, det bara är så det funkar menar jag.
Vad härligt det ser ut på bilden med gungstolen, riktigt så jag vill krypa upp och njuta.
trevlig söndagskväll. Kram
OBS Att min blogg flyttat till ny domän och heter nu kort och gott vonnevardag.se
Ja, jag måste ändra det där! Din bloggadress. Försökte tydligen utan att lyckas! Ja precis så är det med korrekturläsning, man blir blind och läser in som det ska vara även om det är fel. Därför är det bra att låta nån annan läsa. Tur att gubben här hemma är i samma bransch! Han har hittat jättemycket så här långt!
Nu fick jag mig en resa i notriket, i korrekturriket – jag borde ha en korrekturläsare – och en resa i art känna igen mig fast inte i noter då 🙂 jag kom helt av mig tills jag kom ner till slutet – tillit och gungstol och vips så fann jag ju trådar uppåt till korrektur som ju är en slag tillit i sig. Vilken vacker och stilig gungstol med den röda tygklädseln och de runda armstöden!
Tack Anna för dina härliga rubriker än en gång. Ha en fin vecka!
Kram
Den där gungstolen är en favorit, köpte den för inte så fättemånga år sen på loppis. Inget arvegods mao. Och korrektur är verkligen en värld för sig, men tyvärr ett trist måste för det är ÄNNU tristare när man hittar fel efter tryck ? Tror du klarar dig utmärkt utan korrektur Tove! ?
Det där känner jag igen, fastän på ett mera basalt plan: Jag ändrar och ändrar i ackordföljden och så ändrar jag tillbaka. Fastän så långt som till tryck har jag aldrig kommit. F.ö. har jag en hemlig idé, som jag inte tänker avslöja här, men som du kan få höra någon gång då vi talas vid i telefon.
Låter spännande! Ser fram mot telefonsamtalet ?
Grattis till att vara redo att trycka på knappen!
Det låter verkligen komplicerat att få till en körnot, men du har säkert gjort allting rätt. Ha tillit till din funktion som korrekturläsare!!
Kram, Ingrid
Tack ska du ha Ingrid! Ja om inte annat kan det inte finnas kvar stora och svåra fel vid det här laget 🙂