Jag har verkligen gått upp i rök ett tag… Några veckors dubbelarbete är den primära anledningen till tystnaden här inifrån. Men sen toppades det med ett sorgligt besked med efterföljande begravning.
Begravningen skulle jag spela flöjt på, vilket jag gärna ville, men själva beskedet kändes otroligt svårt och tungt. Jag kom liksom av mig på något sätt. Min tanke var att SEN får livet börja om, lite lugnare och lite beskedligare.
Samma morgon som begravningen kände jag mig olustig, ont i kroppen, frusen, men slängde i mig en Ipren och genomförde tre pass med musik i förskoleklass som planerat. I bilen hem började jag starkt misstänka att Stora Stygga Flunsan nafsade mig i hälarna. Jag kom överens med organisten att det var ok att spela om hon bara kunde hålla folk ifrån mig. Och så gjorde vi en karantän uppe på orgelläktaren där jag satt med flöjt, noter och honungsvatten. Och organisten såg till att ingen närmade sig smitthärden. 
Det är märkligt vad ens autopilot kan åstadkomma när det behövs. Vi spelade oavbrutet, säkert en halvtimme under defileringen, eftersom kyrkan var fylld av folk. Man känner inte efter hur man mår, man bara spelar och spelar. Men musiken under en begravning kan vara så otroligt “bärande”. Musiken har verkligen förmågan att ta vid där orden tar slut. Jag är SÅ tacksam att jag fick och kunde spela.
Det blev en fin och ljus avskedsceremoni även om jag inte kunde delta efteråt, jag åkte direkt hem och fullständigt stöp i säng. Inte för att jag hade spelat, utan för att det var en jätteelak influensa. Jag brukar få influensa, men brukar också kunna resa mig efter tre dar vilket jag gjorde också denna gång. Men det var som om Flunsan stod beredd invid sängen och slog mig allt den orkade med en bräda i huvudet. Och så stöp jag i fyra dar till. Så länge har jag aldrig varit sängliggandes i hela mitt liv sen spädbarnsåren tror jag. 
Kanske behöver kroppen en sån här urladdning då och då? Rena bantningskuren för övrigt, jag tappade tre kilo på en vecka! Här ser ni att jag lever i alla fall. Såvida inte isen går upp ända intill strandkanten och jag tippar baklänges ner i Dalälven. Så hör ni inget ifrån mig på ett tag kan det ju vara det som har hänt!
Härligt att du är tillbaka till blogglivet 🙂
Tack Eva 🙂 Känns bra att få skriva lite igen!
Hej Anna!
Kroppen ger oss signaler, ibland så tydliga så vi får lägga oss och vara sjuka! Mycket har du haft.
Det är trist när du inte är i gång här på bloggen, men det har sina skäl :-). Blogglivet och det andra livet en lever ska ha sitt och skrivarlivet är ju en hobby.
Krya på dig och lev väl – och skriv när skriver! 🙂
Aha här är du Tove! Jag hade 147 skräpkommentarer att rensa upp i efter flunsan och trodde nästan att jag skulle hitta ett litet guldkorn här från dig. Jag vet inte varför det ramlar in i skräpposten! Det är ju inte klokt! Dina gulliga kommentarer. Det är verkligen så att kroppen säger ifrån, helt klart! Nu ska jag leta vidare och se om jag hittar fler guldkorn från dig!
Trist med förkylning, men kul att du bloggar igen, har saknat dig!!! Kram
Tack Pia, jag hoppas kunna vara lite mer frekvent här framöver…
Ibland talar kroppen om att man inte orkar. Ibland, tänker jag, är gränsen mellan fysiskt och psykiskt sammanbrott så hårfin. Jag vet att jag ofta blev riktigt fysiskt sjuk när jag kanske egentligen borde ha blivit sjuk på annat sätt, fått ett sammanbrott. Men i stället för att psyket brakade ihop för mig gjorde kroppen det.
Hoppas du vilar dig frisk!
Det är verkligen helt sant Eva, kropp och själ hänger verkligen ihop. Och den här influensan har verkligen tvingat mig att varva ner, jag går en promenad, sen somnar jag etc, gör ett litet ryck, sen vilar jag. Bara för att jag är så trött efter flunsan. Men nu börjar krafterna långsamt återvända. OCH det underbara vårljuset…Det underlättar!
Men stackars dig, vilken pärs! Men ändå, kudos att du orkade genomföra spelningen! För musiken är ju så viktig, som du skriver, när orden inte bär. Och när tankarna inte orkar längre. Då behöver vi musiken.
Men männscha, har du inte vaccinerat dig? Säger jag lika upprörd som förnumstig, eftersom jag vaccinerat mig för första gången i mitt långa liv. Det verkar funka (hittills har det gått bra sa han som hoppade från tjugonde våningen…). Jag har varken varit förkyld eller fått influensa på hela vintern, vilket är personligt rekord. Och ändå har jag umgåtts flitigt med barn och barnbarn och dagiskompisarna och skolkamraterna och varit på flera hejdundrande fester, utan att drabbas av minsta farsot.
Hoppas återhämtningen går snabbt och att Dalälven håller sig på behörigt avstånd från dig och tvärtom!
Hahaha nej jag tillhör den där sorten som tycker att det onda ska ha sin gång du vet. Fast jag har börjat tänka om efter denna pärs. Så snart kommer väl jag också att gå runt och säga “men har du inte vaccinerat dig mänscha!” Jag är en sån som sällan är sjuk men ofta åker på influensan.
flunsa, begravning och dubbelarbete… hoppas lite lättare nu.
Mycket lättare nu 🙂
Hej där och hallå!
Du har haft en jobbig tid på många sätt och vis förstår jag – så skönt att se att du är tillbaka 🙂
Ha det gott!
Kram
Ja, det blev några tuffa veckor, som det blir ibland. Men nu är våren dessutom på ingång så allt känns lite lättare…
Ja, jag undrade faktiskt vart du tagit vägen. Känner igen det där att börjar man bara spela så går det sen av bara farten. Förstår att du blivit trött av din elaka influensa som inte gav med sig som den brukade.
Jag tappade nästan rösten för några veckor sedan men som väl är kom den tillbaka efter någon dag. Inte så bra att tappa rösten när man är körledare…
Kram från Ingrid
Nej tappar man rösten som körledare står man sig rätt slätt, men nu är jag på benen och banan igen. Känns skönt. Kram
Du borde kanske ha en frälsarkrans runt dig när du tuppar av vid Dalälvens strand? För säkerhets skull utifall att du verkligen ramlar i.
Så skönt att du är på bättringsvägen. Simma lugnt
och vila, vila, vila. Om du bara kan.
Musik bär en över djupa vatten /sorg och saknad.
Jag får nog investera i en sådan och hänga den på björken 🙂
Oj då! Att få en riktig influensa är minsann en riktig pärsing. Nu får vi hoppa att du snabbt kryar på dig och slipper eländet på ett tag. Jag tar alltid influensaspruta på hösten, så jag har klarat mig undan eländet vartenda år. En och annan förkylning har jag haft, men av det lindrigare slaget.
Fortsätt krya på dig!
Kram, Ingrid
Jag tror det får bli influensaspruta för mig med framöver… Det var bedrövligt som sagt 🙁