Ibland får naturen vara förebild och påminnelse om livets gång. En dam, åtti-plus nånting, sa en gång; tänk om jag hade vetat när jag var femtio, vad ung jag var! Nåt att tänka på!
Jag tycker om berättelser om “uppstickare”. Vid flera tillfällen i min närhet har jag sett själv, eller hört talas om, äldre personer, ofta kvinnor, nästan mirakulöst komma igen på ålderns höst.
De drabbas av sjukdom eller olycksfall och hela omgivningen förväntar sig att det är färdigt. Och så börjas planeringen. Annat boende. Maximal hemtjänst.
Men så reser sig tanten i fråga, deklarerar att hon tänker bo hemma som tidigare, tar emot hjälp några veckor men sorterar sen bort hjälpen undan för undan och lever på som förut igen.
Med förnyad styrka till och med. Långnäsa till alla olyckskorpar runt omkring! Underbart med uppstickare! Det verkar som om tanter, som katten, har många liv.
Detta tänker jag på när jag ser höstens blommor envist streta upp ur grus och på vissnade ängar.
Och denna uppstickare är väl inte helt fel att ha som förebild!
Fina uppstickare och härliga tankar om tanter. Plötsligt händer det igen :-). Läge att njuta så länge man är “ung” då men har man tur finns det gott om chanser längre fram också ;-). Kram
Ja, med lite tur kan man få leva länge Jenny och åren är nog lite mer som årsringar i trädet än pärlor på snören tänker jag:-) Kram
En efterklok dam, precis så är det… och trettioåringar som tror livet är slut 🙂
Hahaha, ja då har ju livet knappt börjat;-)
Fina uppstickare! På tjejmilen häromveckan sprang en kvinna som var 89 år. Det gjorde mig varm i hjärtat.
Precis Eva! Underbart, ännu en äkta uppstickare:-)
“Uppstickare” en tankeställare till oss alla. Åh vilka fina bilder du tagit Anna. En förebild är alltid bra att ha, o solrosor är jätte pampiga och fina.
Ja,visst är solrosor pampiga Lena! Tyvärr har jag aldrig lyckats med egna, men blir lika glad åt andras och den här hade nog bara placerat sig själv intill järnvägen. En äkta uppstickare med andra ord:-)